På sistone

Publicerad 2015-10-22 20:30:00 i Livet,

Hösten har kommit med stormsteg och marken är täckt av eldfärgade löv. Om kvällarna får en vira filten extra nära när fönstren skallrar och vindarna viner kallt. På mornarna är luften krispigt kall och jag väntar bara på att se den första frosten komma krypande. Men kvällarna är fortfarande ljusa och dagarna är fortfarande varma; hösten är här men sommaren har ännu inte helt släppt taget. Regnjackan ackompanjeras av den rödgula halsduken och vantar packas ned på mornarna, även om de ännu inte alltid behövs.
 
DSC_7144 (kopia)
 
Jag är mitt uppe i allt och är alltid på väg någonstans. Jag som bara dricker kaffe när jag verkligen behöver det har nu minst en kopp per dag och djupdyker in i text efter text dag ut och dag in. Står i kassa och frågar om folk vill ha kvitto tills dagen övergått till natt och det är dags att åka hem. Försöker träffa vänner men alla är för upptagna för att det ska gå ihop. Pratar med föreläsare om uppsatser och börjar nästan gråta av stress framför honom, mitt bland alla böcker och kaffekoppar. Kollar igenom almanackan och undrar när jag näst får vara hemma och ta det lugnt. Får säga åt mig själv att nu får du ta och sätta dig ned och andas lite.
 
DSC_7131 (kopia)
 
Kommer hem och kryper upp i engelsmannens famn och frågar om vi bara kan sitta i sängen ikväll och se på film. Får komplimanger från oväntade håll som får en att hålla igång lite lite till. Träffar bästa vännen på bussen hem och får 20 minuter att ta igen allt. Blir enhälligt vald till överrepresentant för hela politikdepartementet och känner kinderna blossa av lycka. Känner mig extra fin en dag och inser att jag visst glömt sminka mig den senaste veckan men varit fab ändå. Tillbringar en kväll med film och mat och vänner och mår så bra. Dricker varm choklad och äter vaniljkakor. Livet rullar på och är allt på en och samma gång. Fint, stressigt, och höstigt.
 
Translation; What I've been up to recently, as university is heading into essay times and my commitments are taking up more and more time. I'm drinking lots of coffee, reading up on women's representation in Europe, stressing over deadlines and on one particularly bad day I'm only seconds away from crying in front of a lecturer. I'm also rejoicing over the autumnal feeling outside, the crisp air and the fiery leaves that fills up the ground all over campus. Meeting lovely new people, accidentally bumping in to a best friend on the bus, having a film night with the gang and getting elected chair rep. Life is going on, and it's everything. Good, bad, and autumnal.
 

In Bruges part 2

Publicerad 2015-10-20 12:12:00 i Livet, Resor och upplevelser,

 Nu är det dags för del två av vår resa till Brugge! Del ett hittar ni → här ← och ifall ni inte hört talas om fridas belgienturer förut så heter jag frida, min pojkvän går under aliaset engelsmannen och vi tillbringade en helg i augusti i Belgien och jag har ännu inte delat med mig av alla bilderna så de går vi igenom nu. Alla med? Tandborstar packade? Seatbealts on? Då kör vi!
 
DSC_5184 (kopia)
 
Här är mitt i vår promenad genom brugge, då vi precis hittat ännu en kanal med fina broar att följa. Brugge är en sån stad som inte har så mycket att göra, men så många gamla fina hus och starka stenbroar och vackra gatuhörn som en måste se. Det råkar faktiskt vara mitt favoritsätt att resa på, då en får så många prislösa minnen och upplevelser, men utan att behöva betala pengar för det. Billigt, men så, så värdefullt.
 
DSC_5187 (kopia)
 
OCH HÄR HÖRNI har vi min favoritstund på dagen. Ser ni denna hund? SER NI? Detta är en lokalkändis i Brugge, alltså har varit med i filmen In Bruges med Colin Farrell kändis, som blivit känd enbart för att den är en hund som alltid sitter i sitt fönster och ser ut att må bra. Väldigt bra anledning att vara känd för.
 
