Första advent

Publicerad 2014-11-30 19:21:00 i Livet,

 
 
 
 
 
Nu är lägenheten fin och julfixad, och jag sitter med en kopp te framför tända ljus och mysbelysning. Första advent är här, imorgon är det första december - och oj vad fort denna termin har gått. Här ovanför ser ni årets julmys, som är så extra speciell för oss då det ju är första gången vi pyntar vårt egna hem. De fyra tjocka ljusen fick bli vår version av adventsljusstake, då lite papper, garn och ljus visade sig vara ett lagomt fint pyssel som även studenter har råd med.
 
Men förutom denna lilla julehörna får julstämningen i vårt hem i år bero mer på ljus, blommor och stämning snarare än massa inköpt pynt. Jag kan ju inte rå för att bli lite trött på köphetsen denna tiden på året, då jul för mig är så mycket mer än att bara få och köpa. Det kanske har att göra med att jag denna jul kommer få träffa släktingar och familj som jag inte sett på månader, vilket jag är mer tacksam för än något som någonsin går att köpas. Det är faktiskt bara två veckor kvar nu, innan jag och Crispin äntligen flyger hem till Sverige för en vecka av snö, mys och pepparkaksätande. Fast fram tills dess får jag se till att njuta av vår julfixade lägenhet här i England, med hyacinter, ljus och te. 
 
Translation: Our apartment is ready for Christmas, and so am I.
 

Om att vara så jäkla lycklig

Publicerad 2014-11-29 01:16:00 i Livet, Tankar och åsikter,

 
Bilder från studentdagen, den lyckligaste dagen i mitt liv. Men idag, såhär mitt i höstmörkret, kan jag lätt tappa bort allt det som jag den dagen var så glad och tacksam för. Det är något som jag tror att vi i norra hemisfären är många om att känna, hur känslorna av glädje liksom sugs i mörkret, kylan och tröttheten, och lämnar en tom där i kylan medan man väntar på bussen. Så sitter en sedan där om kvällarna och känner sig nere, eller vaknar upp på morgonen och mest önskar att en fick stanna i sängen resten av dagen. Vilket ju inte gör en något gott alls. 
 
Så istället försöker jag att ta saken i egna händer i form av vitaminkickar av sådant som jag ju egentligen är glad över. En filmkväll med vänner. Extra lång kram från Crispin. Choklad. Sovmorgon och långfrukost. Eller faktumet att jag har mat för dagen och lever i ett land utan krig. Något annat som funkar när jag direkt behöver en shot av glädje, är att kolla tillbaka på bilder från tider då jag var bara så himla lycklig. Och det får mig att gå lite till, klara en dag till genom att vara lite gladare där jag står i kylan väntandes på bussen. För att ta tag i mörkret och skaka om det, lysa upp med den glädjen som man vet man har och sedan vägra släppa taget om den glädjen, tycker jag är något en är väl värd att unna sig själv såhär i höstmörkret.
 
Vad har ni att hålla er glada när mörkret kryper på?
 
Translation: About happiness, and not letting the autumnal darkness take it away from you.
 

Fredag och julstämning

Publicerad 2014-11-28 10:45:00 i Livet,

Godmorgon allesammans och glad fredag! Här i Brighton är världen mulen och grå, men det spelar ingen roll för mig - att äntligen ha helg igen är bättre än allt väder i världen. Detta då jag desperat behöver tid att skriva min uppsats på 2000 ord som har deadline 11 december, och på veckodagarna verkar det liksom aldrig finnas tid.
 
Dessutom är det så himla roligt att se julstämningen runt om i världen höjas mer och mer. I helgen är ju första advent, och jag ska ta mig lite extra tid att försöka fixa lägenheten. Jag älskar ju denna tiden på året, när man kan börja varva ned och njuta av resten av tiden man har kvar av året - oavsett om man länkar det till jul eller inte. Vad ska ni göra i helgen?
 
Här nedanför har ni förresten min absoluta favoritvarmmacka: ost och ketchup med en röra gjord på svamp, bladspenat, vitlök och lök. Så himla gott, och perfekt pluggmotivation när man är en sådär 3 timmar in och behöver något att hålla en igång.
 
 
Translation: I am really excited about the weekend, christmas and cheese on toast. Because why not?
 

DIY för vi som aldrig gör DIY

Publicerad 2014-11-27 17:04:00 i Livet,

Okej, så jag är en sådan person som totalt älskar Pinterest och allt vad DIY heter. Men jag gör det aldrig själv, främst på grund av att jag inte har råd att köpa in massa trevliga tyger, tejp, färger, glitter med mera. Jag tenderar istället att prioritera andra saker, så som mat eller varm choklad i bibliotekets dryckesautomat. 
 
Men idag förändrades det. I vår lägenhet har vi påskrivet kontrakt som säger att vi absolut inte får sätta upp saker på väggarna. Glöm kludd, tejp, pins eller spikar - hittar de några märken på väggarna alls, så får vi betala för omtapetsering av hela lägenheten. Lite orättvist kan tyckas, men vi skrev ju på det så vi får väl leva med det. Hursomhelst så har jag i varje fall, på grund av det, länge velat sätta upp en korktavla ovanför mitt skrivbord där jag kan sätta upp bilder, memorabilia och annat fint. Men då jag tycker att kork inte riktigt är finaste materialet i världen, har jag i några veckor haft en plan på något lite finare. Så idag var dagen det fixades, vilket jag blev så nöjd över att jag tänkte göra en DIY guide för de - som mig - som vill fixa hemma, men inte har särskilt mycket att spela med.
 
 
Så här är alltså min DIY guide till världens enklaste skrivbordsdekoration: korktavla omslagen med tyg och pyntad med ljus.
 
 
Det du först behöver är ett stökigt skrivbord. Börja med att städa, eller kör på min stil och släng allt på sängen. Det kan redas ut sedan.
 
 
Detta är vad du behöver, förutom en korkskiva, en sax och skrivbordet. Men de fick inte plats på bilden. Jag använde mig av 80p kontorstejp - gissar att lite starkare tejp väl är att föredra, men man tager vad man haver och gör så gott man kan med det - och som tyg tog jag en av våra överblivna kuddfodral då vi råkar ha fyra identiska till bara två kuddar.
 
 
Börja med att klippa upp kuddfodralet(eller ta dig tiden att köpa ett riktigt, fint, oveckigt tyg) så att du kan slå det om korkskivan.
 
