Gott nytt år!

Publicerad 2014-12-31 13:21:46 i Livet,

Så är alltså sista dagen av 2014 här. Jag vill ägna sista inlägget för året till att tacka alla ni som tar er tid att läsa min blogg, då ni verkligen är en helt fantastisk skara av människor. Peppande, glädjande, trevliga och tankeväckande, era kommentarer rör mig på så många sätt. 2014 var ett år som jag länge kommer minnas, och det har varit så roligt att dela med sig av det med er. 
 
Jag och Crispin kommer tillbringa årets sista dag resandes och packandes, då vi ska tillbaka till Brighton innan kvällen är här. Nya året kommer sedan invigas hemma hos vänner, med filtar, take-out och filmtittande, vilket känns så otroligt okrystat och härligt så det finns inte. Jag hoppas verkligen att ni har ett trevligt nyårsfirande ni med. Och hörni, gott nytt år! ♥
 
 

Mitt 2014

Publicerad 2014-12-29 07:25:00 i Livet,

 
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Skrev på hyreskontrakt, tog studenten, flyttade hemifrån, flyttade utomlands, blev sambo och började på universitet. Stor omvälvning av livet.

Vilka länder besökte du?
Danmark, Tyskland, Österrike, Italien, San Marino, England och Sverige. De första fem under vår resa till Italien - då vi ju bilade ned - och den sista då jag ju nu för tiden faktiskt besöker Sverige snarare än bor där.

Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Världsfred, jämställdhet, att man börjar sälja Polly i England och gratis kollektivtrafik. Den sista då det skulle spara mig så himlans mycket pengar.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Den 2 augusti då jag och Crispin flyttade in i vår lägenhet i Brighton. Glädjen när vi för första gången låste upp ytterdörren och klev in i lägenheten kommer jag aldrig att glömma.

Vad var din största karriärsmässiga framgång?
Karriär och karriär, men att få stipende för skolornas bästa betygsmässiga elev på studenten var ju en av de lyckligaste stunderna i mitt liv. Annars var det väl en framgång att jag fick ett sommarjobb, och att jag senare gick från oanställd till anställd när jag fick jobb på Co-op på campus. 

Och din största framgång privat?
Att känna mig nöjd med mig själv, det gör ju sån skillnad i livet när man inte är i konstant konflikt med sig själv.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat. Lägenheten. Skolavgiften. Resor.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?
First Aid Kits alla låtar, då de varit soundtracket på mina bussresor till och från campus, Tchaikovskys Romeo och Julia, då det är en av våra favoritvinyler att spela i lägenheten medan vi lagar middag, och Keshas Timber, då den av någon oförklarlig anledning alltid får mig att tänka på studenttiden.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Väldigt mycket av båda. Men framförallt så har jag varit mer förväntansfull än någonsin tidigare. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Ägnat mer tid åt mig själv istället för att försumma mig framför en serie. Önskar att jag gått på promenader, läst böcker, letat mer recept och umgåtts med mina nära. Unnat mig själv annat än orkeslöshet eller disciplin helt enkelt.

Blev du kär i år?
Tusentals gånger om. I Crispin. I Brighton. I politik och internationella relationer.

Den bästa tv-serien?
Orange is the new black. Älskar hur fantastisk den är på representation och feminism. Även Historieätarna, som ju lyfter fram könsroller och klassskillnader så skickligt. 

Bästa böckerna du läste i år?
Läste alldeles för lite böcker, men läste istället så många fantastiska akademiska texter så jag vet inte var jag ska börja. Carol Cohns text om genus inom kärnvapenindustrin i USA eller Alexander Wendts text om hur världsordningens orättvisor inte är självklara utan konstruerade, och därmed något som går att förändra, är några som verkligen format och förändrat min världssyn under 2014.

Den maträtt du åt oftast 2014?
Falafelrulle från We ♥ Falafel i Brighton, som ju även råkar vara typ det bästa som finns i matväg.

Något du önskade dig och fick?
Ett antagningsbrev till University of Sussex. Nya vänner i England.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Åt tårta med klassen och drack mojitos med familjen. 

Högsta önskan just nu?
Att min sista uppsats för året skulle kunna skriva sig själv.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mindre distans till så många kära som ju är kvar i Sverige. Men att flytta ett helt land kanske praktiskt är lite väl svårt att få igenom. Så kanske ett bättre valresultat med en vänstervåg som kunde skölja bort all högerextremism.