DSC_5196 (kopia)
 
 
Jag tyckte så mycket om denna hund så det får bli en till bild på'n. Vet inte vad det är med mig men är inne i värsta katt och hund perioden. Vill klappa allt. Så när vi stötte på detta var jag helt förbi mig själv av excitement. Liksom, att vi råkar stöta på en lokalkändishund bara sådär. Kolla vilken fin hund. Så himla nöjd med livet. Too good for this world. Too pure. 
  
DSC_5193 (kopia2)
 
 
Engelsmannen var inte fullt så impad som jag, även om han väl uppskattar en hund som har det bra han med. Så medan jag var upptagen av excitement över hunden tog han fram kartan och letade fram vart vi skulle gå nu.
 
DSC_5226 (kopia)
 
För vi hade vid det här laget blivit hungriga och tyckte att det var dags för middag. Så vi stannade på ett 500 år gammalt café och åt löksoppa. Och ja, du läste rätt. Detta café har hållit hus i denna lokal i 500 år. Aldrig stängts. Aldrig flyttats. På 500 år. Om en ska relatera så har jag i mitt tjugoåriga liv flyttat nio gånger.
  
 
DSC_5153 (kopia2)
 
Promenera promenera promenera lite till. Gick förbi ett hus som Audrey Hepburn bott i och dessa träd som väl mest bara huserat fåglar.
 
DSC_5254 (kopia)
 
Vi hade en specialkarta med oss, gjord av lokalbor och för unga engelskspråkiga turister, och en av punkterna i den innefattade en pub i en kyrkkällare vilket ju självklart måste besökas. Så det gjorde vi. Kolla cool ingång. God öl var det med, fast det var för mörkt och kyrkkällaraktigt för att ta kort.
 
 
DSC_5261 (kopia)
 
 
Nöjda efter den upplevelsen styrde vi fötterna in mot stadscentrumet igen. Älskar belgiska städer pga deras klocktorn som gör det nästintill omöjligt att tappa bort sig. Vet du inte var du är? Kolla efter det gigantiska klocktornet och gå i den riktningen. Klart.
 
 
DSC_5277 (kopia)
 
 
Solen var påväg ner när vi var åter på stora torget bland alla fantastiskt gamla hus, och en orkester spelade peppiga låtar med bronsinstrument. Väldigt festlig stämning med solnedgångsljus.
 
DSC_5274 (kopia2) 
Vi stötte även på dessa två inne på torget. Hejhej! (Om ni inte läser den här bloggen särskilt ofta så är det alltså jag och min pojkvän. Rolig en är.)
 
 
DSC_5268 (kopia)
 
 
Stortorget är verkligen så jäkla fint, som tagen från en julsaga. Detta hus är ett postkontor? Tycker det är så fint hur dagens sista strålar värmer upp och lyser upp. Just solnedgångsljus är så himla varmt och härligt.
 
 
DSC_5292 (kopia)
 
 
Vi hittade en gata som vi inte utforskat förut - även fast vi väl på vår enda dag i Brugge väl missat många gator - och slog in på den. Gick förbi uteställen och chokladaffärer och en staty.
 
 
DSC_5295 (kopia)
 
 
Och tyckte att det var dags för en till våffla. Alltså belgiska våfflor måste ju vara bland det bästa som finns.
 
DSC_5318 (kopia)
 
 
Så hipp happ hade solen gått ned och orkestern gått hem och stortorget såg ut såhär. Vi gick till en bar som serverade en öl som bara de i hela världen serverade, åt ostkuber och blev lite runda under fötterna.
 
DSC_5322 (kopia)
 
 
Sedan, när ölen druckits upp och ljusen falnat och fötterna tröttnat gick vi genom nattliga brugge med alla sina ljus och lampor, tillbaka till tåget och åkte hem till vandrarhemmet. Tack för denna dagen, Brugge. Vilken fantastisk stad du är.
 
Translation; part deux of our trip to Bruges! We walked alongside the canals, saw the gloriously famous bruges-dog who has been in hollywood films etc. etc. drank beers in a church cellar, ate waffels and visited a 500 year old café, took selfies and drank some more beer. I loved Bruges, such a gorgeous city.

