Insta lately #6

Publicerad 2015-09-29 23:27:26 i Livet,

Okej så universitetslivet har tagit mig med storm och jag vet att jag verkar ha glömt bort denna lilla blogg men ni ska minsann veta att det har jag inte. Jag har helt medvetet valt att inte uppdatera. Eller ja, jag har väl glömt bort den lite och resten bara valt att ägna mina väl valda opluggiga och oupptagna timmar åt annat än denna hemsida. Sorry not sorry. Men! Vi har fortfarande några belgieninlägg kvar! Som kommer komma snart! Men inte nu! För nu ska vi gå igenom mina senaste bilder på instagram.
 
 
Vi börjar med min hemresa till sverige i augusti. Promenad i grönskog med svensk sommarlukt i näsan måste ju vara bland det bästa som finns. Lade sedan upp en selfie, som förövrigt är min första bild på bloggen och instagram där jag inte har smink på mig. Det kändes väldigt befriande att ha gjort. Sedan hade jag ju graduation med min sista grupp ungar på sommarjobbet, och efter det ägnade jag några fina, lugna dagar åt stickade. Posade även i glassklänning och tog selfie med mamma mor min. Sedan åkte vi till Isle of Wight och kollade på fina kalkformationer, innan jag och engelsmannen hoppade på eurostartåget och åkte till Belgien! Kolla fina hus!
 
 
Sedan följer världens finaste bild på mig och engelsmannen, asså jäklar i havet vad han är stilig. Plus belgiska våfflor och ett belgiskt klocktorn i Brugge. Också badass bild på mig högst upp i världen ggr 2, en gång i Ghent och en gång på ett berg i the lakes fast där fastnade ju då inte jag på bild. Också frukostgröt med björnbär från engelsmannens morföräldrars trädgård, solig morgon hemma och en höstig kväll på campus. Så avslutningsvis har vi en till bild från the lake district, som jag tyckte var så himla höstigt fin. Och det var det! Så hörs vi igen med belgienbilder snart. Hoppas hoppas.
 
Translation; Ok so I've been absorbed into the bubble of studies which is uni, and seem to have forgotten all about this little blog. However, I do still have some things to show you. Like pictures from Belgium. But first, let's go through my instagram. It covers everything from my trip to sweden, with selfies and woodland walks, to belgium, with waffles and handsome englishmen, also the lakes, with gorgeous views and sheeps, and all the way back to brighton, where we have some morning sun and evening autumnal feelings.
 

Recept: portobelloburgare och hummus

Publicerad 2015-09-26 06:00:00 i Livet, Mat och recept,

Efter två ganska djupa inlägg efter varandra känns det som att det är dags för denna blogg att handla om annat. För även om livet ju är djupt och krångligt på så många sätt, samt härligt och fantastiskt på massa andra, och alla sådana riktiga känslor förtjänar att tänkas över och skrivas om, så är livet också ibland väldigt lätt. Som kvällar en tillbringar med nära och kära och levande ljus och blommor och god mat. Just en sådan lätt kväll hade jag för några kvällar sedan, då jag och engelsmannen avslutade en dag mitt i veckan med finmiddag: portobelloburgare. 
 
 
Portobelloburgare är verkligen den bästa, billigaste, mest vegetariska lyxmiddag vi äter. Och vi gör såhär: 1) skär upp rotsaker och hä't in i ugn. Typ 200 grader. 2) lägg upp portobellosvamparna på en plåt med foten upp 3) rör ihop riven parmesan, senap, soja, honung och vitlök och lägg på svamparna, liksom inne i hatten 4) skjuts in i ugn. Sedan är det dags för tillbehör.
 
 
Denna vecka gjorde vi hemgjord hummus! Hummus är verkligen bland det bästa jag vet. Så gott. Så lyxigt. Så billigt. Jag gör såhär: 1) häll en burk kikärtor i en bunke tillsammans med en halv dl olivolja 2) addera en vitlöksklyfta, en sked tahini, peppar, salt, basilika och en skvätt av valfri stark sås 3) mixa med mixer tills fluffig. Om du inte har tahini hemma så rekommenderar jag lite mer vitlök bara för smak. 
 
Sedan kan en fixa med andra tillbehör så som en vill. Ibland karamelliserar vi lök, denna vecka hade vi 'braised cabbage' dvs rödkål stekt med äpplen och kanel, tomat och så hummusen förstås. Vi öppnade också våra sista belgiska öl, vilket gjorde det alldeles extra trevligt och speciellt. Sedan skar vi upp tomater och serverade med babyspenat och hamburgerbröd och mmm. Och så får vi till vår favoritmiddag!
 
Translation; One of our favourite dinners to make is portobelloburgers with toppings and sides. This week we did hummus, braised cabbage, tomatoes and spinach. 
 