Vad fick dig att må bra?
Varm choklad inne på Falmer Bar, vinkvällar med mina nya vänner, politiska diskussioner om feminism och världens finaste Crispin.

Vem saknade du?
Under första halvan, när jag bodde i Sverige, saknade jag min Engelsman. Under andra halvan, när jag flyttat till England, saknade jag alla andra som fortfarande var kvar i Sverige.

Vad är du mest stolt över?
Mina betyg, både från gymnasiet och universitetet. Mina pluggistendenser har alltid varit något jag skämts över, men i år har jag för första gången verkligen embraced it och uppskattat hur bra det är att jag ändå lyckas så. Jag fick häromdagen tillbaka resultatet från två av mina universitetskurser, och har fått högsta betyg i båda, och är så stolt över det. Jag kanske inte är känd, supersnygg eller superlång men jag älskar att studera och jag gör det bra. Och det är jag för första gången i mitt liv stolt över.

 
Lista från bästa Flora.
 
Translation: A list of my 2014. 
 

Mellandagarna

Publicerad 2014-12-28 18:39:00 i Livet,

Sedan promenaden den 26e har jag och Engelsmannen tagit exakt 0 steg utanför dörren. Vi har även båda skrivit/pluggat exakt 0 minuter. Å andra sidan har vi ätit alldeles för mycket mat. Och degat alldeles för mycket i sängen. Vilken annan helg som helst, så hade jag fått fantastiskt makaber ångest över detta faktum, men av någon anledning så har den känslan ännu inte infunnit sig - istället hägrar en väldans lugn över denna soffpotatis. Så det som väl egentligen är alldeles för mycket av det goda, känns faktiskt som att det är en alldeles perfekt summa.
 
Jag hoppas även ni fått tid att njuta, dega, lega och äta under dessa dagar. Om inte, hoppas jag ni snart får det. Och oavsett när ni får det, så blir ledigheten verkligen ännu bättre när man tillåter sig att verkligen, verkligen vara ledig. Även om det går emot vad man vanligtvis anser att en borde göra. Hälsningar degarparet som för en vecka sedan såg ut såhär men idag väl är lite mer mjukisbyxor, osminkade och hårrufsade. Dvs. lever livet som man bör, såhär i mellandagstider.
 
 
Translation: About how we've been so incredibly lazy, these last few days. And how amazing it really is.
 

Mina nyårslöften

Publicerad 2014-12-28 11:07:00 i Livet, Tankar och åsikter,

När jag var yngre så förstod jag aldrig riktigt meningen med nyårslöften. Löften om att springa mer, äta mer grönsaker eller ägna x antal timmar åt något nytt, känns som så fladdriga meningar, små, lätta att tappa bort jämfört med bastantheten som 365 dagar ju innehar. Så jag ägnade större delen av mitt liv åt att skratta lite(inte så snällt, jag vet) åt de som tillkännagav sina förhoppningar över små förändringar medan jag somnade för tidigt hemma i soffan och missade fyrverkerierna. Men år 2012, året då min första stora kärleksrelation bröt hjärtat på mig och lämnade mig att tillbringa de sista månaderna i sämre form än någonsin tidigare, bestämde jag mig för att nya året var min omstart. Men jag var ju tvungen att hitta något större än de vanliga löftena, något som kunde matcha ett år.
 
Så mitt nyårslöfte blev år 2013 att vara lycklig. Inget mindre, inget mer. Att tillåta mig själv vara lycklig, att göra mig själv lycklig, att se till att verkligen känna lycka var vad jag ägnade mitt 2013 åt. Och när jag väl gav mig själv ett sånt högtidligt löfte, fann jag att jag - på grund av tur? på grund av mitt löfte? på grund av planeternas position? - faktiskt blev lyckligare än jag någonsin tidigare varit. Det var året då jag träffade Crispin, hade mitt första meningsfulla jobb, ansökte till engelskt universitet och överlag bara mådde väldigt bra. 
 