 
Sedan lägger du tyget på skivan, viker runt hörnen och sätter fast så gott du kan. Jag mixade ofantliga mängder tejp med lite pins här och var. Funkar finfint.
 
 
Så ser det ut såhär när det är klart!
 
 
Beroende på vad du föredrar så kan du sedan låta andra sidan stå framme, men jag gillar mönstret på tyget så jag vände skivan om och kände mig himla nöjd med min prestation. Vi kan ju strunta i vecken på tyget och att lappen visst syns genom, det är ju DIY för de som inte riktigt är proffs.
 
 
Sedan tog jag fram den enda ljusslingan jag har i lägenheten och tejpade på. Att matcha röttvitt tyg med rödvita lampor kanske är lite extremt för några, men jag tyckte det blev lite festligt. Så välj vilken ljusslinga du vill, men var väl medveten om att när den väl är påtejpad - så är du klar!
 
 
Sedan ägnade jag typ en timma åt att hitta roliga och fina saker att sätta upp på min tavla. Lite vykort, en LP med Electric Banana Band, biljetter och några julkulor tyckte jag passade fint. Och här har du dessutom bästa chansen att bara lägga tillbaka några utvalda grejor av de som förut belamrade skrivbordet, medan du låter resten ligga kvar på sängen. De andra kan du ta hand om senare, för nu ska vi njuta åt hur fint det blev. Och även fast tyget väl borde ha strukits och tejpen väl snart kommer lossna, tycker jag att vi kan vara nöjda. Jag vet att jag är det iallafall.
 
Translation: My guide to creating a desk decoration using a cork board, pillow case, lots of tape and some fairy lights.
 

Hur jag träffade min engelsman

Publicerad 2014-11-26 07:51:00 i Livet,

 
Jag nämnde häromdagen att jag och Crispin träffades via youtube, och fick frågan av bästa Lovisa om hur det egentligen gick till? Så här kommer berättelsen om hur jag och engelsmannen träffades, den långa versionen.
 
Jag hade precis kommit över min förra relation, vilket var ganska destruktiv och lämnade mig väldigt trasig. Så jag ägnade mycket tid åt att vara hemma, se på dieselråttor och sjömansmöss med syster eller klicka mig fram på youtube. Och en av kanalerna som jag kollade mest på var Vlogbrothers. En supernördig och fantastisk kanal där de la upp videos om omvärlden, töntiga fenomen och dåliga ordvitsar. Efter en stund insåg jag att det faktiskt fanns en hel fanbase runt denna kanal, och fann en hemsida där man kunde bli medlem. Vilket jag ju blev. Ganska snart fann jag även en tråd där man kunde bli brevvänner, vilken jag scrollade igenom och hittade ett par att kontakta. Det blev inte riktigt något, men det var roligt för en stund. Så, en dag, var det en engelsman som skrev att han gärna skulle vilja bli brevvän med en skandinavisk nerdfighter(namnet på fanbasen), då han tänkte resa dit nästa sommar. Och jag svarade, hej jag är svensk vem är du?
 
Det visade sig vara min stora kärlek. Så började en månad av frekventa e-mail, den längsta bestående av 2000 ord, skrivna och skickade dag ut och dag in, natt som dag. Vi pratade om sagan om ringen, böcker, politik, världen. Allt. Så en dag skickade vi bilder på varandra. Jag sa att han var söt. Han svarade att jag ju faktiskt var söt jag med. Jag har aldrig läst något så fantastiskt i mitt liv som den meningen. Några veckor senare började vi skypea, och jag minns fortfarande första gången jag fick se honom och höra hans röst. Fjärilarna fladdrade i magen och leendet liksom vägrade ge vika för resten av kvällen. Någon vecka senare erkände han, med händerna i ansiktet och vad jag gissar var hjärtat i halsgropen, att han nog var kär i mig. Jag svarade direkt att jag nog var kär jag med(det var en underdrift. Jag visste.). Så blev det vi. 
 
Lite mer än två månader senare träffade jag min engelsman för första gången, när han den 18 juni landade på Skavsta. Jag hade på mig mina nya klackar och matchande klänning, och stapplade nervöst runt i ankomsthallen. För varje gång dörren öppnades hoppade mitt hjärta över ett slag. Så. Plötsligt. Var han där. Jag tror jag skrek till, jag minns inte riktigt. Det jag minns är känslan att för första gången hålla om den personen som jag älskat i två månader. Han som jag ju kände så väl, men aldrig känt. Aldrig rört. Så var vi där, i ankomsthallen, omfamnade i varandras armar. Han doftade gott. Jag grät lite. Så det var så jag träffade min engelsman, den 18 juni 2013, två månader efter att vi blev ihop och tre månader efter att vi hittat åt varandra tack vare en video på internet. Vad roligt livet kan vara ibland, och vad fantastiskt glad jag är att slumpen liksom slumpade åt vårt håll. För 19 månader senare sitter jag ju här, i Brighton, pluggar på engelskt universitet och är sambo med min engelsman. Och åh, vilken tur jag har haft.
 
Translation: The story of how I met my Englishman. It's quite a long story.
 

Grubb's burgers

Publicerad 2014-11-25 07:15:00 i Livet,

I lördags mötte jag upp dessa fina för en lunchdejt, inom ramarna för en studentbudget, vilket denna dag fick bli Grubbs! Det är en hamburgerrestaurangkedja(oj sånt långt ord?) som enbart finns i Brighton, vilket ju gör det lite extra speciellt. Grubbs är dessutom väldigt bra på vegetariska alternativ - varenda hamburgare går att välja med eller utan kött, och har superroliga pålägg att välja: jordnötssmör, ananas eller kanske chili?
 
(Ja, jordnötssmör var supergott på hamburgare.)
 
Det var också så himla roligt att umgås med gänget igen, då det nog var minst en vecka sedan sist jag träffade alla på en och samma gång. Studentlivet har liksom kommit emellan, så att ägna en lördag och trevligheter tillsammans kändes väldigt bra. Något som jag för övrigt har märkt här i livet, är att de mest avslappnande och energipeppande sakerna att göra när man är trött är inte att ligga hemma och slappa utan att umgås med människor som ger en energi och glädje. Så nu är jag peppad och glad inför en ny vecka, samt väldigt nöjd över att ha fått äta en riktigt god vegetarisk burgare.
 