Självkänsla, statistik och tacksamhet

Publicerad 2015-09-22 13:50:00 i Livet, Tankar och åsikter,

DSC_6508 (kopia)
 
Hej hörni, och oj vad mycket kan förändras på så lite tid. Sedan jag skrev det senaste inlägget om mina berg har mycket hänt, både fysiskt och psykiskt i livet och i huvudet. Universitetet har börjat igen och jag är tillbaka i biblioteket med mina texter. Jobbet har startat och jag är tillbaka bland krossade vinflaskor och kvitton. Jag har också ägnat mycket tid i negativa tankar om bloggen och antalet följare och kommentarer den får, och brottats med känslor som en inte vill ha men ändå är så svåra att göra sig av med. 
 
Det känns så himla gnälligt och tråkigt att skriva om att att önska sig mer följare eller kommenterare eller besökare. Dessutom känns det nästan som ett tabu att vara missnöjd med hur många en har, och på grund av det så jag har inte velat dela med mig av dessa känslor förrän nu. Nu när jag har klarat av min brottning med känslor och självkänslan. Nu när jag kan åter se varför ett tabu existerar runt om att reducera människor till nummer och att värdera ens liv utifrån uppmärksamheten en får av andra. Dessutom har jag insett att personliga kriser angående antal följare eller läsare egentligen inte har att göra med ens antal följare eller läsare alls. Det går djupare än så. Djupt ner till självförtroende och självkänsla. Ett behov att få en klapp på axeln från andra, helt enkelt för att en just där och då inte kan ge det till sig själv.
 
DSC_6381 (kopia)
 
Men jag har nu tagit mig upp genom kurvan av självmisstroende och tillbaka till ett självförtroende. Jag kan klappa mig själv på axeln, och behöver inte desperat be om det från någon annan. Jag har åter lugnat mig i tanken på att värdet på det en gör i livet inte har att göra med hur många människor som vet om att en gör det. Värdet ligger tvärtom i en själv och hur en själv värderar det en gör. Ifall några vill ta del av det, så är det fantastiskt. Om inte, så är det så. Efter den kurvan av självmisstroende och överfokusering på triviala ting som verkar så övervälmande är jag glad att åter vara uppe i min studentbubbla. Det ger mig en välbehövlig distans till bloggvärlden med sina likes och hjärtan och tickande statistik. Som att livet kunde mätas i siffror.
 
Jag är också så glad över att jag har så fina människor som tar tid ur sin vardag att läsa det jag skriver och tänker och gör. Som delar med sig av sina tankar och åsikter, och som jag nästan tycker att jag känner även fast vi ju aldrig setts. Och vars bloggar och hemsidor och känslor jag får ta del av. Och jag vill säga förlåt. Förlåt, för att jag inte uppskattade er så som ni förtjänar. Ni är fantastiska människor och jag är så glad att jag får prata med er. Tack, för att ni läser. Tack, för alla era stödjande och upplyftande och positiva ord. Det betyder verkligen jättemycket. Tack, för allt som ni delar med er av. Det är så trevligt att ha er här. 
 
DSC_6347 (kopia)
 
Translation; I've recently been focusing way too much about the amount of followers I have on social media, and feeling down about it. Or, I've been feeling rather self-conscious and self-doubting and it lead to me wanting others appreciation as substitute of my own. It didn't work. So I want to apologise, for trivialising you readers to something as ridiculous as numbers. And thank you, for spending time here. Thank you for getting to know me, and for letting me getting to know you.
 

Att bestiga berg

Publicerad 2015-09-18 06:02:00 i Livet, Tankar och åsikter,

Jag har bestigit en hel del berg under mitt tjugoåriga liv. Ett av dem är består av sten och jord. Det heter Helvellyn, och det besteg jag förra helgen tillsammans med min engelsman och hans familj. Andra består av känslor, relationer och självkänslor. Inre berg, sådana som byggs upp inom en, och även om de inte går att finna på en karta så verkar de lika oöverkomliga som de som består av jord och sten. Men det är de inte. Här är mina berg. 
 
DSC_6782 (kopia)
 
DSC_6217 (kopia)
 
Med två egna ben och kjol och kamera besteg jag ett riktigt berg för bara någon vecka sedan. Det var brant och blåsigt och jobbigt, men jag klarade det. Och jag klarade det precis lika bra som de gortexklädda männen med vandringskängor som på vägen upp sett tvekande på mig och nedlåtande frågat hur jag tänkt med kjol och gummistövlar och annat som ju inte säljs i friluftsaffärer. Till vilket jag svarade att ja det fick bli kjol för alla vintageklänningar är i tvätten. Och sedan klampade jag vidare och upp ett helt berg. Med kjol och allt.
 
