Gula broderade blommor

Publicerad 2015-05-31 06:00:00 i Klänningar och kjolar, Livet,

Som ni kanske vet så är min engelsman med i universitetsgrupperingen av flottan, och i fredags hade de en bal för alla medlemmar för att tacka av för året som gått. Och när han kom och frågade ifall jag ville följa med så sa jag självklart ja. Fast jag hade ju ingen balklänning. Så en dag i mars var jag på Beyond Retro i Brighton och så.fanns.den.där. Drömklänningen med stort D.
 
Det är en femtiotalare med broderade blommor i perfekt solnyans som jag unnade mig själv i tjugoårspresent, och har sedan dess gett mig glädje bara av att finnas till. Så himla töntigt egentligen, men åh vad glad en kan bli av en klänning. Så i fredags var vi alltså iväg på bal, engelsmannen i finkavaj och fluga och jag i min gula drömklänning. Sånt bra avslut på en fin vecka, och peppig ledighetsavslut innan examspluggandet drog igång på riktigt.
 
 
 
Translation; My englishman had a ball with his URNU unit and invited me to come along. And ever since then I've been waiting to wear this splendid yellow vintage dress. 
 

En promenad i Wales

Publicerad 2015-05-28 22:11:00 i Livet, Resor och upplevelser,

 
I onsdags tog vi oss till Llangollen i Norra Wales för att vandra. Vi välkomnades stereotypiskt nog av en flock får. 
 
 
Vi skulle ta oss runt en 'scenic route' som gick förbi en medeltidsruin och leddes åt rätt håll med denna skylt. Den första jag sett i Wales som inte hade walesisk översättning.
 
 
Planen var först att vi skulle promenera runt kullen ovan, men jag och engelsmannen kände oss äventyrliga och bestämde oss för att klättra hela vägen upp.
 
 
Så gick vi. Eller, han gick och jag småsprang. Det är inte lätt att hänga med en tvåmetersman som han när en är dryga 1.57 m lång.
 
 
Halvvägs upp hade jag andnöd och behövde prompt sitta ned för lite andningspaus. Övervägde att nöja mig med denna utsikt och inte gå längre, men sedan satte envisheten tänderna i mig. Så gick vi lite till.
 
 
Och så, helt plötsligt, var vi uppe! Supermaffig slottsruin från 1200-talet välkomnade oss fram.
 
 
Nöjd jag on the top of the world med världsfin utsikt.
 
 
Kolla liksom.
 
 
Sedan promenerade vi ned igen och hälsade på några fler får som mest bara ville äta.
 
 
Mötte upp engelsmannens morfar med kartan i högsta hugg och benen redo för promenerande. Över åttio år gammal och minst lika snabb på fötterna som vi var. Det tycker jag är imponerande.
 
 
Vi hade sån himla fin dag, för att vara Wales vill säga. Blåsigt och moln på himlen, men solen sken och värmde så gott.
 
 
Så efter en stund var det dags för lunch. Medhavd macka och chips och dricka som ena riktiga engelsmänniskor.
 
 
Fast sen var det ju bara upp igen. Hela stora kullen var inhängnad i diverse hagar som fåren strövade fritt igenom, så rätt som det var så kunde liksom ett får hoppa fram. Som här.
 
 
Sedan förändrades landskapet lite, och vi promenerade in i en lummig englandsskog. Tycker det är så fascinerande med avsaknandet av granar.
 
 
Fina blommor hade slagit ut längs med vägkanten.
 
 
Sedan lyckades kartläsaren - läs engelsmannen - leda oss fel in i en dalsänka som vi behövde utföra diverse akrobatikkonster över åar, brännässlor och taggtrådsstängsel för att ta oss ur. Vi hamnade tillslut mitt i någons ridlektion och kände oss lite smått pinsamma. Fast mest var vi ju ändå bara glada att vara ur brännässlorna.
 
 
Så fortsatte vi vår promenad genom några sista fårhagar. Fick höra små anekdoter från kriget och hur det var att vara ungdom på femtiotalet. Så himla mysigt.
 
 
Och så helt plötsligt hade vi tagit oss hela långa vägen runt och tillbaka till Llangollen! 14 kilometer hade vi lagt bakom oss, och jag hade lagt till mig med en extra stor blåsa på bakfoten, och kände oss väldigt nöjda med vår dag. Det firades av med en pint öl och en regnskur, innan vi hoppade i bilen tillbaka igen. Och det var vår dag i Wales!
 
Translation; We spent our wednesday in Wales, walking and trekking the countryside around Llangollen.
 
 

Varför jag kallar honom för engelsman

Publicerad 2015-05-28 09:36:38 i Livet,

 
 
'Började nyss läsa din fina blogg (<3) och har därför möjligen missat något; varför kallar du din engelsman
för just engelsman?Vill han inte vara med med sitt namn? Eller vill du att han ska få vara anonym? Kram!'
 
Frågan ovanför var en kommentar jag fick häromdagen, och då jag tror att det kan vara något som fler undrar/kommer undra i framtiden tänkte jag berätta lite mer om det mystiska epitetet 'engelsman'. Det har helt enkelt att göra med att en blogg ju är ett väldigt öppet sätt att dela med sig av ens liv, och släppa in människor som en aldrig träffat förut till alla ens tankar och påhitt. Fast när en delar med sig så mycket av ens egna liv, så kommer ju oundvikligen en stor del av ens nära och käras liv in också. Och det kanske inte alla är så bekväma med.
 
Ni som har läst den här bloggen länge alt. känner mig personligen vet ju vad min pojkvän heter, och minns kanske att jag förut brukade kalla honom vid namn här på bloggen. Ni kanske också har märkt att jag på senare tiden har mindre bilder på honom och att han figurerar längre bort i bilder än vad han brukade. Det är helt enkelt för att min engelsman för några veckor sade till mig att han kände sig obekväm som en synlig och lättfunnen person på internet. Jag får erkänna att det till en början var svårt för mig att förstå, då jag ju mest bara vill ha med bilder på honom överallt, men en måste kanske inte alltid förstå allt för att respektera någons önskan.
 
