Brighton rock

Publicerad 2013-10-31 20:28:00 i Livet,

(insätt pladdrande text om hur mycket du älskar Brighton här)
 
Nej men seriöst, så har vi det himla bra, och jag är så himla kär i Brighton;
 
Helcoolt fontänområde där barn sprang omkring och skvätte vatten.
 
Ännu coolare graffittiområde som sträckte sig över flertalet kvarter.
 
Oändliga kramar från Crispin
 
Jättemysiga och häftiga affärer, inklusive en kallad "Swag" och "Sassy"
 
Den godaste Fish n'Chipsen jag någonsin ätit
 
Kopiösa mängder av te
 
Flertalet asgrymma och billiga barer
 
Artonårsgräns på alkohol i affärerna
 
Pojkvän med förvånansvärda cookingskills
 
Världens mysigaste strandpromenad
 
OCH människor som vet vad Doctor Who är. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Here comes the sun

Publicerad 2013-10-29 14:35:21 i Livet,

För en gångs skull skiner faktiskt solen här i England, vilket faktiskt är en ganska trevligt omväxling från det annars så typiska molnigheten som hör England till. Jag tog några extra förberedande engelska vuxenpoäng genom att själv ta bussen till Universitetet, satt på övervåningen och gick av på rätt hållplats, för att möta upp Crispin till marknaden som är varje tisdag på campusområdet.
 
Och medan jag vandrade runt campuset i jakt på rätt Engelsman, insåg jag att jag, precis som jag aldrig vill lämna Crispins säng med det underbara duntäcket, aldrig heller känner för att lämna England(jag vet att jag tjatar, men herregud vad jag är kär i allt det här). Och som tur är, så är det ännu några dagar kvar.
 
 
 
 
 

"A proper british seaside experience"

Publicerad 2013-10-27 12:35:00 i Livet,

Jag faller för varje dag allt mer för allt fint med engelsmannen och England, och njuter av att känna mig så otroligt hemma. Igår fick jag en rundtur av staden, som ärligt talat är så top notch det kan bli, strollade genom vintagebutiker, lyssnade på gatumusikanter och njöt av den obligatoriska strand och pir promenaden som är så typiskt för Brighton.
 
Vågorna och blåsten föregick stormen som idag drar in över England, som, när vi åt glass på stranden i under moln och blåst, gav turisten "a proper british seaside experience". För det är ju inte England utan dåligt väder. Och det är ju inte hav utan glass. Och nog kändes det väldigt brittiskt, att promenera på den över 100 år gamla piren och känna sig så engelskt glad som enbart fish'n chips, glass, hav och Crispin kan få mig att må.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Brighton

Publicerad 2013-10-25 16:56:21 i Livet,

Så, efter en lång bil-flyg-buss-resa in till London fick jag äntligen träffa min fina Crispin igen. Åh. Sedan fortsatte vi äventyret med en tåg-buss-resa till Brighton, och njöt av en promenad i en regning stad i natten. Och jag känner mig redan väldigt hemma, i denna fina stad med vegetariska burgare-restauranger och häftiga klädbutiker. Att jag dessutom idag fick chansen att följa med på en av Crispins föreläsningar, och fann redovisningen för statistisk historia sjukt intressant, samt arkitekturen av universitetet sjukt fascinerande, bidrog ytterligare till detta. Det känns som en möjlig framtid som jag inte skulle ha något emot alls. Fast framförallt, så vet jag att det här höstlovet kommer bli väldigt fint.
 
 
 
 
 
 

Regnrusk och höstlov

Publicerad 2013-10-23 22:07:04 i Livet,

Så har det kommit till dagen innan torsdagen då jag äntligen sätter mig på planet och lyfter, för att äntligen hälsa på min allra finaste människa. Det är alltid så fantastiskt att få försvinna iväg och njuta av lyxen att ha en vardag, att vara hemma i ett helt annat land, och bara känna sig som att man är precis där man bör vara. För grejen är, att hemma är där han är.
 
Dock ska Sverige inte ta allt för illa upp. Det är fint det med. Fint med fint folk. Fina utflykter och upplevelser. Det är bra det med, tro mig. Dock lite för mycket regn.
 
 
 
 

En sådan där underbart mysig kväll

Publicerad 2013-10-20 13:23:00 i Livet,

Gårdagskvällen tillbringades i fantastiska människors sällskap, då Armanis 18 årsdag skulle firas in med vad jag ärligt talat tror är den godaste middag jag någonsin ätit. Det är så ofta man bara sitter och tar allting för givet, allt det där bra som man har, och glömmer att faktiskt inse vilken tur man har som får ta del av allt fint.
 
Igår när jag hade skjutsat hem Frida och ensam körde på en enslig lantväg, med dimman rullandes över mig och P3 surrandes på radion, var en av de gångerna då man tar sig tid att uppskatta allt. Rådjuren hoppade över vägen och jag frös i bilen, men det är ändå så otroligt mycket som man har som är bra.
 