DSC_6086 (kopia3)
 
 
DSC_6568 (kopia)
 
Jag har mer och mer börjat säga ifrån och stå upp för mina värderingar och mina åsikter. Säga till ifall någon är transfobiskt, ovetande eller ej, eller ifall ett skämt är dumt och sexistiskt. Även om det känns obehagligt och långt ifrån tryggt alla gånger. Jag tror nu äntligen på att det jag har att säga är värt att lyssna på, och att det jag står för är värt lite obehag. För varje gång någon säger ifrån så måste ju världen bli en snudd bättre. En liten snudd. Men tillräckligt för att det ska vara värt det. Jag har gått från att vara en människa som är orolig att skapa oroligheter till att bli människa som säger ifrån. Och det känns så jävla bra.
 
DSC_6271 (kopia)
 
DSC_6797 (kopia)
 
Alldeles för länge har jag haft nära relationer som varit väldigt, väldigt oroliga. Uppskattade och nära, javisst, och fantastiska på sina håll, men fortfarande oroliga. Såna relationer som en känns som fågelägg så ömtåliga är de, och som en går på tå runt i förhoppningen att det ska göra allt bättre. Men den senaste tiden har den oron släppt. Vi har kommit närmare varandra än på väldigt länge och det som var oroligt är nu bara bra. Det som var fint men ömtåligt känns nu fint och robust och pålitligt. Och det är en sån jäkla, jäkla underbar känsla. 
 
DSC_6191 (kopia)
 
DSC_6704 (kopia)
 
Jag har under väldigt lång tid varit min största kritiker. Kritisk mot det jag säger. Mot hur jag ser ut. Mot vad jag gör. Och jag har knutit den självkritiken till mitt egenvärde. Men jag har börjat lära mig att säga ifrån. Att inte lyssna på mig själv när jag bara är dum och kritisk och onödigt negativ. Och steg för steg inse att vad jag gör eller säger på ett möte eller under en diskussion inte definierar mig. Jag är så mycket mer än så. Jag är den jag är, inte det jag gör. Det är en uppförsbacke som jag ännu inte riktigt lyckats bestiga. Men jag är på god väg.
 
DSC_6203 (kopia)
 
DSC_6834 (kopia)
  
ps. vad tycker vi om bilder från flickr? Funkar det bra för alla? Det är ju så kul i och med att om någon vill se fler bilder så kan ni klicka på en av bilderna ovan för att se ett helt album av bergsbestigning. så det blir lite mer för de som vill ha mer. ds.
 
Translation; I've climbed a few mountains in my life. One mountain made out of rock and soil, and some others made out of emotions, relationships and self respect.

Chips, klocktorn och medeltidsfeminism

Publicerad 2015-09-16 08:50:25 i Livet, Resor och upplevelser,

 
Dag 2 av vår Belgienresa började här, vid kanten av en av Ghents kanaler vid klockan 9.30, där vi satt på en pirkant och väntade och jag fick en dagens hårrufsbild tagen. 
 
 
Där var gatorna lugna och kanalen stilla, och vi hade utsikt över en del av staden som verkar ha fått mycket mindre upp- och utstyrsel än centrum. Fast det var charmigt ändå, tycker jag.
 
 
Anledningen till detta morgontidiga väntande var ovanstående museum, som vi anlände till en halvtimma innan det öppnade. Så kan det gå, och då får en vackert vänta. Det är ett industri- och textilmuseum, då Ghent ju varit väldigt stora på industri och textil väldigt länge. Alltså typ 500 år länge.
 
 
Sedan, vid klockan 10.04 - då vi ville vara lite coola och inte vara allra först på grinden - gick vi in och upp och såg denna utsikt högst upp i byggnaden.
 
 
Där kollade vi på utställningar om pianon och textil och maskiner och historia och det var faktiskt väldigt trevligt. Gillar museum starkt.
 
 
Sedan, när tiden var inne och allt blivit genomtittat, sade vi tack och bock och gick tillbaka genom gatorna in mot stadscentrum.
 
 
Stannade för lunch - Belgian chips - vid Groentenmarkt, då de innehar en food truck som var alldeles särdeles rekommenderad. Belgiska chips - eller pommes som en ju säger på svenska - får med bravur godkänt.
 
 
Så åt vi och satt och filosoferade tills att vi tyckte att det var dags för lite dricka. Gick förbi ett 600 år gammalt stadsförråd av korn, så som en gör.
 
 
Och hamnade sedan här, vid De Spijker. En pub som huserar i en 700 år gammal källare. Den steniga och kyliga lokalen huserade först kolerapatienter, men de har nu ersatts av öl efter öl efter öl. Trevligt.
 
 
 
Sedan gick vi upp ur 700 års historia och ut längs med kajen. Asså kolla vad fint.
 
 
Nästa museum! Livet i Belgium under 1900-talet skulle nu avhandlas.
 
 
Där hade de badass kvinns som sköt mitt i prick och utställningar om liv och död och traditioner och jag lärde mig en hel del. Som att en klär sig i svart vid dödsfall så att den avlidnes ande inte ska känna igen en och istället för att gå in i *eftervärlden* bara följa efter sina nära och kära och spöka och ha sig. Ju mer en vet, liksom.
 