Så sedan dess har han tagit på sig epitetet 'engelsman' och figurerar allt mer sällan på bloggen. Just valet av epitetet engelsman gjorde han själv, han tycker visst att han låter som en mystisk karaktär snarare än en person. Huruvida det är sant eller inte kan en väl argumentera över, fast vi försöker att inte göra det allt för mycket. Det blev liksom en kompromiss mellan oss två; jag som vill dela med allt allt allt och han som inte vill finnas med alls alls alls, och jag tycker ändå att det blev ganska bra. Hoppas ni står ut med att jag kallar honom för engelsman även i fortsättningen, annars får ni ju säga till så kan vi hitta på något annat. What's in a name liksom.
 
Translation; Why I've started calling my boyfriend 'the englishman' here at the blog, which is basically to respect his wish to not flaunder his life on the internet. Not that an internet generation person like me gets it, but I suppose one doesn't need to understand in order to want to respect someone elses wishes.
 

Utflykt till Chester

Publicerad 2015-05-27 21:21:00 i Livet, Resor och upplevelser,

Vi har det så bra här uppe i Cheshire tillsammans med min engelsmans morföräldrar. Vi blir bjudna på hemlagad middag, sover i nymanglade lakan som luktar så gott och upptäcker små städer i en fantastiskt lantlig del av landet. Häromdagen tog jag och min engelsman bussen iväg till Chester för en dag tillsammans. Inte för att Chester är särskilt speciellt eller för att göra något speciellt, utan bara för att vi ville och för att vi kunde. Och dessutom är det ju så fint för en student att kunna få en fin dag ute utan att spendera en förmögenhet; hela vår dag ute kostade inte mer än 15 pund, vilket jag tyckte var ett redigt pris för en så pass bra dag. 
 
 
Här är vi precis framme i Chester och på en av de gamla gågatorna. Chester är en gammal stad ända från romersk tid, och innerstaden känns igen på de typiskt engelska svartvita husen från medeltiden. Väldigt fina, tycker jag.
 
 
Vi hade lite sevärdheter att stryka av vår Chesterlista, så vi slog in på en liten gränd som vi hoppades skulle leda oss rätt.
 
 
Och det gjorde den! Gratis inträde till katedralen tackade vi och bockade för. Kolla vilka fina fönster.
 
 
Vi är båda väldigt intresserade av kyrkor och katedraler för att vara ateist respektive agnostiker. Jag tycker så mycket om arkitekturen och utsmyckningarna, och min historiestudent till pojkvän älskar ju all historia.
 
 
Sedan tyckte vi att det var dags för lunch, så efter lite promenerande och sökande på tripadvisor hittade vi en italienare med bra priser och bra mat.
 
 
Efter lunch stötte vi helt ur det blå på denna! Eller asså, inte jag, utan det jag står på; en del av den gamla stadsmuren som romarna en gång byggt och som ännu ringlar runt stadscentrumet. 
 
 
Sånt världsfint promenadstråk, att promenera tio meter upp i luften med träd och utsikt och all historia. Just denna delen av muren hade skjutits sönder under inbördeskriget på 1600-talet, fast såklart reparerats sedan dess.
 
 
Så när vi till och från hittade något intressant klev vi ned och läste lite skyltar. Kolla denna om den gamla amfiteatern med titeln 'Warlords and Martyrs'. Coolt ju.
 
 
Hittade denna drömmiga bladhimmel bland diverse gamla romerska kolonner.
 
 
Så gick vi tillbaka upp på muren igen. Fin utsikt mellan trädgrenarna som jag tyckte var alldeles för Billy Elliott för att inte förevigas.
 
 
Fin utsikt och sällskap i ett. Himlans bra kap.
 
 
Så när vi promenerat en bit runt muren tyckte vi att det var dags för lite nivåförändring och gick istället hela vägen ned till den gamla kanalen.
 
 
Kollade på grönska som växte på väggar och övade trollröster under broar. Engelsmannens var bäst.
 
 
Såg kanalbåtar som puttrade förbi och smygkikade in genom fönstren. Tycker det verkar vara ett fantastiskt fritt sätt att leva på.
 
 
Så hittade jag en vintageaffär! Engelsmannen hade jag redan lämnat av vid en vinylaffär lite längre ned på gatan så jag kunde dyka rätt in i allt.
 
 
Det var den enda vintageaffären jag hittat i hela Chester, fast tyvärr så var inte allt riktigt vintage utan snarare i 'vintagestil' vilket jag väl inte tycker är riktigt samma sak.
 
 
Får ju dock erkänna att jag klämde lite extra på denna blå skapelse, även fast jag tillslut vände på klacken och lämnade den kvar. Tiden mellan termin och innan sommarjobb är ju inte direkt känd som den rikaste för studenter så det kändes som ett ansvarsfullt val.
 
 
Så mötte jag upp min engelsman och promenerade tillbaka genom staden. Hejhej katedral!
 
 
Vi hade fått drink vouchers från engelsmannens mormor till M&S - som ju annars är alldeles för fint för oss studenter - vilket vi bestämde oss för att ta vara på. Och hörreni, jäklars vad skönt det är att sitta ned efter en lång dag ute.
 
 
Sedan tyckte vi att vi hade sett tillräckligt av Chester, så vi tog promenaden tillbaka genom gågatan tillbaka till bussen och åkte hem. Tacktack Chester för denna dag!
 
Translation; Me and my englishman spent a day in Chester, visiting the roman ruins, the cathedral and eating pasta. 
 
 

Veckolistan

Publicerad 2015-05-25 20:16:00 i Listor, Livet,

 
Hur började din vecka?
Denna vecka började tidigt, tidigt, då jag och engelsmannen skulle upp för att åka tåg till Nantwich, där hans morföräldrar bor.