Så kom jag hem, och insåg att jag ju faktiskt hade lyckats bestämma mig för att köpa en ljusslinga, som hade legat på skrivbordet hela dagen medan jag var borta med vänner och njöt av livet. Så jag satte upp den på sängen jag älskar, i rummet jag känner mig så hemma i, och tände upp den i mörkret. Och sedan njöt jag av att mitt rum var precis så fint och mysigt som jag för tillfället anser mitt liv att vara.
 
 
 
 
 
 

Att fylla arton år

Publicerad 2013-10-19 22:59:30 i Livet,

Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att vara van vid att ha körkort. Att ha bilnycklarna klirrandes i fickan, och bilen ståendes inte långt bort, redo att köra mig varthän jag önskar åka. Att börja bli vuxen, och kunna njuta av allt det innebär. Det är ovant. Men väldigt välkommet.
 
Att bli upphämtad av en nära vän, en sådan som man vuxit upp med och alltid haft nära, och att ensamma åka i bilen, lyssna på musik på högre volym än vanligtvis tillåts och sjunga till den så högt man bara kan. Att, medan musiken pumpar med hjärtats slag, känna sig oändlig.
 
Att så precis ha blivit vuxen, så att det fortfarande känns så där barnsligt bra.
 
Snart fyller två av mina allra bästa vänner arton, och jag måste bara säga att jag hoppas att de får ett lika bra år som arton som jag än så länge kunnat avnjuta hälften av. För det är fantastiskt det där, att vara vuxen men fortfarande inte van vid det. Och att tillslut bli van, och då vara ovan vid att vara van.
 
Att ha användning av sitt leg, och lagligt kunna sitta på alla platser i bilen.
 
Att glatt pilla med bilnycklarna i fickan, och pirrigt vänta in vad framtiden har i sin.
 
 
 
 
 

Fikastund

Publicerad 2013-10-17 10:01:28 i Livet,

Igår fick jag finbesök i gestalt av Astrid. I några timmar satt vi i mitt kök med te och fika, och pratade om livet, citronkakor, studenten samt resterande tingestar mellan himmel och jord. Vi kom fram till att framtiden faktiskt har potential att bli bra. Väldigt bra, till och med. Och det känns himla fint.
 
 
 
 

EU-medborgardialogsmöte

Publicerad 2013-10-16 22:31:11 i Livet,

EU-medborgardialogsmöte är definitivt ett ord jag ska minnas tills nästa gång jag leker hänga gubbe. Fantastiskt ord det där, känns väldigt pampigt och säga, och ärligt talat kände jag mig ganska viktig som deltagare till det otroliga ordet.
 
 
För det var ju så att jag och Frida blev utvalda att följa med till Stockholm och delta på medborgardialogen som den 15 oktober tog plats i Blå salen i Stockholm. Flertalet engagerade ungdomar, högt uppsatta politiker och parlamentariker och diverse insatta vuxna deltog, tillsammans med EU-komissionens vice ordförande Vivianne Reding. Själv hade jag sett fram emot det här i flera veckor.
 
 
 
 
Redan på måndagen tog vi tåget upp till huvudstaden, dumpade av våra väskor på hotellet och försvann in mot staden där vi skulle delta på ett mingel i Europahuset. Alldeles bakom NK tillbringade vi därför kvällen, träffade otroligt fascinerande och ascoola människor samt plockade på oss tygpåsar. När så minglet var över, hängde vi med Frida och Johanna tills att vi i princip ramlade i säng.
 
 
 
Dagen därpå tog jag och Frida sovmorgon, njöt av hotellfrukost och tog pendeln in mot Stockholm. Vi promenerade runt gamla stan, tog kort och letade efter kylskåpsmagneter tills att vi började röra oss mot stadshuset och blå salen. 
 
    
 
 
 
 
Så tillslut var det dags för det vi hade åkt dit för; medborgardialogsmötet. Vi blev insläppta, fick namnlappar och blev visade upp för den stora marmortrappan till den gyllene salen. Efter alla år av nobelfesttittande dunkade ärligt talat hjärtat; det var verkligen så coolt att vara där.
 
Och slutligen så började mötet, frågorna ställdes och besvarades och en ständig ström av händer hölls uppe av, vad jag gissar var, väldigt ömmande muskler. Trots att vi ungdomar fick väldigt liten plats att ställa frågor och skapa en uppfattning av EU, då de som redan skapat sig en uppfattning och ville proklamera den för världen fick en större plats än jag personligen tyckte var berättigat, var det otroligt häftigt att vara så nära de med makt, och faktiskt inse att man inte var längre än en handuppräckning ifrån att ge sina synpunkter till de som faktiskt har möjlighet att förändra.
 