 
De hade även en utställning med ett rum från varje årtionde genom 1900-talet, vilket var himla coolt. Ovan har vi 50-talet, och jag diggar det starkt.
 
 
Kolla fint ju.
 
 
De hade även en utställning om olika affärer och samhällsfunktioner som varit men nu inte längre är. Som apotekare och handelsbodar och barberare. Hej mej.
 
 
Detta museum blev vårt favoritmuseum när vi insåg att de även hade en fungerande pub? Mitt inne i muséet? Det skulle visst se ut som pubar såg ut i Belgium under tidiga 1900-talet, vilket ju är kul. Lärande och Drickande på samma gång. 
 
 
Jag lärde mig till exempel att en kan beställa öl i Belgium genom att göra hårdrockshanden, då det ju står för djävulen och en av de vanligare ölsorterna heter Duvel - djävul - vilket är lite kul. Vi beställde en duvel och en trappiste och planerade morgondagens tripp till Brygge.
 
 
Så när det var planerat och klart var det upp och ut igen.
 
 
Ska vi ta och köpa en våffla? Svar självklart ja.
 
 
Våffla uppäten och iväg vi gå. Vi var påväg mot ett Beguinage. Hej husvägg med gubbar.
 
 
Beguinage! Himla coolt medeltidsfenomen där kvinns startade lokala gårdar där de kunde leva utan beskydd av män. En hel gård där ett gäng kvinnor med potentiella barn styrde och ställde och levde utanför patriarkatet precis som de ville. Väldigt coolt. Vill du läsa mer om medeltidsfeminism i form av Beguinage kan du göra det här.
 
 
Här hittade jag tillexempel de enda gatorna jag sett i Belgium som namngetts efter kvinnor. Just detta beguinage är visst fortfarande igång, med en hel del kristna kvinnor som håller igång rörelsen, även om det nu är i annan form än medeltidens kloster/samhälle/badassery.
 
 
Sedan promenerade vi tillbaka mot staden igen. Till höger, bakom alla pilträden, ligger vårt vandrarhem. Framför oss har vi Ghents medeltida slott.
 
 
Så tillbringade vi sedan kvällen inne i Ghents centrum, hittade en gratis pianokonsert bestående av frivilliga spelare mitt på ett torg, kollade på alla torn upplysta i natten, hängde i en rökig jazzbar och drack lite till öl. Väldigt fin kväll. Så pass fin att den visuellt får fortsätta bara vara vår. 
 
Translation; Our 2nd day in Belgium was spent in Ghent, where we saw some museums, ate fries and waffles and drank beer and enjoyed some medieval feminism in the form of a beguinage.
 
 

Höststädning

Publicerad 2015-09-15 22:04:00 i Livet,

Psst... Tänkte bara kika in och säga att jag har städat om lite här, hösten till ära. Eller, städat och städat, jag har bytt ut min header till ovanstående från denna som jag haft i lite drygt ett år. Det känns lite nytt och fräscht och mer jag nu än för ett år sedan. Bilden är från vår tripp till Wales i maj, då jag står högst upp på Llangollen. Jag gillar den starkt. Vad tycker ni?
 
Translation; I've made myself a new header. Do you like it? I know I do.
 

En höstlista

Publicerad 2015-09-13 06:21:00 i Listor, Livet,

 
1. Vad är det bästa med hösten?
Alla nystarter och omstarter. Älskar att ladda upp inför skola och jobb och andra uppdrag, känna hur det kliar i en att efter en lång och varm och ledig sommar ta tag i höstens utmaningar. Dessutom älskar jag höstens rostigt varma färger, och lyxen i att ha på sig stickat typ varje dag.

2. Vad kommer du äta i höst?

Billigt, vegetariskt och varmt. Främst olika grytor i varma färger, som curry eller denna jordnötstomatsgryta

3. Vad kommer du dricka i höst?

Chaite och rödvin.

4. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?

Mina nystickade vantar och matchande hårband. Hatar att frysa så jag packar alltid med mig varmt att ha om huvudet och händerna.

 
5. Vad gör du om dagarna egentligen?

Just nu njuter jag fortfarande av sommarledighetens sista dagar och ska iväg på en sista weekend excursion till the lake district innan jag ska tillbaka till Brighton för plugg och jobb och engagemang i diverse studentsällskap.

6. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

Försökte vänja mig vid den fortfarande nya upplevelsen att bo utomlands, gick på invigningsfester med de som visade sig bli mina finaste vänner och började första året på universitetet.

7. Vad läser du?

Wolf Hall av Hillary Mantell. Handlar om England under 1500-talet och då det råkar vara Ghent och Brugge och Antwerpens storhetstider känns det väldigt passande med tanke på vår nyliga belgienresa. 