Att sticka ett par vantar

Publicerad 2015-10-14 06:34:00 i Livet, Mina tips och favoriter,

När jag var kanske fem-sex år gammal försökte jag lära mig att sticka. Jag kommer så väl ihåg de röda stickorna jag lånade av farmor, och det tjocka gråblå garnet som vi använde. Farmor lärde mig att sticka aviga och räta maskor och sedan var jag igång. Snabbt skulle det gå, för jag tröttnade snabbt och tappade koncentrationen. Så snabbt att jag tappade en öggla(öggla? visst heter det något annat egentligen?) hit och en öggla(maska heter det! jag fick googla men nu så vet vi) dit, och ibland stickade en halv rad åt ett håll och det andra åt ett annat håll. Så när halsduken var klar hade jag en sned fyrkant som inte såg särskilt mycket ut för världen. Sedan stickade jag inte igen på ett tag.
 
Framtill förrförra julen, då jag frågade mormor om inte hon kunde lära mig att sticka. På riktigt den här gången. Det ser ju så mysigt ut, tyckte jag. Och så ägnade hon sedan en vecka åt att med flinka fingrar och försiktiga tag sticka igenom en socka med mig. Aviga och räta och räkna och lägg till och samla ihop. Försiktigt. Fint. Långsamt. Noga. Och jag som alltid bara vill rusa igenom allt fick sätta mig ned och ta det lugnt. Så efter en vecka hade vi en socka klar. Och några veckor senare hade jag själv tagit mig igenom en till. Sedan dess har stickning varit en sporadisk konstant i mitt liv, något jag tar upp när jag känner för det och bara tar det lugnt med. Det är ju en sån fridfull hobby, som en kan göra var en än befinner sig så länge en bara sitter ned. 
 
DSC_7053 (kopia)
 
För några veckor sedan satte jag mig ned och stickade ett par torgvantar, och då de blev så bra även fast de är så enkla att göra så tänkte jag att jag kunde dela med mig av hur jag gjorde. Stickning är för mig så himla rofyllt, så trevligt och så stilla, och därför bryr jag mig inte mycket för mönster eller avancerade tekniker. Jag stickar efter känsla och börjar om ifall det blir fel. Så bli inte avskräckta för att vantarna är raka och inte har några avhoppade maskor. Detta är gjort helt på känn, och jag vet att ni kan klara det här ni med.
 
Så, dessa vantar kan du antingen rundsticka med fem stickor eller vanligsticka med två. Enda skillnaden är att rundstickning behöver du inte skarva, då du får en rund tubstickning direkt snarare än ett platt ark, fast det innebär ju också lite fler stickor att hålla reda på. Så välj själv vad du tycker känns bäst. Basen i att sticka ligger ju i att lägga på maskor, och sedan sticka räta eller aviga maskor. Här har du en fenomenal youtube kanal som förklarar allt sånt ifall du vill veta mer. Just dessa vantar stickade jag med ganska tunna stickor, typ storlek 3-4 tror jag, med sammanlagt 48 maskor. Du kan öka eller minska antalet maskor efter storlek på händer, men tänk på att addera eller subtrahera i fyrtal - alltså t.ex. 44 eller 52 maskor.
 
DSC_7025 (kopia)
 
Vantarna består av världens enklaste mönster: resår bestående av två raka sedan två räta maskor, vilket sedan upprepas om igen tills du gått hela vägen runt. Så (2 räta + 2 aviga) x 12 = 48 maskor totalt. Det är just därför du behöver lägga till eller ta bort maskor i fyrtal, då ju resårens mönster av 2 räta sedan 2 aviga annars bryts. Sedan stickar du bara runt, runt, runt, i samma mönster, tills att du tycker att du har tillräckligt för att värma handlederna och händerna upp till tummarna. 
 
Så om du stickar rundstickning med femstickor så slutar du sticka runt när du nått lagom tumhöjd, och stickar istället fram och tillbaka ett par 6 varv, tills att du fått ett hål för tummen att hålla hus i. Ifall du stickar vanligt så kan du hoppa över det här steget, och istället bara komma ihåg att lämna hål för tummarna när du skarvar ihop vantarna. Sedan återgår du till rundstickning och stickar som vanligt igen, tills att du känner att det räcker. Avmaska med utrymme för resår och sedan är det klart! Eller, stickar du rakt så får du ju skarva ihop'et först. Men sen så!
 