Och tanken att en handuppräckning kan förändra, leder till tankar om hur långt mer engagemang kan räcka. Hur man själv faktiskt kan gå från att sitta i publiken, till att stå på scen. Och hur vi alla faktiskt har möjlighet att påverka, och förändra. Det kanske gör ont i armmusklerna, men om man står på sig, så kan det faktiskt löna sig.
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag är där om tio min

Publicerad 2013-10-13 21:13:00 i Livet,

 
Vissa dagar, vissa personer, har verkligen möjligheten att få en att må sådär jäkla bra. Denna dag, nedanstående person och fotorundan som gett bilderna till detta inlägg, är tre sådana underbara fenomen.
 
Jag har några riktigt fina vänner, sådana som är så enkla att vara med och så fantastiska på att vara underbara. Sådana som man inte behöver ha ständig kontakt med för att veta att de alltid finns där.
 
Och ni gör verkligen mina dagar så jävla fina.
 
 
 
 

Den trettonde april

Publicerad 2013-10-13 15:41:32 i Livet,

Idag är det precis sex månader sedan den dagen då engelsmannen för första gången berättade att han tyckte om mig, på exakt det sättet som jag tyckt om honom så länge. Sex månader sedan jag, med ansiktet i händerna och leendet sprickandes genom de darrande fingrarna, svarade att ja, jag älskar honom också.
 
Från den stunden bestämde vi att det skulle vara vi, ett faktum jag fortfarande inte kan tro kan vara sant. 
 
Första gången jag fick hålla om honom, var samma ofattbara dag han gav mig det halsband som jag burit varje dag sedan dess. Och idag är det precis elva dagar tills att jag, med mitt halsband, min resväska och hjärtat pumpande i bröstet, får sätta mig på planet som tar mig till honom. För en vecka ska jag slippa sova själv, i en fantastisk vecka ska jag få hålla honom i handen och njuta av att bara behöva sträcka mig lite för att kunna nå honom, en fantastisk vecka av den närhet som vi aldrig haft ett överflöd av, och som vi uppskattar så mycket.
 
Det finns så många som frågar ifall det är värt det, att vara ifrån varandra så mycket, att sakna honom ständigt. Och ja, jag saknar honom varje dag. Och ja, det är jobbigt. Men det är värt det. Det är verkligen värt det. Det är värt varenda sekund. Varenda dag, varenda vecka, varje månad.
 
Och idag har vi haft sex fantastiska månader, sex underbara månader, värda allt i hela världen.
 
 
 
 

Pizzeria Swezia

Publicerad 2013-10-11 20:57:00 i Livet,

Idag kom äntligen mitt efterlängtade batteri, och jag kunde slutligen slå på min nya kamera - för att sedan använda den non-stop under resten av kvällen. Promenaden jag bestämde mig för att ta ned till närmaste ica tog en timme längre än den brukar, då jag stannade i varenda buske för att fånga löven, bären och skuggorna varhelst jag såg dem. Flera skumma blickar från förbipasserand hundägare och hundratals bilder senare, återvände jag med en chokladkaka och min nya kamera till pizzerian som för kvällen öppnats hemma. Och jag måste säga, att det här är en väldigt bra fredag.
 
 
 

Studiedag

Publicerad 2013-10-09 15:10:00 i Livet,

Det visade sig att både jag och min syster var lediga från skolan idag, så vi tog tillfället i akt att ta en roadtrip för att hälsa på mormor och morfar. De bjöd på sockerkaka och rätten som alltid serveras till gäster i det lilla huset i Eskilstuna, och det kändes som det alltid känts när man hälsat på där; tryggt, välbekant, lugnt och skönt. Verkligen en välbehövlig energikick - de är så himla fina de där.
 
 
 
 
 
 

Avsked

Publicerad 2013-10-05 13:59:05 i Livet,

Nu är det inte långt kvar innan jag får meddelande om att gå ned till postkontoret(okej, ica då, men postkontoret låter finare) och hämta ut ersättaren till min trofasta d60. Och jag längtar så mycket. 
 
I varje fall så njuter jag av de sista dagarna med den fyra år gamla optiken och leker med överexponeringar i höstregnet. Annars, har jag haft mysbrynch med klassen, imponerats av ungdomsrevyn och längtat efter pepparkakor.
 
 
 

Brace yourselves, winter is coming

Publicerad 2013-10-02 09:50:11 i Livet,

Förra veckan gick jag ut i trädgården, för att försöka fånga de fantastiska dropparna som morgonens regn hade lämnat efter sig. Idag, när jag gick ut i samma trädgård, möttes jag av dimma, kyla och frost. Och trots att jag motsätter mig vinterns intåg lika mycket som hösten, så måste jag säga att de båda faktiskt kan vara ganska vackra.