 
8. Vad tittar du på?

Är i en tv-serie paus för tillfället, och ser istället om gamla favoriter. Så som Parks and Recreation, Doctor Who och Blackadder. Fast mest Parks and Recreation. 

9. Vad var bäst med sommaren?

Åh, det är så svårt att bestämma sig för ett så jag tänker istället bestämma mig för ett par fyra stunder. Som när jag och engelsmannen lyssnade på en gratis pianokonsert sent på kvällen mitt inne på ett belgiskt torg medan natten föll runtomkring oss. Eller när jag och mamma satt på operaterassens uteservering mitt en somrig eftermiddag. Eller när jag och minstasyster och pappa stannade mitt i dalarna och badade i en tom och stilla och sommarvarm skogsjö. Eller när jag drack björksavsvin med mormor och morfar och pratade om det som varit och det som blir. Eller när jag och engelsmannen kysstes på en bro i St. James' Park i solnedgången. Jag gillar att samla på små stunder. Och dessa stunder var mina bästa den här sommaren.

10. Vad har du för höstplaner?

Jag vill läsa mer och bättre - dvs. ägna mindre tid åt sociala medier och tumblr posts och mer åt tidningar och böcker och argumentativa texter - laga mycket varm mat, hamna i feministiska argument över ett glas vin med nära vänner. Jag längtar efter att ha familj på besök och att återgå till studier och mysa med en kopp te framför en serie. Mer definitiva planer kommer väl så småningom.

 
Och juste, listan är lånad från Flora.
 
Translation; an autumn list. I hope to spend my autumn with my boyfriends and close friends, drink wine and rant about patriarchy, work hard and learn alot, wear knitted hats and watch tv series.
 

Kullersten, våfflor och utsikt

Publicerad 2015-09-11 06:07:00 i Livet, Resor och upplevelser,

Nu ni, ska ni ut och åka, för nu är det dags för Belgienresa! Som ni vet så åkte jag och engelsmannen till Belgien förra veckan, och tillbringade sex kanonfina dagar i Gent, Brugge och Antwerpen(eller, på engelska, Ghent, Bruges och Antwerp). Vi valde Belgien främst då det 1) är nära dvs. billigt att resa till 2) kanonfint samt 3) fullt med massor av god mat och dryck. Engelsmannen har varit där ett par gånger innan, men inte jag, så för mig var det ju extra spännande att få upptäcka ett helt nytt litet land. 
 
 
Resan började i torsdags, då vi tidigt tidigt tog Eurostartåget från ängellandet för att nittio minuter senare vara framme i Bryssel. Väl där hoppade vi på ett tåg till Ghent och var så framme. Hej Ghent!
 
 
Ghent var en av världens största och framgångsrika städer under medeltiden - främst pga textilhandeln - och dess historiska stadskärna är flera hundra år gammal. Så sammanfattningsvis; hundraåriga byggnader, massor med historia, kanaler genom stadskärnan - det är verkligen så jäkla fint.
 
 
Vi lämnade av väskorna vid vandrarhemmet och gick sedan ut på vår första Ghentpromenad. Här har vi Graslei, en av stadens många torg (och jag fick precis googla svenska ordet för square) som ligger så pittoreskt vid kanalen.
 
 
Ghent har tre katedraler inom spottavstånd från Graslei, så vi tog på oss att besöka dem redan första dagen. De var, liksom de flesta gigantiska strukturer som byggdes innan elektriciteten uppfanns, väldigt imponerande. Här har vi ett fyrahundraårigt tak, till exempel. The literal heart of Jesus.
 
 
Vi hittade även stadshuset, som smyckats i detta utförliga mönster. Tror det är gotiskt. Tror. Vet i varje fall att jag tycker att det är väldigt fint.
 
 
Sedan styrde vi stegen mot Belfort, alltså Ghents klocktorn. Det är en väldigt Belgisk tradition, det där med att bygga klocktorn, som på ett falliskt sätt visst skulle representera stadens rättigheter och makt gentemot kungen och andra överheter. Men, eh.
 
 
Så gick vi up, up, up the stairs, stannade några gånger för att lära oss om gjutandet av klockor och Ghents gulddrake som sitter högst upp på klocktornet, gick up, up, up the stairs lite till och hamnade sedan här.
 
 
Här var utsikten maffig. Hela Ghent och alla katedraler och allt annat mellan himmel och jord.
 
 
Människorna nedanför såg ut som små miniatyrer.
 
 
Så när vi lyssnat på en melodi från alla hundratals gjutna klockor och sett oss mätta på utsikten gick vi ned och rådfrågade kartan om vart vi borde gå näst. 
 
 
Svaret var St. Baafs katedral. Fast där fick en inte ta bilder, så vi får kolla på en kanal istället. I St. Baafs Katedralen hänger tavlan 'the adoration of the mystic lamb' vilket är en väldigt stor grej i Ghent, alltså typ stadslegend och konstnärerna är lokala hjältar vilket ju är ganska roligt. Den lyckades vi se, och gratis dessutom, så det var coolt.
 