DSC_7041 (kopia)
 
Om du vill vara extra fancy kan du sticka ett par tuber till tummarna med, med samma teknik som vantarna själva, fast färre maskor dårå. 16 maskor räckte för mig. Skarva ihop tummtuben och vantarna med garnet som är kvar och sedan har du ett par finfina torgvantar redo att användas. Jag tycker extra mycket om att de kan användas åt båda hållen, alltså att den längre halvan kan användas att värma handlederna lika gärna som de kan vikas ned över knogarna. Fiffigt ju.
 
Och om du tycker att det här verkar lite svårt mönster så lovar jag att det är mycket enklare när en väl börjar. Det enda svåra är väl att alltid hålla koll på om maskorna är räta eller aviga; det blir så tydligt om en stickar fel då ränderna liksom hoppar plats. Men det kan ju vara ganska coolt det med, bär det med lite attityd så funkar väl det också. Jag ville mest bara visa att stickning kan vara jättemysigt och väldigt enkelt, och att en kan sticka på känsla snarare än efter mönster och ändå få ett fint resultat. Och om ni har några frågor så är det bara att fråga på nere i kommentarerna; jag svarar och hjälper så gott jag kan!
 
Translation; I love knitting. It's such a lovely, calming thing to do. It relaxes me. I knitted these gloves a few weeks ago, to give to my loveliest friend Laura on her birthday. I'm really glad they turned out so well, and I thought I'd share how I did it. However, I'm sad to say that I don't know the correct knitting terms in english so I suppose you'll just have to do with some picture of gloves and some mindblowing facts. Like that if you get a PhD, all your appointments are are a doctor's appointment. Or that your right elbow and right hand never will touch. Cool, eh? 
 

Finbesök och promenad längs med havet

Publicerad 2015-10-11 18:42:00 i Extra fina dagar, Livet,

Nej hörreni nu verkar det som att jag hamnat här igen. Här där jag tagit på mig liite för mycket och jobbar liite för intensivt och sedan glömmer bort allt annat. Som att sova. Eller umgås med vänner. Eller ta kort till bloggen. En tycker ju att en borde lära sig tillslut, det där med att balansera livet bättre. Men herrejäklar vad svårt det är.
 
Något som hjälpt mig den här gången med att dels inse problemet i och dels ta tag i och bryta denna cirkus av upptagenhet, var helgens finbesök. I onsdagskväll kom nämligen mamma hit! Hon tillbringade tre hela fina dagar här i Brighton, och vi hade det så himla bra och lugnt och glatt och härligt. I lördags, alltså igår, åkte vi ut på äventyr till the undercliff walk, som går längs med havet utanför Brighton. Och jag tycker att ni kan få hänga med ni med.
 
DSC_7330 (kopia)
 
Jag och finaste finaste mamma glada och vindblåsta. Tycker den här bilden är så himla fin.
 
DSC_7373 (kopia)
 
The undercliff walk är alltså ett långt promenadstråk som går längsmed kustens vita kalkklippor. Det är kilometer efter kilometer med havsutsikt och kustklippor som sträcker sig ända till horisonten.
 
DSC_7310 (kopia)
 
Havet var mörkt turkost och alldeles glittrande. Det luktade hav och salt och sommar även fast det ju är höst nu.
 
DSC_7438 (kopia)
 
Även engelsmannen var med, och var snygg som vanligt. Jag vet, han är mer än bara looks och jag borde inte objektifiera honom så, men kolla liksom. Han är ju så jäkla drömmig.
 
DSC_7453 (kopia)
 
Vi promenerade över en mil längsmed kusten, upp och ned för kullar och vid havet och uppe på gräset ovanför. Överallt var utsikten helt fantastisk.
 
DSC_7404 (kopia)
 
Så när vi kände för det stannade vi för picknick. Mamma mor hade stått för inhandlande av proviant dvs inhandlande världens finaste och mest plockiga lunch. Baguette, vindruvor, macarons, nötter, brie, fikon och dadlar. Mmmmmmmmmm.
 
DSC_7317 (kopia)
 
Men mestadels av dagen promenerade vi. En känner sig så himla liten här där en står som en liten människa mellan det gigantiska havet och de tronande klipporna. Men jag tror det är ganska bra att ibland inse hur obetydlig en är. Åtminstone för mig lättar den insikten lite av all prestationsångest en känner i livet.
 