Hur kommer resten av veckan att se ut?
Mestadelen av veckan kommer tillbringas häruppe med morföräldrarna, tills vi åker hemåt igen på fredag. Fredagkväll ska vi sedan på bal(!). Sedan kommer helgen bestå av plugg, plugg, plugg inför nästa veckas exams.

Är det något du hoppas uppnå under veckan?
Jag skulle så gärna vilja ta chansen att må bra, andas och ta det lugnt. Anledningen till att åkte hit var ju för att få lite ombyte, något nytt att göra och få må bra tillsammans, så det hoppas jag att vi lyckas uppnå på ett hörn eller två.

Vad ser du mest fram emot den här veckan?
Vi har blivit lovade en tur till Wales, för lite promenad i landsbygden och utsiktstittande, vilket jag ser fram emot. Har aldrig varit till Wales förut, så det vore kul att stryka det från to-do-listan.

Vad ser du minst fram emot den här veckan?
Den alltmer växande stressen inför mina exams och det sista presspluggandet innan det är dags.

Vem kommer du umgås mest med?
Min engelsman, såklart. Promenader på landsbygden, tågresor till diverse utflyktspunkter, balkväll med middag samt mysiga mornar med solljus och hångel.

Slutligen, tre ord som får beskriva hur du hoppas veckan blir;
Glad. Avslappnad. Grön.

Translation; A list about my week, which I mostly will be spending in Nantwich with my englishman's grandparents.

 

En dag i Lewes

Publicerad 2015-05-23 20:27:00 i Ett foto i timmen, Livet, Resor och upplevelser,

 
I fredags hade jag fått nog av pluggande. Så jag tog min engelsman under armen och åkte till Lewes! obs ser ni priset på biljetten, 45 spänn tur och retur, tacka livet för ungdomsrabatt.
 
 
 
Så tjugo minuter senare var vi framme i Lewes dvs jätteliten jättegammal by med massa fina hus.
 
 
Jag sniffade direkt upp en antikaffär som håller låda i en gammal kyrka. Varför inte liksom.
 
 
Kollade på ljusstakar och bestik och speglar men köpte inget. De hade dock förvånansvärt trevliga priser.
 
 
Gick förbi denna bokaffär som råkar ha stått här sedan 1400-talet. Bara sådär.
 
 
Och noterade samhällsmedveten lapp. Så himla obehaglig fakta så jag vet inte vad.
 
 
Sedan började magen kurra så då tyckte vi att det var dags att hitta en park att äta lunch i. Hittade en gata som verkade leda mot grönska och bestämde oss för att utforska mera.
 
 
Success! Park hittad, bänk hittad, mat uppdukad. Medhavd picknickmatsäck från Aldi är min favoritbillighet i lyxförpackning.
 
 
Kolla fin utsikt.
 
 
Parken hade så många fina blommor i färger och former som jag aldrig sett förut. Fast det var ju inte därför vi kommit hit, så efter lite blomdoftande bestämde vi oss för att gå tillbaka uppför backen.
 
 
Obligatoriskt stopp för att klappa katt.
 
 
Och så plötsligt befann vi oss här! Vid ruinerna av Lewes Castle, som vi länge länge velat besöka.
 
 
Gick up, up, up the stairs (läs i gollums röst). Hittade ett trappsteg tillägnat oss.
 
 
Och där uppe var vi helt ensamma. Så jag tog chansen att be om att få en bild på mig.
 
 
Min historiestudent till engelsman i proper historieprogramledarstil.
 
 
Sedan klättrade vi längst upp i tornet och fick sånhär fin utsikt.
 
 
Fast tyckte nästan det var roligare att kolla ner på allas bakgårdar. Kolla denna med hela tre trappor åt en enda balkong.
 
 
Sedan hånglade vi lite längst upp i tornet och kände oss äventyrliga. Klev ned och ut och tack Lewes Castle! 
 
 
Så råkade jag hitta en till vintageaffär. Oops.
 
 
Det hade en hel över- och nedervåning och så mycket fint. Hejhej glad tjej och gömd kille.
 
 
Liksom kolla in allt allt allt fint här. Burkar och hattar och kappor och speglar och allt. Klämde lite på en kjol men lät den vara.
 
 
Istället promenerade vi över strömmen och in mot engelsmannens favoritdestination; pubar!
 
 
Hittade en gammal goding med färgglad trappa och dekorationer i blomform. Och öl.
 
 
Blev bjuden på en öl och pratade om livets gåtor tills glasen var urdruckna. Sedan sade vi tack och bock och gick vidare.
 
 
Till en till pub. Och ytterligare en. För om jag får gå i vintageaffärer så får han gå på pub. Speciellt om han bjuder mig på öl.
 
 
Fast sedan sade vi att det nog var dags att ta oss hemåt igen. Så vi sade hejdå till kullerstenar och pubar och vintageaffärer.
 
 
Så klev vi på tåget tillbaka till brighton igen, lite runda under fötterna men väldigt glada i själen, och konstaterade att vi haft en väldigt bra dag.
 
Translation; We spent a day in Lewes.
 

Mina smycken

Publicerad 2015-05-20 12:28:00 i Livet,

Ni brukar ju vanligtvis få se en hel del av mina outfitbilder, då mina kläder i mångt och mycket representerar vem jag är. Denna blogg är ju ändå ett försök att återberätta vem jag är och hur mitt liv ser ut i virtuell form, och därför känns det som att bilder på mina kläder, klänningar och kjolar hör hemma här.
 
Fast någonting som ni hittills ju faktiskt inte fått sett, även fast de alltid hänger med, är mina vardagssmycken. Ni vet, smyckena som är det sista en tar av sig innan man lägger sig och de första man tar på sig när man vaknar, och som följer med en genom livets vardagar och findagar. Så jag tänkte att vi idag kunde kolla på mina vardagssmycken. 
 