 
Sedan tyckte vi att det var dags för en öl. För om en är i Belgium och gillar öl - vilket vi gör - så har en en hel del öl att smaka så en kan lika gärna börja tidigt. Så började vi leta efter ett ölhus med väldigt långt namn som vi hört skulle vara väldigt bra.
 
 
 
Sedan hittade vi det! Het Waterhuis van de Bierkant. Väldigt fint namn, väldigt fin location och väldigt fin utsikt. 
 
 
Denna bild kallar jag 'Darling I love you, but I really want some beer so can you stop taking photos now'.
 
 
Ned med kameran och sitt ned och beställ öl och mmm. Gillar inte att promotea alkoholkultur men i Belgien så drack vi faktiskt en hel del väldigt god öl. Ovanstående, Orval, är nog den bästa jag haft i livet. Typ.
 
 
Nöjda och glada fortsatte vi sedan vår tur runt Ghent. Så himla fint.
 
 
Sedan var det dags för våfflor. Riktiga, varma, frasiga, belgiska våfflor. Vi hade hört att riktiga belgrare - belgianer? - äter de utan något på, och då det var billigast tyckte vi att det var värt att prova. Med bravur godkänt.
 
 
När våfflorna var uppätna tyckte vi att det var dags att vila fötterna lite. Så vi gick över kanalen och in mot prinsenhof och passerade vad som verkade vara ett anarkiskt kollektiv med väldigt fin husväggsbuske på vägen till vandrarhemmet.
 
 
Sitta ned. Av med skor. Andas. Vårt rum på vandrarhemmet - de draecke, är namnet ifall nån vill veta - var bara vårt och väldigt fint för 200 spänn per huvud per natt.
 
 
Så när vi kände för att röra på oss igen var det middagsdags. Vi tog en omväg genom Patershol, en stadsdel vars kullerstensklädda gator och pittoreska hus varit på precis samma plats sedan medeltiden. Här brukade diverse 500 år gamla skumaffärer föras, men är nu mest bara pittoreskt och innehållande fina restauranger.
 
 
Och så bad jag engelsmannen ta en bild på mig. Hej hej.
 
 
Promenera, promenera, promenera.
 
 
Vi var på väg mot ett hål i väggen som vi hört gjorde väldigt goda väldigt prisvärda vegetariska burgare. På väg dit gick bland annat förbi Groentenmarkt. Hej gubbe i powerpose.
 
 
Och Korenmarkt.
 
 
Vi hade bestämt oss innan resan att hålla priser för måltider så lågt som möjligt, och prioritera extra våfflor och öl över bord och stol-restauranger.
 
 
Så satt vi sedan och åt vegoburgare med pommes och coleslaw och njöt av denna utsikt som dessutom var helt gratis.
 
 
Sedan började det regna och molnen bli mörka och ögonlocken tunga, så vi bestämde att det nog kunde vara dags att gå hemåt.
 
 
För trots att vi tillbringat en hel lång dag i Ghent hade vi ännu mycket kvar att se, men det var inget vi var redo för förrän vi fått lite sömn i oss. Tack och bock för första dagen Ghent, och tack du som läst om du tagit dig igenom detta hela långa inlägget!
 
Translation; The first day of our Brussels trip was spent in Ghent, a lovely medieval flemish city with lots of beautiful old architecture and pittoresque canals. We saw some cathedrals, walked on 500 year olds streets,
ate belgian waffles and enjoyed the view from Ghents' own Belfry.
 

Flyktingar och att hålla ett löfte

Publicerad 2015-09-09 10:25:00 i Livet, Tankar och åsikter,

Världen står just nu inför en gigantiskt mänsklig utmaning. FN har slagit fast att det finns minst 50 miljoner flyktingar i världen. Många av dessa, bland annat 7,6 miljoner syrier, är flyktingar inom sitt egna land. Andra lyckas fly till andra länder, i hopp om att finna säkerhet. En bråkdel av dessa flyr till Europa, medan 86% av världens flyktingar flyr till närliggande utvecklingsländer. Pakistan, till exempel, tar emot fler flyktingar än något annat land. Men allt detta verkar det vara få inom Europa som har koll på.

Här pratas det oftare om hur mycket vi i Europa får ta ansvar för. Som att flyktingmottagande är en börda vi blivit påtvingade. Men att ta emot flyktingar är inget som påtvingats oss; det står inskrivet i EU lagar som alla medlemsländer skrivit under. Fast det är inte så ofta någon pratar om det, om ansvaret vi själva tagit på oss. Jag tycker att det är dags att fastställa lite fakta om EUs egna förordningar. Låt oss börja med definitionen av en flykting, och hur vi har lovat att hantera en flyktings asylsökning.