Så nyåret som ledde till 2014 bestämde jag mig för att höja upp utmaningen ett snäpp - 2014 skulle jag vara nöjd. Jag skulle se till att vara nöjd med det jag hade eller jobba hårt för att bli nöjd med det som inte räckte. Och liksom 2013 funkade mitt nyårslöfte, jag blev faktiskt nöjdare med mig själv än jag någonsin, någonsin varit. 2014 hade som alla år ups and downs, men det var även året då jag kämpade mig till skolans bästa slutbetyg, blev antagen till Sussex Uni, började motionera regelbundet bara för att tappa det igen men ändå inte riktigt bry mig, och slutligen flyttade till England för att bo med Crispin. Och jag har aldrig varit så nöjd med mig själv som jag varit iår.
 
Så är det alltså slutet av 2014, och nya året kommer med stormsteg. 2015 har jag bestämt ska vara året då jag blir bättre. För efter ett år av att vara nöjd med den jag är, vill jag ha ett år då jag - trots att jag är nöjd - försöker bli lite bättre. Läser lite mer böcker, promenerar lite mer, umgås mer med vänner, pluggar lite mer planerat och lagar mer vegetarisk mat. Bättre, men ändå med vetskapen att jag räcker som jag är. Det känns som ett lagomt stort nyårslöfte, något som kan matcha 2015. Och framförallt, något som får mig att se fram emot 2015.
 
Vad har ni för nyårslöften? Vad har ni tidigare haft för nyårslöften, och lyckades ni nå dem? Ser ni fram emot det nya året? Lämna några kommentarer så kan vi ju uppskatta, jämföra och stötta varandra. Något som man ju alltid, oavsett år, löfte och liv, behöver.
 
Translation: About my new year's resolutions over the years, and how I for 2015 hope to become better. A bit better at reading books, taking walks and eating vegetarian meals. How about you? What do you hope to have in your 2015?
 
 
 
 

Boxing day walk

Publicerad 2014-12-27 11:37:00 i Livet,

Igår, dagen efter årets största lunch, åkte familjen Field plus flickvänner iväg till byn Yalding, för att ta del av den årliga Yalding boxing day walk. Boxing day är vad man i England kallar den 26 december, av anledningar jag inte riktigt förstår, och är även den traditionsenliga dagen för engelsmän att tillbringa med släktingar. Och då Crispin har kusiner som bor i just Yalding, är det dit stora familjen Field varje år samlas för en tre timmars promenad över kullar och fält.
 
Min engelsman är en riktigt inbiten vandrare, och anser att vandring är bland det bästa man kan göra av en trevlig vinterdag. Jag å andra sidan är lite mer tveksam, då jag väl visserligen kan uppskatta en fin utsikt men ändå inte riktigt förstår tjusningen i att klampa fram i lera. Trots det så tycker jag dock väldigt mycket om stora delar av Crispins släkt, speciellt Crispins enäggstvillingbror som jag ju hittills knappt träffat, eller hans underbara kusin Becky som älskar One Direction och kramar, och det finns definitivt värre saker att göra än att tillbringa tre timmar bredvid min engelsman.
 
Och helt ärligt så kunde jag ju inte göra annat än njuta av denna utsikt - frostigt gräs, gamla hus och dimma över kullarna - det ser ju nästan ut som en modern version av Fylke. I varje fall om man kisar lite.
 
 
 
 
 
 
 Translation: We went out on a three hour walk on boxing day, together with Crispin's extended family.
 
 

Den 24 december - dagen före jul

Publicerad 2014-12-24 19:33:00 i Livet,

God jul på er, ni som firar, och god kväll på er, ni som inte gör det. Jag hoppas att ni alla haft en supertrevlig dag med mat, kära, fint väder och trevliga upplevelser - oavsett om det är tillsammans med familjen framför Kalle Anka, på jobbet med arbetskamrater eller kanske med katten framför en bra tv-serie. Jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att så många som möjligt fått en så fin dag som möjligt, oavsett var ni är och gör i världen.
 
Jag och Engelsmannen är tillbaka i England igen, i Crispins familjehem tillsammans med alla bröder, flickvänner och föräldrar. Men även om släkten är samlad så har vi inte firat jul alls idag, utan ägnat dagen åt att se på film efter film under ett duntäcke nere i vardagsrummet. Detta då man ju i England firar jul den 25e istället för den 24e. Faktumet att jag skulle tillbringa julen ofirandes i ett helt annat land var något jag trodde skulle kännas konstigare än det var, men det visade sig att mat, klappar och jul inte är ett sånt stort måste som jag trodde. Och det känns som en väldigt skön insikt att ha inför framtida år.
 