 
Här har vi alltså mitt lilla smyckeshörna, som består av diverse ringar, örhängen och halsband i salig oordning. I julas fick jag fyra supersmå glas av mamma, och tills att vi införskaffar dryck som passar sig i dem använder jag en av dem till smyckeshållare. Det funkar finfint.
 
 
Först ut är mitt halsband, som jag har haft på mig dag ut och dag in ända sedan den 18e juni 2013. Det var datumet då jag och engelsmannen för första gången träffades på riktigt, och då jag fick halsbandet av honom i försenad enmånadspresent.
 
 
Sedan har vi mina ringar, som jag använder i varierande grad. Den vänstra har jag på mig jämt jämt, då det råkar vara ytterligare ett smycke jag fått av min engelsman. Ringen till höger är lite mer sporadiskt buren. Det är en symbol för den lilla stad som min mors familj kommer ifrån, och jag gillar starkt sigillringskänslan den inger.
 
 
Och här har vi mina venussymboler! Dessa köpte jag ju i julas med julklappspengar från mormor och morfar, och sedan dess har de dinglat fint i öronen. De kommer från horrorpopriots och är så fantastiska. Har förövrigt fått så många fina kommentarer för dem från diverse helcoola personer, vilket ju är roligt.
 
 
Så slutligen har vi då min klocka, som även den följer med dagarna i ända. Uret köpte mor min när hon och pappa var ute på seglats runt jorden under 80-talet, och gav sedan den till mig i studentpresent förra året. Den fungerar helt perfekt och har så fina visare och nummer så jag vet inte vad. Dessutom är den ovärdelig på jobbet när en vill veta exakt hur många minuter till en behöver stapla gurkor innnan det är dags att åka hem.
 
Och det var min lilla smyckesgömma av pinaler som jag bär varje dag. Nu ska jag djupdyka tillbaka in i tentaplugget och återkommer inte än på några dagar. Fast när jag gör det hoppas jag att jag har lite trevligare saker att dela med mig. 
 
Translation; my everyday jewelry and the stories behind them.
 

Insta lately #4

Publicerad 2015-05-18 12:35:00 i Livet,

Pluggandet inför mina exams i juni rullar vidare och livet mitt är ytterst obloggbart då timmar efter timmar av prokrastinerande/pluggande ju inte ter sig så bra på bild. Tills att jag hittar något trevligare att göra så tänkte jag att vi kan kolla på vad som hänt på instagram sedan sist. Vid det här laget vet ni nog att ni hittar mig som @trafikljuset, men det kan ju inte skada att säga't igen. Denna gång verkar vi ha ett överflöd av outfits och selfies, vilket väl reflekterar den senaste månaden; mycket ensamtid och mycket klänningstid. Vilket jag inte har någonting alls emot.
 
 
♦ For hem till sverige och klippte håret vilket resulterade i en selfie ♦ hade på mig min favoritkjol och nedärvd mjukskjorta från mamma ♦
♦ visade upp första fyndet från shoppingrundan i stockholm i sned vinkel ♦ skröt om att ha träffat elsa billgren (bc vem skulle inte?) ♦
 
 
♦ andra klänningsfyndet var jag fab i på valborgsmässoafton ♦ hade finfin utsikt en vanlig pluggardag på balkongen ♦
♦ åt moule frite med hemmagjorda pommes till middag <3 ♦ visade tredje klänningsfyndet utan skärp och med läppstift ♦
 
♦ vinkade hejdå till ett morgontrött sverige och hej hej till england ♦ invigde brighton med min nyfyndade blommiga scarf ♦
♦ åkte till london en dag och hängde med besökande vänner ♦ njöt njöt njöt av att äntligen vara hemma i lägenheten igen ♦
 
Translation: My latest pics from instagram, where you'll find me @trafikljuset.
 

Den lavendelblå vardagsklänningen

Publicerad 2015-05-16 08:00:00 i Klänningar och kjolar, Livet,

Så har vi alltså nått slutet på min uppvisning av de fyra klänningarna som följde med hem från vintageshoppingen med Elsa Billgren. Även denna är i klassiskt femtiotalssnitt, med knälång kjol, markerad midja och fina små ärmar som en mår så bra i. Tycker även så mycket om den lilla knappdetaljen på framsidan som inte fyller någon funktion förutom att den är fin. Sånt gillar vi.
 
Den råkar även vara helt fantastiskt bekväm att ha på sig, alltså typ pyjamasbekväm fast med den adderade egenskapen att en kan ha på sig den utanför hemmet, vilket ju alltid är ett plus. På grund av alla ovannämnda anledningar har den därför blivit en riktig standard i garderoben, och jag har den på mig nästan jämt. Så förvänta er att se en hel del av den i framtiden.
 
 
 
 
 
Translation; the last of the four dresses that I got during our shopping spree in Stockholm a couple of weeks ago.
 

Tea and Biscuits

Publicerad 2015-05-15 11:48:16 i Livet,

De senaste veckorna har jag gått runt och dragit på någon slags halvförkylning, ni vet en sådan som aldrig riktigt slår till men ändå aldrig riktigt vill släppa. Ont i halsen, hosta och trött i huvudet. Fast ingen feber, eller för den delen tillräckligt mycket av någonting alls för att vara en anledning till att stanna hemma. Så jag har dragit runt den till fyra sextimmarsskift bakom kassa på jobbet, till London för en heldagspromenad och till dag efter dag av tentapluggande. Tills igår. För då tog det bara stopp.
 
Den där molande förkylningen gick inte längre att ignorera, gick inte längre att envist trycka ned och dra med, utan krävde slutligen uppmärksamheten den förtjänade. Så gårdagen tillbringade jag hela dagen bokstavligen i sängen. Såg på serie efter serie efter serie medan regnet föll utanför. Gjorde te och snodde lite för många biscuits ur vår kaklåda och hade det så skönt. För åh vad enkelt det är att bara svischa bort en själv i allt, och glömma hur skönt det är att få ta en dag att bara vara hemma och vila upp sig. En dag med tea and biscuits.
 