 
 
 
 
 
 
 Translation: Me and the gang went to Grubb's burgers the other day, which was amazing.
 

Tio frågor

Publicerad 2014-11-24 20:26:00 i Listor, Livet,

Jag är nog sist av alla med dessa 'tio frågor', men hittade en lista på Sandra Beijers blogg som jag bara inte kunde motstå. 

 

1. Hur var du som tonåring?

Nu råkar ju jag fortfarande vara tonåring, i varje fall i 4 månader till. Men när jag var som mest tonårig var jag ledsen, sminkad, lite ensam och övertygad om att dreadlocks passade mig perfekt. Även väldigt hemmatam och älskade att tillbringa en fredag med mamma hemma i soffan. Var också ganska modig och musikalisk av mig, spelade i band och gick på audition till musikallinje.

2. Finns det något godis du inte kan vara utan?

Polly. Jag upprepar: POLLY. Avsaknaden av polly är en av de största nackdelarna med att bo i England.

3. Hur ser ditt drömhem ut?

Som mormor och morfars hus. Gammalt, knakigt, gulligt och fyllt med värme.

 
4. Har du någon förebild?

Elsa Billgren. Min mamma. Hermione.

5. Tycker du om att laga mat?

Jag älskar att laga mat, att få öppna kylskåpet och rota runt i jakt på en idé. Sedan att få känna doften av middagen medan den görs iordning och äta något som är precis som man vill ha det, är ju typ bland det bästa som finns.

6. Finns det en bok/film som påverkat dig extra mycket?

Harry Potter. Växte upp med de böckerna ständigt runt om mig, och kände ofta att karaktärerna däri var närmre vänner än de i riktiga livet. Annars har vi Sagan om Ringen-filmerna, som jag har sett så många gånger att jag tappat räkningen men ännu inte har tröttnat på dem. De har båda lärt mig om kärlek, vänskap och vikten av att alltid kämpa mot det onda. Samt att även korta personer har möjlighet att förändra världen.

7. Vad är det bästa beslutet du har tagit i ditt liv?

Att flytta till England.

 
8. Vilket barnprogram tyckte du var bäst när du var liten?

Hästkompisar, ni vet den australiensiska serien om tre tjejer i ett stall? Var helt kär i allt.

9. Vem skulle spela huvudrollen i filmen om dig själv?

Men oj, har ingen aning. Kanske Zooey Deschanel? Bara för att jag älskar hennes lugg och skulle gärna vilja ta över hennes garderob vilken dag som helst. 

10. Vad brukar du göra för att bli glad en dålig dag?

Erkänna för Crispin att jag har en dålig dag, så får jag en kram och en kopp te. Sedan sätter vi igång någon serie eller film, och myser under en filt tills den dåliga dagen plötsligt blev bra.

 

2 tips från youtube

Publicerad 2014-11-24 13:47:00 i Livet,

Jag har tillbringat en hel del tid på youtube. Så pass att det faktiskt var genom Youtube som jag och Crispin träffades, vilket ju är lite trevligt. Det jag älskar så med just youtube är det fantastiska utbudet av alla sorters videor man någonsin kan vilja komma på att titta på, och även om jag för det mesta väl söker på söta kattungar, så brukar jag ibland även använda youtube som underhållning medan jag lagar mat, städar eller fixar iordning mig. Och för de tillfällena, brukar jag gilla att ha något lite mer. Lite intressantare. Så här är två av mina favorittips ang. videos som man kan slötitta på, men ändå känna att man lär sig något.
 
 
Först och främst har vi Marina Watanabe, som håller i den fantastiska youtubekanalen Marinashutup. Hela kanalen i sig själv är fantastisk, men vad jag tycker är bäst med den är garanterat hennes serie Feminist Fridays. Det är videos där hon tar upp intressanta ämnen om feminism, förklarar fenomen, problematiserar problem och utvecklar idéer. Skitintressant och fantastiskt lärorikt, oavsett om man är en stenhård feminist eller bara lite intresserad om vad det är för rörelse. Dessutom är hon själv döcool. 
 
 
Sedan har vi alltså Crashcourse, en kanal som hålls av de två bröderna Green - John och Hank. Ni kanske känner igen John Greens namn, då han är författaren till The Fault in Our Stars, eller Hank Greens, då han är skaparen av Vidcon. De gör lärorika videos på en hel massa olika teman; psykologi, historia, universums historia, kemi etc. etc. och alla videos är superintressanta, lätta att förstå och roliga att se. Tycker då jag iallafall. Så för den som vill lära sig lite mer om historia, försöka förstå sig på kemi eller tycker att psykologi är intressant, är detta perfekt.
 
Har ni några andra tips på intressanta videoklipp eller kanaler som ni vill dela med er av, säg gärna till!
 

Lördag och perfekt kokta ägg

Publicerad 2014-11-22 13:03:00 i Livet,

Äntligen lördag, och äntligen helg! Så här började vi vår morgon: långfrukost med te, cheese on toast, ägg och finporslin. Det kändes som att det behövdes, efter en lång vecka mitt i höstmörkret. Dessutom älskar ju jag att ta fram min fina mon amie servis, som jag ju fick av mormor och morfar i studentpresent. Så det var en väldigt bra start på en helg fylld med saker att göra och uppsatser att skriva.
 
Crispin lyxade även till det med 'Soldiers' vilket i England är bröd som man strimlar i bitar och sedan doppar i ägg. Det är supergott, men kräver ett perfekt kokat ägg med fast vita och lös gula, vilket vi hittills inte riktigt fått till. Men idag lyckades vi äntligen med den perfekta tiden, vilket är 7 min från att äggen läggs ned i kastrullen - i vatten som förkokats i vattenkokare. Vilken trivial lycka det är att få till ett perfekt kokat ägg.
 
För övrigt så vill jag välkomna alla nya läsare hit! Jag gissar att ni hittade mig från länken som Lovisa lade upp, vilket ju är supertrevligt. Tack så mycket för förtroendet och jag hoppas ni gillar det ni hittar. 
 