Bilderna nedanför är från vår visit hos mina morföräldrar, under veckan vi var i Sverige. Vi kom över för jullunch med de som råkar vara några av mina mesta favoritmänniskor i världen, vilka för övrigt råkar bo i det finaste lilla huset ni någonsin sett. 
 
 
 
 
 
Translation: Merry Christmas, those of you who have been celebrating Christmas tiday, and Merry Evening to all of you who haven't.
 

Om att värdera en människa

Publicerad 2014-12-23 22:26:00 i Livet, Tankar och åsikter,

Julen är här, ljusen är tända och gemenskapen är stor. Sverige är julredo, men jag går runt med skavande tankar som inte kan slås bort. Det är tankar om utanförskap, hat och ilska. Om hur Sverige ser ut idag, hur det förändrats, och frasen 'Alla är lika mycket värda'. Det är en värdering som jag känner nästan varit mottot för landet Sverige, en värdering som alla växer upp med och får lära sig är hur vi behandlar varandra. Lika. Och från det tror vi att det är så livet är, att alla är lika mycket värda och alla behandlas precis så. Fastän det tyvärr inte stämmer alls.
 
Jag anser stenhårt att alla människor är lika mycket värda. Varenda person är lika mycket värd som vilken annan som helst, oavsett ålder, bakgrund, kön, drömmar, sexuell läggning eller preferens för tv-serie. Även människor som inte håller med mig om detta, människor som anser att andra är mindre värda, är lika mycket värda som alla andra i mina ögon. De har visserligen fel, men det påverkar inte deras värde. Jag anser ju att en människa är ovärdelig - priceless - och något som inte har något pris, något som inte går att exakt värdera, går inte heller att jämföra med något annat. Därför kan ingen människa vara mer värd än någon annan, och därför kan det inte finnas någon skala där människor kan värderas mer eller mindre baserad på deras bakgrund eller politiska åsikter. För en människas värde ligger inte i hur eller vem den är - utan faktumet att den finns. Alla människor som finns är lika mycket värda. Punkt slut.
 
Detta ska alltså då vara en åsikt som återspeglas i Sverige, på alla nivåer, överallt. Det var åtminstone en åsikt som jag känner går väl ihop med min uppfostran, och hur jag lärde mig att se på världen medan jag växte upp i Sverige. Men när jag ser mig omkring så ser jag ett Sverige som är långt ifrån detta. Vi har lagar som skyddar vissa människors rätt att uppehålla sig i vårt land, medan andra hålls borta - enbart baserat på deras härkomst. Lagar som å ena sidan med vapen och lagar hindrar vissa från att kunna fly från krig och trauman, enbart för att de inte tillhör landet - medan de som tillhör välkomnas tillbaka med fina skyltar och leende personal. Ena gruppen värderas inte värdig. Andra är mer värdefulla än allt annat.
 
Det går även att se i samhället bland de 'värdefulla', där vissa människors CVn slängs i sopkorgen enbart på grund av att deras namn låter utländskt, blir ojämlikt behandlade på grund av deras hudfärg eller ses ned på på grund av deras sexuella läggning eller identitet. Eller som idag på stan, där vissa människor satt mitt på ljusa dan, beendes om pengar att kunna skicka hem till sina familjer, bara för att bli ignorerade av de som går rätt förbi. De är inte värda vår tid, vår uppmärksamhet. Det är alla scenarion som jag är övertygad att alla som läser detta känner igen, men ta er tid att även inse hur förbannat jävla omoraliskt detta är. Sverige idag är ett land där alla människor faktiskt inte är lika mycket värda, där vissa så svartvitt faktiskt 'är' mer värda än andra, och jag tycker detta är ett svek mot allt det jag växte upp till att tro om mitt samhälle. Det är ett svek mot våra medmänniskor; vi glömde bort något så grundläggande som vår människosyn. Inte förändrade den, utan glömde.
 