Först och främst; en flykting är, enligt EUs egna förordningar, en person som riskerar att bli förföljd på grund av sin religion, ras, politiska åsikter eller ursprung. Även personer som flyr från krig innefattas av dessa förordningar. Alltså ska varje människa som uppfyller dessa kriterier erkännas av EUs medlemsländer som flyktingar. Dessutom, så ska varje person som uppfyller EUs kriterier för flyktingar berättigas asyl i ett EU-land. Detta ska alltså i praktiken innebära att alla medlemsländer beviljar alla asylsökningar från människor som flyr från krig och terror och orättvisa. Det har alla EUs medlemsländer skrivit under på; det är något vi själva har tagit på oss ansvar för. 

Därför är det alltså inte bara omoraliskt, utan i strid med EUs egna förordningar, att inte ge asyl till flyktingar. Men detta faktum, att EUs länder bryter mot EUs grundläggande förordningar när de inte ger flyktingar asyl, uppmärksammas inte så som det bör. Och jag tycker det är otroligt problematiskt. Först och främst så står faktumet benhårt fast att vi själva åtagit oss att ta hand om flyktingar, att ta hand om människor som flyr sina hem och sina liv och allt de någonsin värderat, i förhoppningen att finna trygghet. Trygghet att leva. Trygghet att inte behöva dö. Att inte ta det ansvaret, att inte ge av vårt överflöd av trygghet till de som inte har något alls, är så omänskligt förskräckligt att jag inte har ord för det. 

Men dessutom, så är det faktiskt något vi har lagstadgat att ta ansvar för. Vi har själva skrivit under att ja, självklart, ska flyktingar som flyr terror och orättvisa och död finna trygghet inom EU. Vi skrev under för att vi höll med om att alla människor har rätt till att leva, och det är dags att vi visar att vi står för det. Att skriva under ett sådant fördrag är inte bara ett fint pr jippo för mänskliga rättigheter, det är en direkt verklighet som vi nu måste ta ansvar för. Inte för att vi är tvungna. Utan för att vi har lovat. Och för att den bråkdel av världens flyktingar som just nu står på kalla stränder och varma tågstationer och går dammiga vägar fram, förtjänar inget mindre än att att vi håller det löftet. 

* * *

Om du har möjlighet, skänk gärna pengar till de organisationer som står på plats och tar hand om flyktingar, i väntan på att EU tar sitt ansvar. Röda Korset till exempel, eller det fantastiska initiativet Blogghjälpen. Du kan även engagera dig lokalt, och hälpa till att ta hand om de flyktingar som lyckas ta sig till sverige. Sök genom sociala medier och kontakta gärna dina lokala föreningar; ditt engagemang behövs. Eller skriv ett mejl till en politiker, och begär att alla EU-länder tar sitt ansvar.Translation; Right now, on this earth, there are over 50 million refugees. A minor part of those have made their way to Europe. And the European Union has obliged itself to take care of them. If a person fulfills the EUs criterias for refugees, then any EU country ought to give them asylum. But that promise is not fullfilled. And refugees are walking long dirt track roads, waiting outside crammed train stations and freezing on cold beaches, waiting for us to stick to our word and the belief that every human has the right to live without fearing for their own life. 

 

Glassklänning

Publicerad 2015-09-08 07:23:00 i Klänningar och kjolar, Livet,

 
 
Kommer ni ihåg inlägget jag skrev för några veckor sedan, då jag och mamma åkte till Stockholm? Vi gick bland annat till Beyond Retro vid Nytorget och jag köpte mig en till vintageklänning. Blå och vit och i somrig bomull som av någon anledning får mig att känna mig som en sommarglass. På ett positivt sätt, alltså. 
 
Translation; I've got a new dress! It's lovely.
 

Isle of Wight

Publicerad 2015-09-05 08:17:00 i Livet,

 
Förra helgen åkte jag och engelsmannens familj - minus tre bröder dårå - till New Forest för den årliga helgen med familjevännen Tony. Det brukar ofta innebära seglatser på hans segelbår, men detta år ägnades helgen istället åt långa fina promenader. New Forest ligger på Englands sydkust, alldeles vid den västligaste punkten av Isle of Wight, så en av dagarna åkte vi dit.
 
 
Så på söndagen, efter lyxig vuxenfrukost som jobbande vuxna ju har råd med, hoppade vi in i bilen och körde till färjan som går från fastlandet till Isle of Wight. Utsikt från färjan när den ligger i hamn. Det går kanske inte att läsa från bilden, men jag var superexalterad då jag aldrig varit på Isle of Wight förut.
 
 
Sedan körde vi av, körde iväg och hoppade ur bilen vid en lämpligt avsides väg för att börja promenera. Upp, upp, upp genom en slingrande skogsstig.
 
 
Engelska skogar är väldigt speciella, tycker jag. Så ogenomträngliga och robusta och gröna.
 
