Isle of Wight

Publicerad 2015-09-05 08:17:00 i Livet,

 
Förra helgen åkte jag och engelsmannens familj - minus tre bröder dårå - till New Forest för den årliga helgen med familjevännen Tony. Det brukar ofta innebära seglatser på hans segelbår, men detta år ägnades helgen istället åt långa fina promenader. New Forest ligger på Englands sydkust, alldeles vid den västligaste punkten av Isle of Wight, så en av dagarna åkte vi dit.
 
 
Så på söndagen, efter lyxig vuxenfrukost som jobbande vuxna ju har råd med, hoppade vi in i bilen och körde till färjan som går från fastlandet till Isle of Wight. Utsikt från färjan när den ligger i hamn. Det går kanske inte att läsa från bilden, men jag var superexalterad då jag aldrig varit på Isle of Wight förut.
 
 
Sedan körde vi av, körde iväg och hoppade ur bilen vid en lämpligt avsides väg för att börja promenera. Upp, upp, upp genom en slingrande skogsstig.
 
 
Engelska skogar är väldigt speciella, tycker jag. Så ogenomträngliga och robusta och gröna.
 
 
Så när vi promenerat en stund tunnades den gröna trädkronan ovanför ut och ersattes med blå himmel. Så klev vi över ett krön och fick se denna utsikt. Breath taking.
 
 
Om en vände sig söderut såg en bara hav och himmel och en enstaka fågel i ett blågrått täcke.
 
 
Och österut sträckte sig Isle of Wight in i dimman och bort i gråheten.
 
 
Så när vi fått någorlunda nog av den utsikten fortsatte vi vårt promenerande med fint flygmyrsällskap. Nej seriöst så jäkla äckligt så det finns inte, hela svärmar av flygmyror som satte sig i håret och på kläderna och i ansiktet usch usch usch. Jag duckade och sprang snabbare än 60 meter på gympan.
 
 
Så när vi väl blev av med de där äckliga jäklarna till flygmyror hamnade vi här. 
 
 
Att ersätta flygmyror med denna utsikt är något jag kan leva med. I horisonten ser ni England.
 
 
Vi var på den västraste delen av ön, där man hade haft testplats för raketmotorer under kalla kriget vilket innebar många bunkrar och andra byggnader av cement. Sedan, när vi sett oss mätta på det gick vi hit ned.
 
 
För där kunde vi se detta. Det kallas the needles, dessa kalkstensformationer som visst en gång i tiden sträckte sig som en hel stenrygg över havet och in till england. Nu finns 'bara' dessa kvar, och utgör en klassisk del av Isle of Wight. Det var makalöst fint.
 
 
Havet var dessutom så himla stilla och blått och djupt, vilket jag tycker mycket mycket om.
 
 
Så när vi gick uppför stigen igen insåg jag och engelsmannen att vi tappat bort alla andra. 
 
 
Vi gick upp och ned och kollade överallt tyckte vi, men ingenstans hittade vi dem. Vi hade visserligen fortfarande fin utsikt, men fin utsikt kan ju inte köra bil hem.
 
 
Så bestämde vi oss för att sitta ned tills att föräldrar och tony kom förbi.
 
 
dum da dum da dum. väntar väntar väntar. pratar pratar pratar. kyssar kyssar kyssar.
 
 
Sedan kom dem! De hade visst hittat en utställning inne i en bunker som vi helt missat. Så när vi var fulltaliga igen var det bara upp och iväg över åkrarna tillbaka.
 
 
Björnbären har mognat - en del i varje fall - så jag stannade för lite nödproviant. Väldigt välbehövligt.
 
 
Och så slutligen var vi tillbaka Yarmouth, den lilla staden som färjan åker till. Där var det väldigt fint och traditionellt brittiskt.
 
 
Vi följde Tony som hade koll på var en kunde få bästa snabba brittiska lunchen. In genom en bakgata och förbi rosenbuskar. Beställa mat och juste, visst ville engelsmannen simma?
 
 
Sagt och gjort, när de andra väntade på mat gick jag och engelsmannen till stranden för den obligatoriska simturen. Han gillar verkligen verkligen att simma. Jag föredrar att titta på.
 
 
Sedan kom resterande medlemmar av gänget förbi och ropade att nu får vi skynda oss så vi inte missar färjan hem. Parkera bilen i kö och äta lunch ståendes i väntan på bordning. Efter vår långa långa promenad var det gudomligt gott.
 
 
Så öppnades färjan och alla körde på och vi installerade oss på övre däck för resan hem.
 
 
Hejdå Isle of Wight, tack för världsfin utsikt och äckliga flygmyror och god lunch! Du får med bravur godkänt från en förstabesökare.
 
Translation; I went with my englishman's family and spent a day trekking on the Isle of Wight. I saw some beautiful sights, had lovely company, experienced horrifyingly disgusting flying ants, walked a lot and had a real british fish'n'chip lunch.
 

Kommentarer

Postat av: Anna

Publicerad 2015-09-05 08:54:25

Åh men vilka härliga bilder!!

Postat av: Dixi Wonderland

Publicerad 2015-09-05 11:25:07

Älskar när du gör såna här inlägg. Känns verkligen som att du tar med all information och man inte missar något :D

Svar: Men du tack!
Frida

Postat av: ISA

Publicerad 2015-09-06 22:52:29

fasen så vackert! och den där sista staden (byn?) - så mysigt! men började ju krypa lite i skinnet på mig av bilderna med flygmyror (wtf?). hehe ;)

Svar: Men ja åh visst är det vackert! Allt utom flygmyrorna dvs, för fy satan i gatan vad äckliga de var.
Frida

Postat av: LisaMarie

Publicerad 2015-09-13 21:19:23

Tusan vilka häftiga klippor, the needles! De skulle jag vilja se!

Svar: Åh ja, de är verkligen helt fantastiska!
Frida

Kommentera inlägget här
Publiceras ej