 
 
 
 
 
 

Bästa kusin Tyra

Publicerad 2014-11-21 00:08:39 i Livet,

 
 
 
 
Bilder från i julas, när världen var ljus, snön frasig och jag mätt efter grillad lunch i vildmarken. Idag är jag trött efter ett pass på jobbet, längtar efter att krypa ner i sängen och ser fram emot en helg där jag får vara ledig medan ljuset fortfarande är framme. Denna vecka har jag jobbat ihop tre veckors budget, vilket känns så skönt så ni förstår inte. Att vara student - speciellt i England - är typ som att vara en vandrande kassako av skulder och lån, och att få se pengar trilla in på kontot istället för ut är en välkommen förändring.
 
Men nu har jag jobbat klart för veckan, och firade detta med en ensamkväll med cheese on toast framför en film. Jag borde ha ägnat kvällen till att ha läst på om imperialism, men ibland så får man prioritera oviktiga saker över viktiga. För att få lite omväxling liksom. Och framförallt så måste man få prioritera lite ensamtid med sig själv, tycker jag, där man bara mår bra. Så det har jag gjort ikväll. Nu ska jag fortsätta undvika disken i köket, se på Dirty Dancing och dricka te. Hoppas ni har en bra kväll ni med.
 
 

Att studera i England

Publicerad 2014-11-19 07:48:00 i Att studera i England, Englandsäventyret, Livet,

Jag är nu nio veckor in på mitt första år på ett engelskt universitet, och jag måste säga att det är det bästa beslutet jag någonsin tagit. Att våga ta steget att flytta hit, att orka igenom alla delmoment på vägen och att tillslut hamna här, är något som jag är så evinnerligt tacksam och glad för. Men jag vet ju, nu när all ansökningstid är över, att det var en lång väg hit. Och i förhoppningen att kunna informera, hjälpa eller bara intressera, tänkte jag skriva ihop en liten guide om att studera i England. Och här är första delen, med bildtema lycka i Brighton.
 
När man ansöker till att studera i England på ett universitet kan man ansöka till olika nivåer av studier. Efter gymnasiet är man behörig till BA - Honorary Bachelour's degree eller annars kallat för undergraduate study - vilket är treårigt och leder till en motsvarande kandidatexamen. Efter de tre åren är man behörig till en MA - Master's degree eller postgraduate study - vilket är tvåårigt och leder till en doktorsexamen(oj, här var jag ju helt fel ute. Tack Karl för kommentar och information, i Sverige heter det ju Mastersexamen). Och sedan kan man självklart fortsätta precis hur långt man vill, men då det är BA som jag studerar till, kommer det vara främst detta som jag kommer dela med mig av.
 
 
 
När man väl valt vilken nivå man vill studera på - BA i detta fallet - så är det dags att bestämma vad man vill studera. Och det är här det blir roligt. För det finns så många olika kurser i så många olika utformanden. Men gemensamt för de alla är att de räcker tre år, att man får en examen från det och att man sedan kan gå vidare till högre studier. Om man vill kan man studera ett ämne - single honours - eller två ämnen som jag - joint honours - kanske studera utomlands ett år eller praktisera ett år, vilket då lägger till ett extra år på utbildningen och står med på din slutgiltiga degree. Vilka skolor som erbjuder vilka alternativ eller vilka kurser tillsammans varierar, men tro mig när jag säger att utbudet är oändligt. 
 
Så när man har en någorlunda koll på vad man vill studera, är det dags att börja leta upp var man vill studera. Det finns över 113 universitet i the UK, så man har en del att välja mellan. Och detta är en högst personlig fråga: var vill man tillbringa tre år? Jag valde Brighton på grund av flera anledningar, en av de största var ju självklart att det var här Crispin bodde, men även på grund av att jag verkligen gillar staden. Jag hade ju tur som kunde komma hit och hälsa på innan jag började, och att personligen besöka staden innan man väljer skola är något jag rekommenderar - även om det ju självklart är svårare för er i Sverige att ta sig till ett öppet hus-dag i Derbyshire än det är för någon som bor i Lewes. Något som jag dock vill rekommendera är att våga leta sig utanför London, då England är så mycket mer än sin huvudstad. Och även om London är fantastiskt så är det sjukt dyrt, och svårt att hitta bostäder. Men å andra sidan så är det en speciell skola i London som du vill gå på, rekommenderar jag att köra järnet och hoppas på det bästa. Det kan ju inte bli värre än fel. Men framförallt kan det ju även bli så rätt.
 
 
 
Något som ju dock är ett stort problem för många när det gäller att studera i England, är terminsavgiften. För tillfället ligger det på 9000 pund per skolår - alltså ungefär 100 000 kr. Det är svindlande mycket pengar. CSN har dock ett terminsavgiftslån som täcker ungefär 50 000 av avgiften, plus extra lån som man kan låna för att leva av som blir ungefär 169 000 per år vilket gör att man teoretiskt sett kan ha råd med avgiften och sedan leva på det av lånet som blir kvar. Det innebär ju dock att man börjar vuxenlivet med att skuldsätta sig ganska djupt, och det är verkligen något som man bör fundera över mycket innan man bestämmer sig. 
 
Ett sätt att komma runt problemet med pengarna, är att ansöka till ett universitet i Skottland. Så vitt jag förstår så fungerar ansökningsprocessen och studierna i princip likadant, förutom att det är gratis för medborgare i EU-länder att studera. Vill ni läsa mer om att studera i Skottland så rekommenderar jag Jennifer Strouds fantastiska blogg. Det kändes dock inte som ett alternativ för mig, då det skulle innebära att jag hade varit fler timmar iväg från Crispin än det var mellan oss medan jag bodde i Sverige och det kändes helt enkelt inte rätt. Så jag valde att skuldsätta mig. Men jag tror att jag kommer få tillbaka det, på ett eller annat sätt.
 