DSC_7466 (kopia)
 
Åh asså tycker så mycket om den här promenadvägen. Just igår var det så lugnt och så varmt och så stilla. Vädret var perfekt höstvarmt, havet lugnt, fåglarna i fjärran och sällskapet nära. Det var så fridfullt.
 
DSC_7334 (kopia)
 
Dessutom är ju stränderna här i södra england fyllda med alla dessa runda stenar som låter så speciellt när en går på dem. Det går inte att förklara riktigt, men om du har gått på stränderna här så vet du vad jag pratar om. Jag älskar verkligen det ljudet.
 
DSC_7348 (kopia)
 
Och något annat jag älskar här i världen är min mamma. Hon är så himla bra att ventilera och prata och ha det bra med. Och så bra att få en att tänka efter och tänka om. Den här helgen var verkligen så välbehövlig för att fylla på uttömda batterier, och så bra för att inse hur bra en kan ha det om en bara andas lite mer och tar det lite lugnt. Så bra som en har det när en får tillbringa en lördag med mamma. 
 
Translation: Mum's come over for a visit! One day we took her out to the undercliff walk outside of Brighton, and walked alongside the promenade beneath the chalky cliffs. It was such a gorgeous day and the sea was lovely and the weather really temperate. We walked along the promenade for over 8 miles, had some picnic - which consisted of such gorgeous food which you can probably guess mum bought - and enjoyed the sound of walking on the pebble becah. It was such a lovely day, and such an eye opener for miss forgets to relax and how to say no to some things(that's me). I've realised now that I probably need to slow down and enjoy life a bit more, and have a nice calm time even when mum isn't around to make everything joyous.
 
 

In Bruges part 1

Publicerad 2015-10-03 10:44:00 i Livet, Resor och upplevelser,

Nu ni är det dags för oss att åka ut på resa igen, hela vägen till Bruges, eller Brugge som det heter på flamländska. Jag tyckte verkligen så mycket om Brugge, med sin historia och arkitektur och konst, som påminde en om vad som står sig i historien och hur överväldigande tankar blir mer hanterbara om en bara får lite perspektiv. Vi hade faktiskt så många upplevelser i denna gamla stad att vår dag faktiskt får delas upp i två. Här kommer del ett.
 
DSC_5263 (kopia)
 
Dag tre på vår tripp valde vi alltså att åka till Brugge, då det är en fantastiskt fin och historisk stad med massor av kyssvänliga alkover - alltså inte att kyssa alkoven utan en alkov är najs att kyssas inunder - 400 år gamla byggnader och ett klassiskt falliskt klocktorn mitt i allt. What's not to love?
 
DSC_4997 (kopia)
 
 Vi börjar här, på morgonen en fredag i september, då vi precis klivit av tåget från Ghent och möts av detta. Kanaler. Svanar. Turister. Det bådar gott.
 
DSC_4985 (kopia)
 
Ett av de första platserna vi besöker är ett Beguinage, dvs. ett kollektiv från medeltiden där kvinns som tyckte att samhällets patriarkat inte var något för dem, och istället satte upp ett religiöst matriarkat där de kunde leva utan bossiga män. Väldigt, väldigt coolt. Och väldigt, väldigt fridfullt. 
 
DSC_5000 (kopia)
  
Sedan promenerade vi vidare genom Brugge och stötte på en av dagens första hästar. Det kändes först väldigt festligt, men en lär sig sedan snabbt att hästar i Brugge är lika vanligt som liberaler i muf. Fortfarande trevligt dock. Med hästar alltså.
 
DSC_5011 (kopia)
 
Promenera vidare och hej en till kanal. Det allra innersta i Brugges stadskärna har sett nästan likadant ut i hundratals år, vilket oundvikligen påminner en om alla generationer som gått och stått där vi nu går och står. Och hur de enda som minns att de gått och stått där är de själva. 
 
DSC_5024 (kopia2)
 
Sedan besökte vi ett museom om medeltidskonst! Under medeltiden var Brugge en av världens mest framgångsrika handelsstäder, och råkade även vara hem till ett gäng av 1500-talets mest framgångsrika konstnärer som Gerard David och Hieronymus Bosch. Deras skicklighet att måla textur i kläder och päls och att leka med ljusreflektioner har gjort dem kända än idag mvh en som läser alla skyltar på musem. 
 