Jag menar inte att skriva detta som ett slags predikande, utan jag vet att jag är lika mycket del av detta problem som alla andra. Det är ett samhällsproblem, och som en del av samhället är jag en pusselbit som systematiskt verkar för ojämlikhet - för värdering, för jämförande. För faktumet att alla i Sverige inte är lika mycket värda är inte något som jag anser är begränsat till de 13% som röstade på SDs politik - byggt på värderingar så långt ifrån mottot om allas lika värde. Detta samhällsproblem har istället blivit integrerat i vårt system på alla nivåer, även fast det är så moraliskt fel - och även fast så många i Sverige, om de väl tänker på det, inser är fel. Men problemet är, att det glöms bort. Det ignoreras. Men detta värdejämförande av människor borde inte vara accepterat. Ska inte vara accepterat. Människor är lika mycket värda och de förtjänar att behandlas precis så. Därför vill jag att vi i Sverige tar och inser att vårt samhälle inte är så jämlikt som vi tror, att vi slutar blunda för att sedan kunna se till att göra det så jämlikt som vi vill ha det. Så jämlikt som alla förtjänar att ha det - då vi ju alla, i grund och botten, ju faktiskt är precis lika fantastiskt mycket värda.
 
◊ ◊ ◊ ◊
 
Detta är ett första inlägg bland många om hur jag uppfattar min omvärld, i förhoppningen om att förklara och informera de som är mindre insatta eller överlag bara intresserade. Vill ni ha mer information om vad jag pratar om i detta inlägg tar jag ett kliv åt sidan och lyfter fram de fantastiska instagramkontona @makthavarna @svartkvinna @asiatiskkvinna @transiarkatet_ som mer djupgående tar upp detta och liknande ämnen, från de som utsätts för ojämlikhetens perspektiv. Jag vill även slå ett slag för Johan Hassen Khemiris text Bästa Beatrice Ask som så fantastiskt berörande behandlar detta ämne. De är alla väldigt nyttig läsning för de som inte är utsatta för denna ojämlika människovärdering, och vill ta tid för att lyssna, lära och förstå.
 
Translation: About how I utterly believe that all humans are equal, and that our society doesn't actually conform to this value - even though it likes to think it does.
 
 

Luciakväll

Publicerad 2014-12-20 23:01:08 i Livet,

Om vi drar tillbaka klockorna en vecka precis, så hamnar vi på lördagen den 13e december. Den kvällen bjöd jag och engelsmannen över gänget för en sista gång innan alla åkte till sina familjer över julledigheten, för kombinerat lusse- och julfirande. Då lucia ju är en väldigt svensk tradition, hade jag bakat tonvis lussekatter och plockat fram vår allra finaste luciaduk, i hopp om att inviga engelsmänniskorna till denna tradition som jag personligen tycker så mycket om. Crispin hade även gjort eget mulled wine, dvs. engelsk glögg, med stjärnanis, ingefära, kanel och vin/äpplejuice, som vi drack till.
 
 
 
Här är hela stora gänget! ♥
 
 
 
Kvällen till ära hade vi även julklappsutbyte i form av secret santa. Jag fick ett halsband från Laura - ett citat från Doctor Who som vi ju känner igen i mitt bloggnamn - som var så fint och personligt att jag nästan blev lite tårögd.
 
 
 
Sedan ägnade vi resten av kvällen åt att äta brieost och spela diverse spel, så som detta ovan då man ju ska gissa vilket namn man har fastklistrat i pannan, medan mulled wine, te och vin förtärdes. Himlans trevlig kväll och väldigt bra avslutning på vår första termin på universitetet, innan jullovet och ledigheten började, innan jag och crispin stupade i säng sådär vid kl. 11 - galna ungdomar som vi är. 
 
Translation: A week ago we had the gang over for a christmassy evening. It was absolutely lovely.
 
 

Vinterkappa

Publicerad 2014-12-19 18:22:00 i Livet,

Äntligen har jag införskaffat mig en vinterkappa. Ända sedan sommaren har jag ju bara haft två jackor att välja på, båda sommartunna och härliga, men medan vädret blivit allt kallare så har de blivit allt hopplösare till att hålla värmen i. Och när vi så klev av planet här i Sverige i veckan kände jag att det var dags att kasta in handsken och införskaffa mig en ny, varm, kappa, redo för vinterns kyla. Så idag åkte jag och engelsmannen till Norrköping, och efter mycket letandes inne på Myrorna hittade jag slutligen denna.
 