 
 
Translation: I've been feeling a bit under the weather recently, and so yesterday I allowed myself a day in with some tea and biscuits.
 

Min relation till alkohol

Publicerad 2015-05-13 11:26:00 i Livet, Tankar och åsikter,

 
I höstas hade universitetet ett cicrus tent freshers party för alla nya studenter, dit jag och mina purfärska vänner hade tagit oss efter några glas öl på studentpuben. Partyt var på ett gigantiskt fält bakom skolan, med musik och ballonger och ljus och allt. Så mitt i den glada och uppsluppna stämningen började Spice Girls spela. Jag och en vän fick feeling och började dansa och sjunga till, så som en ju gör, tills att min vän mitt i allt utbrast 'jäklar Frida, hur mycket har du druckit?'. Jag svarade att jag knappt fått i mig en öl, men min vännen trodde mig inte. Liksom, varför hade jag så kul om jag inte var mer påverkad?
 
Jag har alltid haft en ganska knepig relation till alkohol, då jag aldrig aldrig har litat på det. Jag har alltid älskat smaken, ända sedan jag var liten och fick smaka en droppe vid middagsbordet, men alltid hatat känslan det ger. Den där när man inte är i kontroll, och gör/säger saker som en annars inte skulle göra. Att vara full ger mig en mer än något annat en obehagskänsla, då det påminner mig inte bara om vad jag kanske kommer göra under påverkan, utan också vad andra kanske kommer göra. Mot mig. Mot mina vänner. Mot sig själva. Och jag lyckas aldrig komma förbi den där oron. Så jag dricker mig sällan full. Även fast jag ofta dricker.
 
 
Dessutom har jag alltid haft en sånt himlans stort problem med vår alkoholkultur, ni vet den där som säger att en borde dricka för att ha kul. Den som fått vänner till mig att spy bakom husknutar, dansa tills de faller över och slår sig och lett till att relationer tagit slut mellan människor, allt för att de inte kan hantera nivån av alkohol som samhällsnormen säger att de ska ta in. Det kanske har att jag har en bakgrund som showare och därför aldrig haft problem med att ta del av utekvällarnas form av prat/dans/sociala umgänge. Jag behöver liksom inte addera lite flytande självförtroende för att ha kul ute och dansa. Tvärtom, jag älskar nästan mer att dansa nykter än full. 
 
Men det gör så ont i mig att se hur nära vänner och fina människor nästan verkar tro att de måste addera alkohol för att få en rolig kväll. För det går ju att spåra tillbaka till självkänslan, till idén om att en 'måste vara full för att vara rolig'. Vilket ju även kan tolkas som, 'du är faktiskt ganska tråkig när du är nykter'. Vilket är så jävla fel. Inte bara för att det föder en alkoholkultur av tvång, utan för att det bygger på en osäkerhet som vi ser på så många andra ställen i samhället. En osäkerhet över om en räcker till. Om en är tillräckligt rolig. Om en förtjänar att umgås med. Till vilket svaret alltid och oåterkalleligt för alla är Ja, Ja, Ja. Fast det är inte självklart för alla. Vilket är så jäkla sorgligt.
 
 
Jag har många problem med vårt samhälle, varav två stora är alkoholkulturen och vårt förbannade sätt att skapa osäkerhet. Det pressar människor till saker de sedan ångrar, får de att säga saker de inte menar och förstör i allmänhet det mesta. Jag menar inte att mitt sätt att göra det på är det bästa, långt ifrån, utan att det är dags att vi problematiserar dessa problem och såhär ser jag på det. Det här är min relation till alkohol. Vad är din?
 
Translation; My relationship with alcohol and thoughts on alcohol culture, namely that it puts pressure on us to drink more than we want to, simply because we think it's expected of us and required to have a good time.
 

En spontan dag i London

Publicerad 2015-05-11 12:39:00 i Ett foto i timmen, Livet, Resor och upplevelser,

Igår, Söndag, visade sig bli en fantastiskt fin dag. Något som förvånade mig, då den började med sånt opepp på allt att jag mest bara ville ställa in allt. Sånt opepp som jag hatar att vara i, då det ju verkligen bara gör en så himlans tråkig. Men efter lite konsultation med en sömnig engelsman så drog jag mig ur sängen, fixade iordning mig och ven iväg på cykeln för att gå på äventyr. Och tack tack tack planeternas rörelser/engelsmannen för det. För igår visade sig bli en sån himla fin dag, en sådan dag som jag nu aldrig skulle välja att hoppa över. Förebyggande varning för bildbomb.
 
 
Dagen började vid brightons tågstation, vars beauty jag nog aldrig kommer komma över. Tycker så jäklarns mycket om det fina, ljusa, luftiga taket och den vackra blå färgen.
 
 
Sedan hoppade jag på ett tåg och såg träd efter träd efter träd svischa förbi, tills de slutligen ersattes av hus efter hus efter hus. Och så var jag framme i London!
 
 
Där träffade jag dessa två, Filip och Magnus, som är på besök från svealandet. Filip och jag är barndomskompisar sen länge, fastän vi på senare tid inte umgåtts så mycket, så det var verkligen så roligt att få träffas igen.
 
 
Vi promenerade genom fina gröna parker och hukade för alla flygande fågelfän som av någon anledning alltid envisas med att flyga där mitt ansikte är. Ser ni förresten vad fint väder vi hade? Över tjugo grader och sol sol sol.
 
 
Sedan hälsade vi på drottningen en stund och undrade vem en behövde döda för att få gå upp på slottstaket. Ser ni de två människorna med kikare till vänster om flaggstången? Snacka om fin utsikt.
 
