Krafter, vågor och rädsla

Publicerad 2015-11-14 13:42:00 i Livet, Tankar och åsikter,

 
Bae of the Beach
 
 
Bae of the Beach
 
 
Bae of the Beach
 
 
Bae of the Beach
 
 
Tänker på Paris, på Beirut, på flyktingar. På alla som är rädda, ledsna, sårade. Alla de som lämnas efter dessa vågor av ondska som drar över världen. Och jag tänker på den där dagen, när klara var här på besök, som var så stormig. En sån där höstig dag med havsstänk i luften som får läpparna att smaka hav och håret att knytas i tovor.  En dag där vågor går höga och vinden blåser starkt, och en känner sig liten men levande mitt bland naturens alla krafter. Att se naturens krafter och att känna de dra i håret, får åtminstone mig att inse hur liten jag är i denna stora värld. Och hur fantastiskt stor världen är. Hur mycket kraft som finns i den.
 
Det finns så många, stora krafter i denna värld. Krafter för ont, och krafter för gott. Som ständigt slåss mot varandra, mot allt annat, mot stränder och stenar och städer. Drar sig fram och tillbaka. Det är lite som att stå vid en strand, och se en våg slå upp emot en med all sin kraft och styrka. Se den bryta mot stenar och mark och flytta allt i sin väg. Och en känner att en liten människa har inget att sätta upp emot den. Den ser ut att sluka allt. Ser ut att aldrig kunna stoppas, tills den plötsligt tappar styrka och dras tillbaka igen. Det känns överväldigande nu, när en står mitt i det, men jag måste våga tro att även detta kommer ta slut. Att vi bara måste hålla ut, våga tro att vi klarar detta. Kämpa emot medan det stormar och drar, våga tro att vi är starka nog att stå emot. Våga tro på att kärlek är starkare än hat. Att även denna kraft kommer försvinna bort. Som vågor mot en strand.
 
Translation; some pics from when my sister Klara was here, and we went down to the beach on a particularly stormy day. I love seeing and feeling the forces of nature, the wind blowing in your hair and the waves splashing down in front of you. It makes me humble, towards the world I live in. That I am nothing, compared to the vasteness of the world. And that the forces of the world are all to fade. Like waves against a shore, they splash up and make a mess and they feel so overwhelming. Right up until the moment when they're drawn back again. Back, out again. Like waves in the sea.
 

Kommentarer

Postat av: Beata

Publicerad 2015-11-15 08:35:44

det är så jävla sjukt, så hemskt allt

Postat av: jore

Publicerad 2015-11-15 21:19:40

situationen är hemsk, men ärligt talat tror jag det är bättre att göra något åt det nu än att vänta på att det ska blåsa över. allt blåser över men till vilken kostnad? :/ fantastiska bilder dock, som alltid.

Svar: Hej oj, precis så menade jag ju inte riktigt, även om jag nu förstår att en lan det förstå det så. Snarare, ville jag bara ge lite perspektiv, att det som nu känns så överväldigande och så stort går att kämpa emot. Att det inte nödvändigtvis är för mycket, att vi klarar det bara vi inte ger upp. Att om vi bara står tillsammans genom detta, så tar vi oss igenom det här med.
Frida

Kommentera inlägget här
Publiceras ej