 
 
Men den stora frågan när det gäller att flytta till England handlade ju inte om något av de ovan nämnda kategorierna, utan istället om att våga ta steget. För det är ett gigantiskt steg, att flytta utomlands. Det innebär att man flyttar iväg från sin familj, sitt hem, sitt språk, och in i ett helt nytt land med helt nya människor och helt nya områden. Och det är läskigt. Men det är också så spännande. Att flytta till England var det bästa beslutet jag någonsin tagit, helt enkelt för att det var så rätt för mig. Det var en flera år gammal dröm som slog i uppfyllelse, och ett rätt steg på väg in i det vuxenliv som jag vill leva. Jag vet att det inte är något för alla, men det kanske är något för dig. Så om du läser det här och känner det krypa i benen av den där längtan att våga själv, tycker jag att du ska ta tillfället att inte bara drömma - utan fundera på hur du kan göra det till verklighet. För det är ett fantastiskt äventyr, och bara nio veckor in på min utbildning har det förändrat och påverkat mig på så många sätt. Man växer upp, mognar, förändras, vågar. För det är så fantastiskt när man väl tagit steget, att kunna se tillbaka med ett leende och kunna säga "jag tog steget, och jag klarade det".
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Huvudvärk och socker

Publicerad 2014-11-18 17:03:00 i Livet,

Min dag var idag planerad att vara fullspäckad. Inspektion av lägenheten, två föreläsningar, lunchträff med Chelsea, intensivt pluggande och 6 timmars jobb. Men de planerna föll alla ihop när jag imorse vaknade med blixtrande huvudvärk. Det blev en suck och en stön innan jag drog mig upp för att ta tag i dagen. Jag tog mig igenom första föreläsningen, men veknade sedan ihop och kom lunkande tillbaka hem igen vid ett. Det var liksom inte möjligt att fortsätta.
 
Och sedan dess har jag varit hemma, tillsammans med en serie, doughnuts och alldeles för mycket te. Något som jag verkligen hade sett till att uppskatta, om det inte vore för huvudvärken - den lyckas ju liksom dra ner mysstämningen ganska rejält. Dessutom är det ju alltid så nedrigt när man har saker planerade som går i stöpet, då det ju innebär att man måste ta tag i det en annan dag. Två uppsatser på 2000 ord ska vara inlämnade om mindre än en månad, och här ligger jag med huvudvärk liksom. Men sådana tankar gör ju ingenting bättre. Så nu ska jag fortsätta min dag av vilande, innan Crispin kommer hem för middag och trevlig kväll inne.
 
 
 

Tips på serier

Publicerad 2014-11-18 00:16:00 i Livet, Mina tips och favoriter,

Jag är en i mängden som älskar att prokrastinera, och har därför en fair amount of serier som jag tittat igenom. Och då det är en del av dessa som nästan är lite bortglömda guldklimpar bland min generation hemma i Sverige, så tänkte jag dela med mig av några av mina favoritserier som jag tycker att ni borde ta och ge en chans. 
 
 
Doctor Who 
 
En kultserie i England som existerat i över 50 år, där the Doctor - en utomjording i människoform - tar med sig mänskliga följeslagare ut på resor i rymden. Dessa följeslagare är vanliga människor, som får se så mycket fantastiskt. Men framförallt, så får dessa vanliga människor chansen att vara fantastiska - rädda planeter, universum och doktorn själv - bara genom att vara sig själva. Och det är just det som jag älskar så med denna serie; om hur den verkar vara om fantastiska resor i rymden och alla under ute i universum, men istället handlar om undret i varje enskild, vanlig person. Fast det har ju även lite roliga one-liners, stiliga engelsmän och härliga karaktärer. Och även om de senaste säsongerna tappat i kvalitet, så har vi 46 andra år av serie att titta på. Om du börjar titta skulle jag rekommendera antingen säsong 2 eller säsong 5 som starting point, varför kommer du att märka.
 
 
House of Cards
 
Denna serie följer paret Underwood i sin jakt på makt i Washingtons politik. Francis är whip för the Republicans, Claire chef för ett framgångsrikt företag och båda samarbetar för att tillsammans nå högst. Det är en serie som lyckas fantastiskt med att få lugna scener med dialog att bli nagelbitande, och har helt fantastiska karaktärsutvecklingar. Dessutom tycker jag att den - som så många andra Netflix serier - gör ett ovanligt bra jobb i representation. Kvinnorna är välskrivna och minoritetsgrupper får plats, även om det ju tar plats vid en scen med främst rika, vita män. Se dock till att ha gott om tid när du börjar se, för den är helt omöjlig att sluta titta på när man väl börjat.
 
 
Band of Brothers 
 
Det här är en serie som när den släpptes blev otroligt hyllad, och är än idag en stor hit bland alla krigsintresserade hobbyhistoriker. Det handlar om Easy company från USA som deltog i andra världskriget, och skildrar berättelserna från att de blev rekryterade tills att de åkte hem år 1945. Det är mycket krig, mycket män och är inte ens nära att klara Bechdeltestet, men den gör ändå ett bra jobb i att berätta historien om det fasansfulla i krig, med skräck, död och smuts. Då den dessutom är baserad runt berättelserna om det riktiga Easy company - samt ackompanjerad med intervjuer från de överlevande soldaterna - så blir det en väldigt rörande upplevelse. Det är speciellt ett avsnitt som handlar om upptäckandet av ett förintelseläger som lämnade mig gråtandes en hel kväll. Det är en historia som känns viktig att ha sett, och när man väl har sett den, så stannar den länge hos en.
 
 
Parks and Recreation 
 
Så för att bryta lite vad som känns som en majority men's club slänger vi in lite girl power med Parks and Recreation. En helt fantastisk serie om de anställda i Parks and Recreation department of Pawnee, Indiana. Huvudpersonen är den underbara Leslie Knope, fantastiskt spelad av Amy Poehler, som ägnar varje dag åt att äta vispgrädde, engagera sig i allt som pågår och fortsätta fram på sin väg mot att bli USAs första kvinnliga president. Det är roligt, konstigt, awkward och jättefantastiskt, med en 'go girl' känsla som jag fullkomligt älskar.
 
Translation: Some of my favourite TV-series.
 

Om när livet tar musten ur en

Publicerad 2014-11-17 07:44:00 i Livet,

 
Jag tycker himla mycket om mitt liv. Jag är så glad och tacksam över alla nära och kära som jag har. Jag älskar att prata, lära känna nya personer och upptäcka nya saker. Varje dag lär jag mig något nytt och varje kväll somnar jag i famnen på den person som jag älskar mest. Och det är helt fantastiskt.
 
Men ändå tar livet ibland musten ur mig.
 
Jag är en sådan person som är väldigt upp och ned. Antingen supersocial och glad, eller helt tvärt om. Och jag har dagar där jag helt enkelt inte orkar prata, umgås, vara med andra. Och det har länge varit något som hindrat mig från att bli supertajt med vänner eller få tillfälle att skapa andra relationer. För medan alla andra var ute och umgicks dygnet runt, var jag ute ibland. Och sedan ägnade resten av dagen hemma. Ensam. 
 
Och ganska länge har det varit något som jag inte gillat hos mig själv.
 