 
Sedan gick vi igenom St. James' Park och märkte en ovanligt hög nivå av engelska flaggor, vilket var något förbryllande tills jag insåg att det ju var VE day häromdagen. VE day är Victory in Europe day, dvs. datumet då andra världskriget tog slut i Europa, och i helgen var det ju sjuttioårsjubileum av det. Så det firades med pompa och ståt och parader vilket ju alltid är kul för turister att kolla på.
 
 
När vi sedan lyckats ta oss igenom folkmassan som prompt skulle stå ivägen för allt och alla som inte ville se på parad hela dagen, drog vi oss bort mot Westminster. Åt en pizza på ett hål i väggen och kollade in den gamla kathedralen.
 
 
Jag tycker ju så mycket om arkitekturen och detaljerna på de gamla, fina husen som omger Westminster Abbey. Liksom, kolla dessa detaljrika skulpturer av två män på undersidan av en balkong. Sånt ser en inte varje dag.
 
 
Sedan gick vi förbi parlamentet och klocktornet och jag ägnade tjugo minuter åt att totalt gödsla de andra två med *random kunskap om westminster politics* som jag ju samlat på mig från universitetet. Som att det faktiskt är klockan(alltså den som låter) inuti tornet som kallas Big Ben, medan tornet själv heter the Elizabeth Tower. Namnet ändras beroende på vem som är regent.
 
 
Sedan tog vi tunnelbanan från Westminster till Tower Hill, där vi klev upp alldeles framför en glasskiosk. Så vi bestämde oss för att inte trotsa ödet eller karman och ta en glass. Typisk engelsk mjukglass med chokladflarn och halvplastig våffla.
 
 
Sedan gick vi runt the Tower of London och läste på om diverse gamla kungar samt deras trick för att hålla folk borta. Bland annat hade en kung lejon som morrade hotande åt de som vågade sig fram till dörren. De var dock inte där längre, tack och lov.
 
 
Hej hej Tower Bridge!
 
 
Sedan tog vi en detour runt området på södra sidan av Tower Bridge, som jag ju tycker så mycket om. När jag fyllde femton åkte vi på vår första resa till London, och lånade en lägenhet av en bekant som bodde häromkring - och sedan dess är jag helt kär i dessa kvarter. 
 
 
Vi promenerade omkring bland de små gatorna tills vi bestämde oss för att nu var det dags för öl. Dock var de flesta pubar stängda, då det ju var söndagseftermiddag och vem dricker på en söndagseftermiddag? Svar vi.
 
 
Lite promenix till och just det, så här såg jag ut dagen till ära. Tycker så mycket om denna klänning så det finns inte.
 
 
Kollade på Tower Bridge från andra hållet och såg diverse stora nya byggnader. Visste ni att den där böjda byggnaden till vänster smält en bil och satt eld på en matta? Formen på byggnaden reflekterar och koncentrerar solljus så pass att det kan bli relativt farligt på en solig dag, fast tack och lov så är det ju sällan det händer i London.
 
 
Så bestämde vi oss för att det ju var väldigt gott med öl, och tog några glas till. Här med fantastisk utsikt över the Thames, St. Paul's Cathedral etc. etc. Och så satt vi sedan här i ett par timmar, så pass att vi lyckades ta oss igenom allt som hänt och kommer hända, en full gubbe hann börja ragga(urgh) och solen slutligen började gå ned. 
 
 
Sedan bestämde jag att det var dags att åka hem till brighton igen. Sade hejdå till london.
 
 
Och vinkade hejdå till dessa två. Hejdå och tack för finfin dag!
 
 
Och sedan satt jag på tåget genom ett mörknande england tills att jag hoppade av i brighton vid tio på kvällen. Så cyklade jag hem i mörkret och kom hem till en kram och middag. Vad fint det är ändå, det där med att en dag kan börja så opeppigt men visa sig bli så bra.  Tack och bock London, för en fin spontan söndag.
 
Translation; I spent my sunday in London with some acquaintances from Sweden. We enjoyed the sunlight, did a lot of touristing and ate a traditional flake ice cream and had some beer. It was a lovely day.
 

Aubergine i tomatsås

Publicerad 2015-05-09 00:35:06 i Budgettips för studenter, Livet, Mat och recept,

Ni som läst den här bloggen ett tag har nog märkt ett par mattrender som främst grundar sig i ingredienser eller saker som jag avgudar. Såsom jordnötssmör, pasta, ugnsrostade grönsaker eller aubergine. Och idag tänkte jag bygga vidare på de mattrenderna, genom att dela med mig av ett nytt favoritrecept; aubergine i tomatsås. Det är enkelt, billigt och så jäklarns gott. Det råkar dessutom vara ett traditionellt italienskt billigtrecept, vilket ju alltid bådar gott.
 
 
Du behöver: ♦ pasta ♦ halv aubergine ♦ lök ♦ burk tomatsås ♦ olivolja ♦ vitlök ♦ diverse torkade örter ♦
Du kan lägga till: ♦ äppelcidervinåger ♦ worcestershiresås ♦ basilika ♦ bönor ♦ andra grönsaker ♦ 
 
Börja med att hetta upp en stekpanna med olivolja - annan olja funkar nog men olivolja är verkligen att föredra, tips är att leta på lidl för billigare alternativ - och skiva upp auberginen i relativt tunna skivor. Lägg ner auberginen och se till att det ljusa köttet mörknar av oljan på båda sidor. Stek tills skivorna mjuknat, lägg de sedan åt sidan.
 
Hacka upp löken och vitlöken och ner i stekpannan. Stek tills de mjuknat, salta och peppra. Häll sedan på burken med tomater, jag föredrar plommontomater men vilken sort som helst funkar, och låt puttra ihop tillsammans med diverse torkade örter av your liking. Här gillar jag att hälla i lite äppelcidervinäger och worcestershiresås, men föredrar du annat så kör gärna på det. 
 
