Äntligen vinter

Publicerad 2013-12-23 17:14:51 i Livet,

Så, nio timmars bilresa senare, är vi framme i Åsele och kan njuta av snö, kyla, familj och allt sånt som ju hör julen till. Engelsmannen tycker det är ovanligt kallt och snöigt(och helt fantastiskt), medan norrlänningarna klagar på hur varmt och osnöigt vintern varit. Själv måste jag säga att jag mest bara tycker att det är himla fint att vara här.
 
 
 
 
 

Att fira nitton år

Publicerad 2013-12-18 10:09:00 i Livet,

Den 17 december fyllde så min fina Crispin 19 år, och jag tog chansen att faktiskt få tillbringa en viktig dag med honom, på riktigt. För det är så ovanligt fint för oss, det där med att faktiskt vara med varandra, på riktigt, på de där fina dagarna. Och få göra dem viktiga.
 
Och igår kändes verkligen som en sjukt fin och viktig dag. Jag kunde äntligen ge honom vinylspelaren jag gömt under trappen i vetskapen att det var hans absolut finaste önskning, och se honom spricka upp i det där leendet som jag älskar. Efter skolan tog jag med honom på en överraskningstrip - Fieldtrip - till Vaxkupan och Norrköping, där vi hängde i skivaffären och myste bland gamla LPs, innan vi drack världens godaste varma choklad och tog oss hem igen, till födelsedagstårta, Pink Floyd och leenden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Cambridge, Crispin och allt annat fint på C

Publicerad 2013-12-11 22:52:00 i Livet,

Så, Cambridge var definitivt helt otroligt underbart. Jag kom dit igår kväll, och missade middagen med några få minuter. Så jag tog en promenad i nattkylan och försökte förstå faktumet att jag var där. Det gick inte. Dagen därpå, efter att fått tilldelat ett rum och pratat med världens finaste vaktmästare/nyckelvaktare, som visst hade bott och jobbat i Göteborg och älskade Liseberg samt trodde att jag skulle älska att gå på Homerton, vilket är idag, gick jag upp tidigt av blandad nervositet och glädje. Redan när jag hämtade frukost lyckades jag presentera mig för första gången, vilket, många handskakningar senare, ledde till en massa nya underbara bekantskaper från hela världen. Och alla var vi nervösa, glada och förväntansfulla.
 
Så var det dags för intervjuer, och med andan i halsen och klappar på axeln gick jag in i rummet och mötte de två första intervjuarna. Pappret med alla anteckningar försvann i nervositeten, men några poäng kom fram fast några misstag gjordes, och efteråt var det med lättade steg som jag promenerade ut på gården. Andra intervjun var glad och jag njöt av att känna mig så smart som man känner sig när två av Englands bästa lärare sitter framför en och nickar godkännande om ens åsikter om Mexikanska byars förändring i och med globalisationen.
 
Så var intervjuerna över och jag njöt av att vara en av få som satt med ett leende på läpparna, medan det var dags att lämna alla människor som jag nyss delat nervositeten med. Och när jag tog bussen från Homerton, tillsammans med den spanska tjej jag precis lärt känna, kändes allt helt perfekt.
 
För jag fick verkligen de absolut bästa intervjuerna nånsin; jag gjorde många bra poäng, men gjorde ändå misstag, samtidigt som jag vet att jag gjorde mitt bästa - så oavsett vad som händer, så vet jag att jag kommer förstå och vara nöjd med resultatet, och minnas det här som ett oerhört roligt minne.
 
För när jag väl satt på tågen till King's Cross, och senare tunnelbanan till Victoria station, så var det ju dags att träffa min finaste Crispin. Och med pepparkakslatte i magen och en fin promenad genom vintern i London, åkte vi hem till Platt. Imorgon är det dags att åka hem, den tredje januari skickas svaren ut från Cambridge, och idag är jag så jäkla glad. Cambridge är i minnet, och Crispin bara en armslängd iväg. Hur kan en vinter starta bättre än så här?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Att vara nervös och att vara skicklig

Publicerad 2013-12-09 21:25:07 i Livet,

Så är det slutligen dagen innan jag far iväg till Cambridge, för att utföra två av de viktigaste intervjuerna i mitt liv. Gulp. 
 
Försöker att undvika ämnen så som "framtid", "vägval" och "avgörande", men det går inget vidare. Dock så är det ju så att det finns väldigt mycket mer än Cambridge som väntar, främst universitetet i Brighton som ju skulle innebära tre år med min älskade Crispin. Det är också en sådär pirr i magen vad fantastiskt, får jag verkligen det framtid. Och det känns skönt.
 
Oavsett, så kommer imorgon, onsdag och torsdag vara tre underbara dagar av Cambridge, England och Crispin. Tror väl att det är få saker som jag gillar så mycket som de tre.
 
Förutom dansuppvisningen jag var på i Lördags förstås, där min syster visade sina danstalanger tillsammans med massa andra duktiga människor.