 
Så när vi promenerat en stund tunnades den gröna trädkronan ovanför ut och ersattes med blå himmel. Så klev vi över ett krön och fick se denna utsikt. Breath taking.
 
 
Om en vände sig söderut såg en bara hav och himmel och en enstaka fågel i ett blågrått täcke.
 
 
Och österut sträckte sig Isle of Wight in i dimman och bort i gråheten.
 
 
Så när vi fått någorlunda nog av den utsikten fortsatte vi vårt promenerande med fint flygmyrsällskap. Nej seriöst så jäkla äckligt så det finns inte, hela svärmar av flygmyror som satte sig i håret och på kläderna och i ansiktet usch usch usch. Jag duckade och sprang snabbare än 60 meter på gympan.
 
 
Så när vi väl blev av med de där äckliga jäklarna till flygmyror hamnade vi här. 
 
 
Att ersätta flygmyror med denna utsikt är något jag kan leva med. I horisonten ser ni England.
 
 
Vi var på den västraste delen av ön, där man hade haft testplats för raketmotorer under kalla kriget vilket innebar många bunkrar och andra byggnader av cement. Sedan, när vi sett oss mätta på det gick vi hit ned.
 
 
För där kunde vi se detta. Det kallas the needles, dessa kalkstensformationer som visst en gång i tiden sträckte sig som en hel stenrygg över havet och in till england. Nu finns 'bara' dessa kvar, och utgör en klassisk del av Isle of Wight. Det var makalöst fint.
 
 
Havet var dessutom så himla stilla och blått och djupt, vilket jag tycker mycket mycket om.
 
 
Så när vi gick uppför stigen igen insåg jag och engelsmannen att vi tappat bort alla andra. 
 
 
Vi gick upp och ned och kollade överallt tyckte vi, men ingenstans hittade vi dem. Vi hade visserligen fortfarande fin utsikt, men fin utsikt kan ju inte köra bil hem.
 
 
Så bestämde vi oss för att sitta ned tills att föräldrar och tony kom förbi.
 
 
dum da dum da dum. väntar väntar väntar. pratar pratar pratar. kyssar kyssar kyssar.
 
 
Sedan kom dem! De hade visst hittat en utställning inne i en bunker som vi helt missat. Så när vi var fulltaliga igen var det bara upp och iväg över åkrarna tillbaka.
 
 
Björnbären har mognat - en del i varje fall - så jag stannade för lite nödproviant. Väldigt välbehövligt.
 
 
Och så slutligen var vi tillbaka Yarmouth, den lilla staden som färjan åker till. Där var det väldigt fint och traditionellt brittiskt.
 
 
Vi följde Tony som hade koll på var en kunde få bästa snabba brittiska lunchen. In genom en bakgata och förbi rosenbuskar. Beställa mat och juste, visst ville engelsmannen simma?
 
 
Sagt och gjort, när de andra väntade på mat gick jag och engelsmannen till stranden för den obligatoriska simturen. Han gillar verkligen verkligen att simma. Jag föredrar att titta på.
 
 
Sedan kom resterande medlemmar av gänget förbi och ropade att nu får vi skynda oss så vi inte missar färjan hem. Parkera bilen i kö och äta lunch ståendes i väntan på bordning. Efter vår långa långa promenad var det gudomligt gott.
 
 
Så öppnades färjan och alla körde på och vi installerade oss på övre däck för resan hem.
 
 
Hejdå Isle of Wight, tack för världsfin utsikt och äckliga flygmyror och god lunch! Du får med bravur godkänt från en förstabesökare.
 
Translation; I went with my englishman's family and spent a day trekking on the Isle of Wight. I saw some beautiful sights, had lovely company, experienced horrifyingly disgusting flying ants, walked a lot and had a real british fish'n'chip lunch.
 

Belgien

Publicerad 2015-09-03 07:52:00 i Livet,

 
Nu försvinner jag och min engelsman iväg på vår första riktiga semesterresa. Vi har bokat tågbiljetter och vandrarhem och kommer stanna sex dagar i... Belgien! Ghent, Brygge och Antwerpen ska upptäckas och upplevas och insupas och jag är så jäkla exalterad. Gamla historiska byggnader, romantiska broar som gjorda för hångel, fantastiskt gotiska gamla katedraler och belgisk öl i överflöd; det här ska bli så jäkla kul. 
 
Jag har förinställt några inlägg som kommer dyka upp under veckan tills vi kommer tillbaka igen på tisdag kväll. Tills dess kommer jag på heltid avnjuta vår första semester med bara vi två - och första resan på länge som inte har destination england eller sverige. Och hörni ps bilderna kommer från min pinterest ds.
 
Translation: My englishman and I are going to Belgium for almost a week, and I am so excited. Lovely architecture, belgian beer, gothic cathedrals and hundreds of romantic spots just made to kiss in.