För varför var jag tvungen att vara den som var tråkig? Men som så mycket annat, så förändrades den känslan med åren. För tillslut så hittade jag några vänner som efter tiden borta var precis lika glada över att umgås igen, en pojkvän som förstod precis vad det handlade om, och så långsamt började det bli en del som jag accepterade hos mig själv. 
 
Vilket är så skönt att ha gjort.
 
För även om jag här på bloggen ägnar mycket tid åt att ta fina bilder och försöka visa upp sådant i livet som jag ju är stolt över, så består ju min vardag av mycket annat som ni aldrig får se. Sådant som jag kanske inte är stolt över, men ändå nu har lärt mig att acceptera. Och det är en sån viktig del av att leva, tycker jag. Att vara ärlig, mot sig själv och andra, och acceptera att man inte alltid är på topp, men att man faktiskt är ganska bra ändå.
 
 
 
 
 

Frukost med kära vänner

Publicerad 2014-11-16 08:19:00 i Livet,

Efter en finfredag i London vaknade vi upp till en lördag med moln och varierande regn. Men det struntade vi i, för det var nämligen dags för en dag i Brighton. Så vi gick upp och ut, och började dagen med frukost på Farm. Det ett supertrevligt fik/restaurang inne i the North Lanes som jag och Crispin gått förbi många gånger men aldrig besökt. 
 
De hade en supertrevlig frukostmeny med i princip allt man kan vilja ha till frukost - förutom pannkakor visserligen, vilket kan ses som ett minus om man känner för det - inklusive en himlans bra vegetarisk engelsk frukost. Baked beans, vegetariska korvar, tomater och svamp. Mmmm.
 
Dessutom är det bara så himla trevligt där inne, med rustika väggar och trevliga svarta tavlor hängandes precis överallt. Och att lyxa till det med frukost ute tycker jag är ett sådant himla bra sätt att börja dagen på. När man har råd att lyxa till det, vill säga, vilket vi ju såg till att ha när vi nu hade sånt finbesök.
 
 
 
 
 
 
Translation: Our Saturday started with breakfast down at Farm's restaurant, and I got to have baked beans, veggie sausages and toast. It was lovely.
 

Svenska maffian

Publicerad 2014-11-16 02:04:00 i Livet,

Hej och åh vilken bra helg vi har haft. Detta framförallt tack vare vårt finbesök från Sverige i form av Felix och Bella, vänner från hemstaden där på andra sidan havet, som kom och hälsade på oss för en helg i Brighton. Det var så himla kul att träffas igen, vi som inte setts på så många månader, och så kul att få höra allt vad som händer i livet hemma i Katrineholm.
 
Kan vi förövrigt bara notera den jämna längden på dessa tre? För referens så kan jag meddela att Crispin är 193 cm. Jag är 157. Så jag har väl känt mig ganska kort, så där till och från under helgen. Men bara ganska. För förutom de få gångerna då jag tänkte på något så trivialt som längd, så har vi haft ganska fullt upp med annat. Tripp till London, promenix runt Brighton, ny tatuering för Felix och massor med god mat. Något som jag absolut ska dela med mig av senare.
 
Men nu är det kväll för mig, och jag ska lägga undan datorn för en lugn kväll hemma. Crispin är ute och festar, Bella och Felix har åkt tillbaka till London, och jag är precis hemkommen efter ett kvällspass på jobbet. Så jag ska njuta av stillheten och ta ett välförtjänat bad tillsammans med en tidning som Bella lämnade kvar. Och det får liksom bli min avslutning på en himla rolig helg tillsammans med svenska maffian, eller ja, den trefjärdedels svenska gruppen som väl egentligen är alldeles för trevliga för att kunna vara en maffia. Men ändå.
 
 
 
Translation: This weekend Crispin and I had the pleasure of having our Swedish friends Bella and Felix to come and visit us here in Brighton.
 

Saker jag inte skulle tacka nej till

Publicerad 2014-11-13 22:13:00 i Livet,

Lägenheten är tom förutom mig och tystnaden härjar när vinylen tagit slut. Jag sitter hemma i sängen och känner mig lite... tom. En lugn kväll kontrasterar de snabba dagarna, och där mitt emellan så blir man liksom lite tom på luft. Tom på energi. Så för att göra kvällen lite trevligare så längtar jag bort till påsklovet som vi tillbringade i Italien. Och här är en lista på sådant jag just nu inte skulle tacka nej till.
 
 
1. En promenad upp till byn, där man långsamt strosar upp för berget och tillslut sätter sig ned på en mur. Andas lite, och ser på utsikten. Terrakottatak, varma vindar, italienska som hörs från någon balkong och ovanför en är himlen alldeles blå.
 
 
2. En utflykt med bästa familjen. Att ha dessa nära, under en varm och skumpig biltur uppför ett berg eller längsmed en åker. Eller uppe på en utkikspunkt i solsken.
 
 
3. Denna vy av fantastisk enkelhet: Hav, värme och sand.
 
 
4. Lite mulliga får att klappa, när de kommer framstrosandes letandes efter något ätbart.
 
 
5. En pizza nere på da Sanna. Helst med massor med ruccola och ett stort glas vin. Tillsammans med stora släkten, och med tvn på i bakgrunden visandes ett italienskdubbat avsnitt av the Simpsons.
 
 
6. Solsken strilandes ner genom blommande träd. Värmen mot kinden och lukten av vår.
 
 
7. En hand att hålla i min medan vi promenerar längsmed en stenlagd gata. Någon säger något roligt, vi skrattar och liksom naturligt snurrar runt in i en omfamning. En kyss i skuggan i en gränd. 
 
 
8. Italiensk glass i värme, rinnandes och kladdig men alldeles fantastisk. Att äta tillsammans med släkten vid någon stentrapp i Rimini, innan vi sedan promenerar iväg till nya äventyr.
 
Translation: a couple of things I wouldn't say no to, if someone were to offer me them - pictures from our trip to Italy in april.
 

Hummus, avokado och te

Publicerad 2014-11-13 16:52:00 i Livet,

 
Hej hörni allesammans, och ett speciellt hej till alla ni nya läsare. Himla roligt att ni hittat hit och ville stanna. Här i Brighton rullar livet på och jag ägnar dagarna i ett bibliotek med högar av böcker runt om mig. Fota blir det därför inte så mycket av, och det gör att även bloggandet liksom sinar. Men det är mycket som händer, och mycket som jag ju vill dela med mig av ändå.
 