Stor, varm, mjuk och vändbar är den, alldeles perfekt för mycket, second hand och superfin kvalité från en tid då kläder gjordes för att hålla. Något som jag nu tackar och bockar för, och tänker se till att utnyttja så länge jag kan. Jag tycker dessutom väldigt mycket om den väldigt svängbara längden som även påminner mig starkt om något från Tove Janssons värld. Välkommen in i min garderob, vinterkappa, och tack för att jag äntligen, äntligen slipper frysa.
 
 
 
 
 

Förkylning och födelsedagsfrukost

Publicerad 2014-12-18 17:53:05 i Livet,

I onsdags vaknade vi upp i Sverige, efter två långa dagar av resande med en förkylning från helvetet. Förutom det så vaknade vi även upp till faktumet att det ju var Crispins tjugonde födelsedag - vilket ju skulle firas. Men då ingen utav oss varken hade lust eller ork för fest och upptåg bestämde vi oss för att dagen skulle firas med mysfaktor snarare än pompa. Så vi körde på sovmorgon, pannkakor till frukost, brieost till lunch och en flaska öl från Systemet framför Bladerunner. Så himla mysigt och så sjukt välbehövligt. 
 
Det är också så roligt att äntligen vara tillbaka i Sverige igen. Svensk mat, svenska dagbladet, svensk tv och allt vad annat man kan tänka sig svenskt. Staden ser ut som den alltid gjort, människorna är som vanligt, affärerna lite mer juliga än sist och vädret innehållandes lite mindre snö än vad vi hoppats. Här stannar vi tills alldeles innan julafton, då jag och engelsmannen tar flyget tillbaka för en jul i England. Men innan dess ska vi njuta av Sverige, med snöstänk, kyla och att umgås med min familj, som jag ju så länge längtat efter.
 
 
 
 
Translation: Birthday breakfast on Crispin's 20th birthday, and fyi - we're in Sweden!
 

20-årsfirande i förskott

Publicerad 2014-12-15 23:26:00 i Livet,

Igår var jag och Crispin ute på äventyr, för att fira faktumet att min favorit ju fyller 20 den 17e december. Och då jag tycker att de absolut bästa presenterna är upplevelser, gav jag honom en överraskningsresa till Greenwich för besök på museum, inspekterande av teloskop och besök av nollmeridianen. Inte för att skryta, men det kändes som en perfekt present till min Engelsman då Crispin ju råkar älska att segla, studerar historia och precis har avslutat en kurs i astronomi. Och det blev verkligen precis så bra som jag hoppats.
 
 
 
Vi började med National Maritime Museum, som hade en utställning om navigation till sjöss. I princip handlade det om utvecklandet av olika navigationssystem genom tiderna, hur pålitbara/opålitbara de är och hur de skapades. Det utställningen gjorde så himla bra, tyckte jag, var att lyfta fram faktumet att seglatser så länge var en risktagning baserad på chans och tur, snarare än guidad av välfungerande information och instrument. 
 
 
 
Sedan gick vi ut ur museumet och uppför kullen som leder till the Royal Observatory, vilket väl är mest känt för att vara stället där nollmeridianen utgår ifrån. Men först en paus utanför, då denna kulle har en helt fantastisk vy över London. Och jag fick en fin vy av Crispin.
 
 
 
Atomur som visar tiden med precis exakthet, och linjen för nollmeridian som var helt fullpackad med turister som alla ville ta kort framför meridianmonumentet. Jag och Engelsmannen ställde oss lite vid sidan och stal en kyss på linjen, innan vi promenerade in för inspekterande av teloskop. The Royal Observatory råkar ju även vara platsen där Englands kungliga astronomer har inspekterat och forskat om stjärnor i hundratals år.
 
 
 
Fin utsikt från stora domen där det massiva teloskopet var, vilket ju alltid är himla trevligt - därav glad moi med rufsigt hår.
 
 
 
Sedan hittade vi en utställning om astronomi som vi besökte tills dess att solen gick ned, vilket var ungefär tidpunkten då vi båda kände oss nöjda med dagen. Så vi unnade oss lite varm choklad och kakor, sittandes med utsikt över skattkistan som vanligtvis kallas London, innan vi sedan promenerade hemåt. Den gröna linjen som ni ser i himlen är förövrigt nollmeridianen i laserform, vilket ju är himla coolt. Det är verkligen så roligt att planera överraskningar och resor, som sedan visar sig bli precis sådär bra som man hoppades. 
 