Medan såsen puttrar på kan du köra igång pastan, vi lyxade till det med tagliatelle vilket funkade helbra. Blanda ned auberginen i såsen och rör runt. När det sedan är några minuter kvar av pastan så häller du av vattnet och rör ner pastan i såsen tillsammans med lite basilikalöv. Låt koka upp och servera sedan direkt.
 
 
Translation; Recipe for a lovely and cheap pasta dish with tomatosauce and aubergine.
 

Och allt är precis som det ska

Publicerad 2015-05-07 06:04:00 i Listor, Livet,

När en varit borta från en stad i ett par veckor så är det alltid så mycket som har hänt. Årstider som skiftar, människor som rör sig, filmer som visas och dagar som går. Så naturligtvis är det alltid lite nervöst att komma tillbaka, at se precis hur mycket som egentligen har förändrats och upptäcka hur mycket som egentligen finns kvar. Även om det bara är små förändringar, så finns de ju alltid, alltid där. Så här kommer min lilla checklista av små saker som förändrats och stora saker som fortfarande är precis lika viktiga som de var innan jag åkte iväg på min sverigevisit.
 
 
1. Brighton är lika vackert som vanligt. Inget har förändrats där.
 
 
2. Träden är än mer gröna och utslagna än de var innan jag åkte. Väldigt uppskattad förändring. 
 
 
3. Engelsmannen är om möjligt ännu stiligare än han var innan jag åkte. Check check.
 
 
4. De små gågatorna är fortfarande fyllda med fint småplock; människor, växter, klädstänger och musikanter. 
 
 
5. Glassen från Gelato Gusto är om möjligt ännu godare i den ökande temperaturen.
 
 
6. Och paviljongsparken är än trevligare att äta glass i än det var sist.
 
 
7. Mysstämningen för middagar med levande ljus på vårt lilla bord har inte minskats alls.
 
 
8. Mina tomatplantor har växt och växt och växt så jag nu undrar om jag kanske borde omplantera dem till något större, och vår diskutsikt är precis lika fin som alltid.
 
 
9. Min favoritblomma förgätmigej har börjat kika fram i diverse buskage och jordlottar, vilket är en fantastiskt trevlig överraskning.
 
 
10. Och slutligen så är jag precis lika glad och nöjd över att vara hemma i Brighton som sist. Något som skulle illustreras med ett glatt benfläng men som nu väl mest bara ser ut som en ganska awkward benböjstretch eller nåt. aja.
 
Translation: Some things in Brighton that have stayed the same since I left, and others that have changed. Such as the weather, the beauty of the city, lovely dinners with lit candles and my excitement about.. well most things, really.
 

Tillbaka i Brighton

Publicerad 2015-05-05 11:25:00 i Livet,

Så är jag alltså tillbaka i mitt älskade Brighton igen. Sedan tåget anlände till stationen på söndagsförmiddagen och jag äntligen fick hålla om min engelsman igen så har jag återigen insett hur mycket jag tycker om min lilla stad. Jag älskar verkligen att promenera igenom de små gatorna och se på de lummiga träden och allt folk som går förbi. Dessutom känner jag mig alltid så hemma med att klä mig precis som jag vill, då alla här är original är det liksom svårt att inte passa in.
 
Något som man dock gör rätt i att anpassa sig till är vädret; tjugo minuter efter att bilderna nedan togs så öste regnet ned. Då får en vackert leva med valet att ha på sig kilklackade skor med öppen tå. Tyckte förövrigt så mycket om min outfit gårdagen till ära, då den kändes så fin men var nästintill gratis. Secondhandfyndad scarf, skor och skjorta, samt nedärvd jacka och kjol är ju allt en behöver för att känna sig fin. Speciellt när en har det så bra som jag har det här i Brighton.
 
 
 
Translation; I'm back in Brighton!
 

Sånt som hänt

Publicerad 2015-05-03 07:00:00 i Livet,

När detta inlägg publiceras kommer jag vara på väg till flygplanet som ska ta mig hem till brighton igen, och vid 11 svensk tid kommer jag återigen få krama om min engelsman. De senaste två veckorna visade sig bli en fantastiskt fin sverigevisit, mycket av det har ni redan fått sett men ännu lite mer har jag kvar att visa. Så jag tänte att vi kunde ägna ett inlägg åt att kolla på lite snapshots av sånt som hänt under mina veckor i sverige.
 
 
Hade släkt och kusiner över för mammas födelsedag och åt en fantastisk bulleribång frukost tillsammans. Älskar när en är så många att en måste trängas runt matbordet och vid varje given tidpunkt hålls minst tre konversationer samtidigt. 
 
 
Spelade monopol i trädparken med dessa donnor, fantastiska Matilda och Armani som jag delade de finaste stunderna av gymnasietiden med. Älskar att stråla samman efter lång tid isär bara för att direkt känna hur naturligt och självklart det är att hänga.
 
 
Har ätit så himlans mycket goda och fina måltider hemma hos mamma plus familj, här åt vi russinscones med överbliven prosecco från gårdagens födelsedag.
 
 
Min bästa syster medverkade i en musikal som jag gick och såg hela två gånger. Var själv i detta sällskap ett par år, och blir alldeles stolt/glad/nostalgisk så det finns inte.
 
 
En dag träffade jag fantastiska Elin för en glass i stadsparken. Hon är min allra äldsta bästa vän, vi har varit partners in crime sedan treårsåldern, och var så roligt att få göra en redig catch up av allt som händer i livet.
 
 
Har ju även självklart njutit njutit njutit av alla fina blommande träd här och var och överallt.
 
 
Har ganska få bilder av min tid med pappa och sofia, förutom några från när fixade vi chokladbollar till fika. Just tiden med dessa har varit extra fin under denna visit, det är så viktigt att vårda relationer med alla de en älskar mest i världen.
 
 
Sorry not sorry, denna bild har ni ju sett men har fortfarande inte kommit över att jag .träffat.Elsa.Billgren. Vilken jäklans fin dag.
 