Först och främst så har jag fått ett till jobb, ett extrajobb som studentambassadör för skolans öppna hus, där jag får visa runt de på besök och verka proffsig. Dessutom är mitt andra jobb, det i en mataffär, så himla roligt. Främst tack vare medarbetarna, som är guld. Slutligen så är första uppsatsen på universitetsnivå är inlämnad, och lägenheten är ovanligt städad. Anledningen till det är att vi ikväll får besök av Bella och Felix från Sverige. Så i helgen blir det konsert, London, pub och svensktalande. Det ser jag fram emot.
 
Och avslutningsvis så är bagel med hummus och avokado nästan det bästa i mitt liv just nu. Vi hittade en skål med avokado för 1 pund och tänkte att herregud nu får vi festa till det. Så det gjorde vi. Och det var ett himla bra val.
 
Translation: About hummus, avocado, bagels and tea. And a bit about life, too. 
 

Fick lilla jag vara med?

Publicerad 2014-11-10 15:10:00 i Livet,

 
 
Nej men oj, vad kul det var att logga in och se att mitt blogginlägg om femte november är uppe på Blogg.ses framsida! Tack så mycket för uppmärksamheten och de nya fina besökarna, hoppas ni gillar det ni hittar. Annars får ni hojta till.
 
Update: Högst upp på blogg.ses framsida? Man tackar och bockar och hej allesammans! 
 
 

Annat som hänt i veckan

Publicerad 2014-11-10 15:04:00 i Livet,

Jag har kommit att älska måndagar. Mest för att det är dagen då jag börjar kl 4, vilket innebär att jag kan strosa runt hemma i morgonrock fram till 15.30 och läsa i lugn och ro. Ikväll ska jag jobba mitt första nattpass, och veckan som kommer tror jag blir himla bra. Men först tänkte jag dela med mig av veckan som varit, i formen av lite snapshots här och var.
 
 
Ägnade en eftermiddag åt att promenera runt Brighton med bästa gänget, vilket avslutades med eftermiddagsmat på Pompoko. Det är en japansk restaurang med helt fantastiska priser - ingen enda rätt går över 5 pund - och himla bra mat.
 
 
Åkte till Crispins mormor och hade en till Guy Fawkes night med stora familjen Field. Korvgrillning för köttätarna och damper dough - deg som man grillar - för oss vegetarianer. Vi kom sedan hem nöjda och stinkandes av rök.
 
 
Hängde lite till med dessa. Finaste jag vet ju.
 
 
Åh, köpte plugglunch häromdagen på Yo Sushi och åt utanför Jubilee Library innan jag skyndade hem. Älskar deras sushiröra som ju är så billig. Tyvärr är den inte alltid vegetarisk, men pragmatisk som jag är plockade jag ur köttbitarna och åt allt annat. När sushi kostar 15 spänn har jag inte råd att stå emot.
 
 
Åkte till Newhaven och såg på Rememberance Parade. Hade lite svårt att komma över att den långa stilige mannen till vänster är min pojkvän.
 
 
Har skrivit på min första universitetsuppsats, som nu är helt klar och färdigskriven. Är så nöjd, glad och nervös på samma gång så jag vet inte vad. Men framförallt så ska det bli så skönt att lämna tillbaka alla böcker. Herrejisses vad de har varit tunga att släpa med hem. Och det får avsluta sammanfattningen av min vecka.
 

Rememberance Sunday

Publicerad 2014-11-09 16:18:27 i Livet,

Idag vaknade jag och Crispin med ett ryck vid 8.34 och insåg att vi försovit oss. Upp ur sängen och på med kläderna, så var vi ute genom dörren inom en kvart och på väg till Newhaven. Anledningen till den tidiga morgonen var paraden för Rememberance Sunday, som Crispin skulle delta i. 
 
Rememberance Sunday är Söndagen närmast  den 11 November, och är i England en nationell dag för att hedra och minnas de stupade i krig. Crispin är med i URNU, University Royal Naval Unit, där han seglar, marscherar och har roligt några dagar i veckan. Men för Rememberance Sunday hade de även uppdraget att paradera och minnas de stupade, i en minneshögtid med en tyst minut framför krigsmonumenten i Newhaven. Jag följde med för att titta på och minnas.
 
Men det finns några saker som jag, och Crispin med, tycker är lite problematiska med denna högtid. Anledningen till att Rememberance Day är den 11 November, är för att det är datumet då det första världskriget avslutades år 1918. Och man valde att ha Rememberance day på just denna dag, för att man skulle minnas de som dött i syfte att aldrig, aldrig, låta det hända igen. Sedan dess har vallmoblomman blivit en symbol för detta, då vallmo var den enda blomman som växte i leran i ingenmansland. Så det är en symbol för att vi kan lära oss av vad som hänt, att något gott kan komma från något så hemskt.
 
Men för många har denna symbol förändrats, och det som borde vara en skam för landet har förvandlats till en dag av stolthet, patriotism. Och jag har så svårt att förstå hur man kan finna stolthet i något så hemskt som krig. Men det kändes ändå bra att gå upp lite extra tidigt för att minnas de som dog för tidigt, och hoppas att det en dag kanske aldrig behöver hända igen.
 
 
 
 
Translation: Me and Crispin went to Newhaven on Rememberance Sunday, Crispin to march in the parade and me to watch and remember. And we contemplated upon how this day has gone from being a day to remember in order to never repeat, to a day where we remember and honour the glorious in war. Something I can't really agree with. But nonetheless, it felt right to remember those who died too early - and to hope that some day, it won't happen ever again.
 
 

5th of November

Publicerad 2014-11-06 01:02:00 i Livet,

'Remember, remember, the fifth of November', är kanske ett rim som några av er där ute känner igen. Det är från filmen V for Vendetta, och handlar om Guy Fawkes ikoniska försök att spränga upp det brittiska parlamentet, döda den katolska konungen och kidnappa tronarvingen. Och det är precis det som 5th of Novemberfirandet i England handlar om. Förutom att man istället för att hylla Fawkes, bränner en docka föreställande honom på en stor brasa. 
 