DSC_5045 (kopia)
 
Så efter att vi lärt oss allt jag nu kan om flamländska konstnärer från medeltiden gick vi ut igen och vandrade vidare genom Brugge. När en går bland 600 år gamla kulisser blir en så ständigt påmind om hur flyktig en själv är och hur känslor och kärlekar och tankar svalnar tills de 600 år senare inte längre minns alls. Individer försvinner in i stenarna de en gång gått på, och det enda som står kvar är det samhället tillsammans byggt. Värderingar. Byggnader. Strukturer.
 
DSC_5077 (kopia)
 
Någonstans på vägen hittade vi Der Koningin Astridpark, alltså drottning astrids park, vari vi hittade ett träd som passade bra att äta lunch inunder.
 
DSC_5108 (kopia)
 
Efter lunch var det upp och iväg igen. Här har vi der Grote Markt, alltså handelstorget, med en 900 år gammal kyrka - den mörka byggnaden, fast fasaden är ju lite nyare - och stadshuset, fast det syns inte på denna bilden. 
 
DSC_5091 (kopia)
 
Men det syns istället här! Kolla fint ju. Och ungefär här tyckte vi att det var dags för en våffla.
 
 
Fast världen tyckte istället at det var dags för regn. Så vi fick vackert stå med våra regnmjuka våfflor under en alkov och vänta tills regnet upphörde. Vi kan ha kyssts lite här pga så jäkla romantiskt med stilig karl och romantisk stad och regn. 
 
DSC_5103 (kopia)
 
Så när vi kyssts och ätit våffla men regnet fortfarande föll besökte vi den 900 år gamla kyrkan.
 
belfry
 
Sedan, när regnet gav vika, fortsatte vi över de stenlagda gatorna tills vi kom hit. Brugges klocktorn är ungefär 900 år gammalt, fastän det ju byggts om och på genom tiderna, och manifesterar vad en väl kan anse vara mitten av staden. Jag tycker att det ser lite ut som ett vitt Orthanc. 
 
DSC_5113 (kopia)
 
Så, i klassiskt europeiskt maner, var vår instinkt när vi såg något så högt och så vackert och så ovanligt att detta ska vi erövra. Eller, i detta fall alltså klättra upp alla 400 steg. Men först skulle vi vänta i kö inne på borggården.
  
DSC_5115 (kopia)
 
Så efter lite väntande och mycket gående hamnade vi här! Allra, allra högst upp. Kolla vilken utsikt. Och kolla hur det som kändes stort på marken här blir så litet så litet. Samhällets strukturer och byggnader, som kommer bli ihågkomna långt efter att vi individer glöms bort, kändes ju så överväldigande när en stod mitt ibland dem. Men här uppe, när en får lite perspektiv, blir det mycket mer hanterbart. Översiktligt. Och vackert. 
 
För visst är det ändå vackert, hur vi alla är en del i att skapa vårt samhälles strukturer och hur dessa strukturer kommer kommas ihåg långt efter att vi en och en glömts bort. Strukturer och framsteg som framtidens människor kommer kunna njuta av och bygga på, precis som vi njuter av och bygger på vad de innan oss skapat. Vi kanske glöms bort en och en, men det vi bygger tillsammans kan hålla i 600 år. Och det vi lämnar bakom oss, kan bli fantastiskt vackert. Och med det avslutar vi del 1 av vår tripp till Brugge. 
 
Translation; As you might know, my englishman and I went to Belgium. I know, it's been a while now, but these pictures are simply too good not to be shown. We spent our day walking along cobbled streets, under romantic alcoves and among buildings older than the idea of Liberalism. It's pretty cool. It's also quite humbling, as one - when one walks on 500 year old streets - can't help but realise that people have been walking here for 500 years. They've been standing here where I stood to take these pictures for centuries. And yet, none of us will be remembered for it. All those hundreds of years of individual experience and thought and feelings, fade with the years and disappear into the buildings and structures that the collective effort of their society built. It might seem a bit overwhelming, it's also quite beautiful. How we all shape the structures which will stand for centuries. And how what we build, might be enjoyed by our descendants 600 years from now.