 
Så slutligen en bild från fredagens middag; Moules Frites som ju är så jäklarns gott. Tycker så mycket om min mammas matlagning ♥
 
Och så var det min sverigevisit! Tack alla som gjorde den så trevlig, vi ses igen om en månad!
 
Translation; I'm on my way home back to brighton now, and here's some unseen pics from my past two weeks of visiting sweden.
 
 

Att leva på distans

Publicerad 2015-05-01 09:15:00 i Livet, Mina tips och favoriter,

Jag vet inte hur många av er som kommer ihåg hur mitt liv var för ett år sedan, då jag fortfarande gick på gymnasiet och levde i en distansrelation med min engelsman. Vi hade då varit ihop ganska precis ett år, och kunde bara ses några veckor i taget, sex-sju gånger om året. Majoriteten av vårt förhållande var på distans, och alla andra dagar förutom de vi fick tillbringa tillsammans fick jag gott gå runt och hoppas och vänta och längta. Vad som var värst för mig var hur varenda dag jag hade fått tillbringa med honom innebar att vi hade en dag mindre kvar framför oss innan vi igen skulle vara isär. 
 
Hade ni frågat mig för ett år sedan hur det var att vara i ett distansförhållande, så hade jag käckt svarat att 'det faktiskt är enklare än man tror'. Frågar ni mig idag, så är mitt svar 'Så jävla jobbigt. Jag fattar inte hur vi klarade det.'. För nu när jag vant mig att få vara med ming engelsman på heltid, att kunna njuta av en dag utan att oroa mig över att de snart tar slut, skulle jag aldrig frivilligt gå tillbaka till att leva på distans på heltid. Fast på grund av våra familjekonstellationer så måste vi ibland acceptera att leva på distans på deltid.
 
Idag är det nästan tre veckor sedan jag sist såg min engelsman, och åh vad jag saknar honom. Fast jag skulle vilja hoppas och tro att det inte bara är dåligt att leva på distans. Även fast det mest bara känns så. Så jag tänkte dela med mig lite visdomar som jag samlat på mig under vår tid isär, i förhoppningen om att det kanske kan hjälpa någon. 
 
 
 
Uppskatta dina längtanskänslor - Det här var min bästa 'copingstrategy' när saknaden blev för stor, att försöka se på de jobbiga längtanskänslorna som betyg för hur mycket vi älskar varandra. Att se det som en fantastisk gåva, det där med att ha en person som en saknar så mycket och som saknar en tillbaka. För det är ju ändå ganska fantastiskt fint ändå, att ha en person som en väljer att genomgå all denna saknad för. 
 
Gör saker som din partner inte tycker om - Jag älskar baked beans, sjunga Let it Go alldeles för högt och att ha läppstift på mig. Min engelsman däremot hatar lukten av baked beans, tycker att Let it Go är ganska uttjatad(jag vet, det är skandalöst) och gillar inte att få läppstift på sig efter en kyss eller två. Så jag brukar välja att inte göra för mycket av det när jag är med min engelsman. Men när vi är isär, ser jag till att göra det desto mer. Helt enkelt för att en behöver finna anledningar att uppskatta tiden isär, om så för en sån liten njutning i att äta baked beans utan att någon rynkar på näsan.
 
Håll all kontakt ni kan - När vi levde isär som mest tillbringade vi timtals konverserande på diverse internet inventions. Skype, e-mail, facebook, you name it. Det var standard för oss att ringa upp varandra på skype och bara hålla samtalet öppet en eftermiddag, om vi båda var hemma, för att ge varandra sällskap och uppmärksamhet, även fast vi inte alltid pratade eller aktivt umgicks. Och det var nog det som höll ihop vårt förhållande trots all saknad och tid isär, möjligheten att kunna vara en del av varandras vardag även fast vi var isär.
 

Njut av att vara ensam - Detta är ju inte alltid funktionellt, speciellt inte mörka kvällar i ensamhet då en bara bara bara vill ha en älskad att krama om. Fast i livet vanligtvis tycker jag att det funkar. Att se till att njuta av ensamheten innebär för mig att göra saker som tillsammans med din partner skulle vara svårt. Som  att sträcka ut i sängen, eller ta en fika med en riktigt kär vän. Inte för att det är saker som är omöjliga när din älskade är där, men för att det är så mycket enklare när ni är isär. Och nog behöver en finna anledningar att uppskatta tiden isär.
 
Ge inte upp hoppet - Att vara ihop isär är fyllt med så mycket längtan och ensamhet och ångest, det är verkligen det. Fast det innebär också så mycket kärlek och glädje. Känslan när en får krama om sin älskade efter två månader isär, stryka handen över deras kind och dra fingrarna över håret är oslagbart. Även det allra allra minsta uppskattas tusenfalt. Och det är verkligen det en får försöka att komma ihåg under de mörka kvällarna isär, även om det är skitsvårt och jättejobbigt. 
 
Se till att ha en plan - Förutom våra första månader ihop så visste vi att denna distansgrej bara var tillfälligt. Vi visste att jag skulle ta studenten och flytta till England så att vi kunde vara tillsammans, och att vi efter ett år tillsammans skulle kunna vara ihop ihop, snarare än ihop isär. Och det gjorde verkligen en fantastisk skillnad, vetskapen att alla jobbiga känslor var nödvändiga för att kunna få det bättre sen. Att vi snart, snart, snart, skulle få vara tillsammans på riktigt. Så se gärna till att ha en plan, om det så är att planera in nästa resa när ni ses eller när ni kan flytta ihop, så att ni vet vad som händer i framtiden. För det gör nutiden så mycket enklare att klara.
 
 
 
Translation; about being together apart, or as normal people say, being in a long-distance relationship. Me and my englishman spent our first year apart, and we've now been apart for three weeks because of my trip to Sweden. It's not getting easier. So I thought I'd share some tips om how we get through our distance.