Translation: Since Crispin is turning 20 this week, I decided to surprise him with a trip to Greenwich for a visit at the National Maritime Museum and the Royal Observatory.
 

Om uppmärksamhet

Publicerad 2014-12-14 01:11:00 i Livet, Tankar och åsikter,

Hej hörni, och åh vad fina ni är som fortfarande hänger kvar trots radioskuggan som verkar råda här på bloggen. Det är så roligt att kolla in lite då och då för att läsa en kommentar eller se besökarstatistiken, och känna lite kärlek från alla ni som ju lägger tid på att besöka min lilla blogg. Den senaste veckan har varit väldigt tyst från min sida, inte bara i bloggosfären utan överlag. Jag har nog aldrig haft så få samtal, sms eller konversationer som denna vecka. Det har liksom inte riktigt funnits energi till det. För helt ärligt så har den senaste veckan varit så jäkla tung, med sista inlämningar, press med betyg och sista slutspurten med allt vad det innebär. Men nu är det klart, och det känns så jäkla skönt.
 
För övrigt så har denna vecka även varit extra tung på grund av några incidenter som hände under veckan, i form av oönskad uppmärksamhet. Händer som rör utan tillstånd, blickar som dröjer och den där jävla ignoransen för vad ett nej betyder. En kollega från jobbet som tyckte att det var ok att säga hej på puben genom att röra min midja, händer och armar samt två kunder som ägnade 20 minuter åt att försöka få mitt nummer; helt ignorerandes faktumet att jag.har.inte.gått.med.på.detta. och att .detta.är.inte.ok. Det kanske kan ses som små företeelser, men för mig är det bara ytterligare ett förstärkande av faktumet att min kropp och min vilja är inte min egen, utan istället till för andra att röra eller försöka rucka på. Och en sådan vecka som denna, var precis sådana oönskade initiativ så jäkla jobbiga.
 
Avslutningsvis så vill jag ändå säga att jag mår bra. Folk kan vara skitstövlar och livet skulle vara så mycket lättare om människorna inne i den förstod värdet av rätten till att bestämma över oss själva. Men folk kan även vara underbara, och att inte välja att se det skulle göra livet mycket jobbigare. Och nu, när veckan är över och press, skitstövlar och inlämningar är bakom mig, tänker jag göra precis just det. Krama om min pojkvän. Prata med en vän. Skriva lite mer blogginlägg. Och njuta av att äntligen ha lov.
 
 
 
Två gamla GIFar som på något sätt ändå representerar min vecka.
 
Translation: About why I've been gone, exhaustion and the fact that no does mean no.
 

Christmas dinner

Publicerad 2014-12-08 20:51:00 i Livet,

Phil och Laura är två av mina finaste vänner här i Brighton. Laura älskar djur, studerar biologi och är helt över öronen glad i jul. Phil älskar superhjältar, jobbar som telefonförsäljare och är helt över öronen glad i mat. Så tack vare den kombinationen bestämde de sig för att laga ihop en riktig julmiddag i deras lägenhet, och sedan bjuda över vårt kompisgäng för att avnjuta den. 
 
I söndags tog därför jag och James bussen till deras lägenhet vid tre, tillsammans med en stor chokladask, och knackade på dörren för att hjälpa till. Hjälpen visade sig dock inte vara behövd, så vi ägnade istället två timmar åt att dricka läsk och leka med deras hamster tills att resten kom och maten blev klar. Det finns definitivt värre sätt att tillbringa en eftermiddag. Då det dessutom var ett tag sedan vi sågs allesammans stora gänget, så det var verkligen superroligt att alla samlade igen.
 
Dessutom tyckte ju jag att det var helt fantastiskt att få uppleva min första riktiga engelska julmiddag, komplett med christmas crackers, stuffing och christmas carols. Jag och Crispin hade för övrigt valt att äta kött för kvällen, dels på grund av the christmas spirit men även för att Phil inte skulle behöva laga extra mat till oss, vilket var lite skumt men ändå himlans gott. Och det blev verkligen en så himlans trevlig julmiddag, sån där som man behöver som uppladdning inför sista veckan då allt ska vara klart för jullov, hemma hos två av mina finaste vänner. 
 
 
 
 
Translation: We went to Phil and Laura's yesterday, for a lovely christmas dinner with the gang. 
 