Makabert som det låter, så är det ett stort firande i England varje år, där man drar fram fyrverkerier, brasor, facklor och korv. Och i år firade vi det i Lewes, en liten stad bara några kilometer från Brighton, som är känd för sin fantastiska Guy Fawkes parade. Det är en kväll där olika 'Guy Fawkes Societies' tävlar om att ha den bästa utstyrseln, trummorna, docka, fyrverkerier och brasa, och paraden är helt fantastisk att se.
 
 
 
Något jag dock blev väldigt störd av, var sällskapet ovan: Lewes Borough Zulus. Ett sällskap vita engelsmän och kvinnor som 'klädde ut sig' till en stereotyp av det afrikanska folket Zulu. Inte bara med kläder, utan även med ansiktsfärg. Så smaklöst, så onödigt och så jävla dumt att det fortfarande ska ske 2014. Förstår ärligt talat inte hur något sådant godkänns.
 
 
Nej, jag föredrog mycket mer dessa. Viktorianska damer i finklänningar och strass. Häftigt, coolt och mycket bättre.
 
 
 
Paraden tog upp vad som kändes hela lilla Lewes, och överallt man såg var det eld, fyrverkerier och folk. 
 
 
 
 
Det var verkligen saker på gång överallt, och oavsett var man var hörde man trummor dånandes och säckpipor låtandes. Himlans häftig upplevelse.
 
 
Två av de fem i sällskapet. De andra tillbringade vi drygt 3 timmar till att hitta i folkvimlet. 
 
 
 
 
 
Gillade även piraterna starkt.
 
 
 
Sedan när the parade var över delades hela Lewes upp för att se på de olika sällskapens brasor. Tyvärr kostade de pengar så vi promenerade lite planlöst runt Lewes tills fyrverkerierna startade.
 
 
För de behövde man inte vara inom inhägnat område för att se. Istället stod vi på bron över floden och såg på den ena pjäsen efter den andra. Men sedan luktade vi brandrök och fötterna värkte, så det var dags att åka hem.  Det var en supermysig och häftig kväll, och jag hade det verkligen så roligt, experiencing the British Guy Fawkes night.
 
Translation: We spent 5th of November in Lewes, looking at the parade and enjoying the fireworks. Such a lovely evening, with some real nice friends - a part from the stereotypical racism embodied in the 'Lewes Borough Zulu' parade which really disturbed me. Can't believe that still happens in 2014. It really brought down what, a part from that, was quite the lovely evening.
 

Om lite allvarligare saker än vanligt

Publicerad 2014-11-04 22:34:00 i Livet,

Okej, så jag studerar ju Politik och Internationella Relationer på universitetsnivå. Något som låter mycket mer avancerat än det är. Anledningen till att jag läser det är inte för att jag är professoriskt insatt i teorier, utan för att jag vill bli det - jag tycker att det är så himla intressant, helt enkelt. Det är liksom studerandet av vår omvärld, hur den ser ut och hur den styrs. Direkt. Konkret. Och väldigt fascinerande.
 
Men det känns som att många andra verkar tycka att politisk vetenskap och den akademiska uppfattningen av uppbyggandet av internationella relationer(en menat onödigt avancerad beskrivning av det jag till vardags kallar Politics and IR. Kort och koncist.), är lite för krångligt. Men det är det inte.
 
För min kurs handlar om inget mindre än att försöka förstå vår omvärld, och varför den ser ut som den gör. Min syn på omvärlden är en värld av orättvisor, av förtryck på många olika plan, där vissa har allt och andra inget. Och jag studerar det för att jag, idealistiskt som det låter, vill att vi förändrar det. Nu. Men för att kunna göra det, måste vi lyfta fram dessa orättvisor, och skapa en förståelse för hur vi tar oss ur det. Tillsammans. Så, som ett första inledande initiativ, tänker jag börja en serie kallad 'Vår omvärld 101'. Dels för att det är lärorikt för mig, men även i förhoppningen om att det kan vara lärorikt för andra. Det är med kunskap vi besegrar förtryck, så let's get to it.
 
 
Vagt relaterad bild till ämnet.
 
Translation: Seeing how I am really interested in the world around us, but a lot of other people seem to find the academic approach to it quite hard to grasp, I thought I'd try and create a series of understandable concepts and theories of politics and IR. Also, a vaguely related picture of me.
 
 

Frukost och första dagen på jobbet

Publicerad 2014-11-02 20:13:00 i Livet,

 
 
 
Nu är jag äntligen hemma igen efter ett 6 timmars första pass på jobbet. Det har varit så roligt, men så utmanande och utmattande. Man kan ju inte rå för att känna sig lite bortkommen och vilsen när alla andra vet precis vilka 7 av 38 knappar på maskinen som man ska trycka på när en kund vill byta ut en chipspåse mot en annan, medan man själv - borttappad i studen - knappt ens kan komma ihåg vad kvitto heter på engelska. 
 
Detta ovanför var i varje fall vad jag i morse hade som frukost i förberedelse för 6 timmars jobb. Gröt, te, ägg och - drum roll - jordnötssmör ♥ Älskar ju allt vad jordnötssmör heter, och att ha det i gröt är, tipstips, så himla gott.
 
Translation: About today's breakfast, how amazing peanut butter is and my first day at work.

Insta lately #1

Publicerad 2014-11-01 22:58:00 i Livet,

Igår var det halloweenfest och jag gick utklädd som Hermione. Hon är ju faktiskt en häxa, något som jag tycker är lite lagom läskigt. 
 
Snooper's Paradise inne i Brighton har en helt fantastisk photomatic, där jag och Klara tog chansen att föreviga första dagen i Brighton. Älskar't.
Yo Sushis sushiröra i solen tillsammans med systeryster. Bästa budgettipset - 1,50 pund för en låda misslyckade sushibitar. Tips tips tips.
 
Häromveckan tog jag tillvara på tillvaron genom ett bad med lavendelskum, ljus och dokumentär på datorn. Så välbehövligt.
 
Jag har hittat en helt fantastisk kyrkogård att promenera runt i när allt blir lite för mycket. Häromveckan visade den sig i finaste höstskruden.
 
Plus en selfie efter en cykeltur i spöregn. Lite missnöjd, men inte förvånad. Höst i England är både fantastiskt och... mindre fantastiskt.
Och bilder från när sommaren fortfarande var här. Vi hängde vid stranden och läste en eftermiddag, och njöt av sol, sommar och ledighet.
 
Avslutningsvis en bild från the Pavilion i finaste sensommarvädret. För åh, vad fin den är.
 
Translation: Pictures from my Instagram.