Northern lights

Publicerad 2014-12-07 22:29:00 i Livet,

Igår var jag och Crispin ute för finkväll, då Crispin bjöd mig ut på middag på restaurang. Efter mycket funderande och väljande valde vi att gå till en pub som vi länge varit nyfikna på, nämligen en skandinavisk pub som heter Northern Lights. Vi snubblade på puben under helgen som Bella och Felix var här, och har sedan dess har vu sagt att hit ska vi gå nästa gång vi har råd. Så det gjorde vi.
 
Det är en supergullig pub som enligt bartendern visst startades efter att ett finskt gäng med vänner hade tröttnat på att åka upp till London för att se på hockey, och istället skämtat om att starta en pub där de kunde se så mycket hockey de vill. Så blev det skämtet verklighet, och Brightons enda skandinaviska pub startades upp. Och då den har köttbullar, gravad lax och sill på menyn, samt varningskyltar om att de spelar en hel del Björk och ABBA, så kändes det väldigt mycket som hemma. Förutom att alla besökare bara pratade engelska förstås.
 
Jag och Crispin lyxade riktigt till det och beställde in den sortens mat som vi längtat efter mest: jag gravad lax och Crispin sill. Och det var himmelskt gott, till och med utefter svensk standard. Sedan slog vi till med ett glas varm glögg, innan vi mötte upp Laura och James för skridskoåkning framför paviljongen. Det var verkligen en supertrevlig kväll, och även om jag ju älskar england så jag kan spricka så var det helt fantastiskt att för en kväll få äta riktig, god, svensk mat igen.
 
 
 
 
 
 
 

Ytterligare en eftermiddag med fika

Publicerad 2014-12-03 23:34:54 i Livet,

Idag kom jag hem till en senlunch, för att göra iordning en superlyxig fika efter två dagar av plugg och jobb. Med två uppsatser som ska inlämnas inom mindre än en vecka och en veckas studiebidrag kvar innan drygt en månads studieuppehåll, är det många sena nätter stundandes i jakt på höga betyg och lite mer lön. Det leder visserligen till att min vardag är uppfylld med sådant som ju inte gör sig särskilt bra på bild, vilket bevisligen ger oss ytterligare ett inlägg om vad jag hittat på här hemma.
 
Men då jag ju råkar tycka att fika, te och en tv-serie är bland det bästa som finns, så känns det ändå helt ok. Speciellt som det är så mycket annat roligt som snart kommer: skridskoåkning, julmiddag, lunch med Crispin och utflykt till London. För att inte tala om resan hem till Sverige, som ju bara är två veckor iväg. Så jag hoppas ni står ut med en eftermiddag med fika, tills dess att stressen lagt sig och livet vecklat ut sig till att innehålla annat intressantare som lättare fastnar på bild.
 
 
 
 
 
 

Filmtips: What we do in the shadows

Publicerad 2014-12-01 07:27:00 i Livet, Mina tips och favoriter,

 
Jag bara måste dela med mig av ett tips på en mockumentary som jag såg i helgen: What we do in the shadows. Den är gjord av skaparna till Flight of the Conchords, som förövrigt är en helt klockren serie, och följer ett fiktivt kollektiv i Nya Zeeland. Det handlar främst om Diago, Deacon och Vladislav, som försöker ta sig igenom livet så där som alla andra. Ja, förutom att de är vampyrer då. 
Det är helt bisarra skämt och tankefnurror som är helt i stil med Flight of the Concords.
Och efter en stund börjar man nästan känna medömkan med dessa vampyrer, trots att de ju är mördarmaskiner. Helskumt.
Men framförallt så är det mest bara så underbara karaktärer och fantastiska, spontana skämt som fick mig att skratta hela vägen igenom - som att vampyrer ju inte har en spegelbild.
 
Det är helt seriöst 80 minuter av bisarra skämt på bisarra skämt, och jag vill verkligen rekommendera den till alla som har tiden över. Superskum, superrolig och helt klockren. Jag såg den bara häromdagen och vill helt seriöst se den igen nu. Så om ni känner för lite Nya Zeeländsk humor och vampyrer, tycker jag verkligen ni ska se trailern. Och sedan se filmen.
 
Translation: You just got to watch What we do in the shadows. It's amazing.