Glädje och gnistrande örhängen

Publicerad 2016-04-30 21:22:32 i Klänningar och kjolar, Livet,

Student Awards 2016
 
 
Igår var jag på Sussex Uni's Student Awards, och hade en kväll fylld med så många starka känslor. Glädje, vänner, drinkar, dans. Men också trötthet, ångest, sorg och oro. Den senaste tiden har jag tänkt en del på hur i helvete en förklarar hur en mår, när en mår så mycket på en och samma gång. Hur en förklarar hur det känns att vara mitt i allt, efter att ha gjort slut och före inlämningsdagen för uppsatser och mitt uppe i ett liv fyllt med fantastiska vänner. När det är så mycket stark glädje och pressande stress och tryckande ledset i en och samma dag och samma kväll, som varvar andetag och tankevarv i en enda stor förvirrande härva.
 
Hur en sammanfattar en kväll där en är så obeskrivligt trött och ledsen, för hur en gjort illa andra och för hur de gör illa dig, bara för att en stund senare vara så fantastiskt glad och lycklig, för vänner som dansar och drinkar som spills i kramar. Och hur en kan vara så ledsen, bara för att senare kunna vara så glad. Hur livet är ett enda stort virrvarr av känslor och intryck och tankar, som är så svåra att förklara och reda ut men ändå får en att inse hur fantastiskt levande en är. Hur allt, allt, allt, lever och lever om. Och hur svårt det än är att försöka förklara, så är det ändå. 
 
Translation; I'm finding it hard to accurately represent my life and my thoughts and feelings lately. It's just so much, all the time.Oh and there's a pic from last night, when I went to the Students' Union's Student Awards and felt all the feelings, worry and sadness and so so much happiness. Such strong feelings, mixed with each other and yet atomically independent of one another. Because you're so sad, and then you're so happy. They don't cancel each other out, they just take turn, take every other breath, every other thought, to occupy your mind. And it's confusing, but you just have to accept it and tag along for the ride. I've been thinking about how amazingly alive one feels, when one realises how ridiculously changing everything is. How alive you feel when you're in the middle of a storm of such amazingly strong emotions. Always feeling, always being, always alive. 
 

Födelsedagsfest eller en oas mitt i livet

Publicerad 2016-04-23 17:36:00 i Extra fina dagar, Livet,

Min 21sta födelsedag var en av de bästa, gladaste dagarna jag haft på länge. En sån där dag som en nästan bara tror att en kan drömma om, när en går igenom så mycket skit med att göra slut och inte ha någonstans att bo och dessutom försöka få ihop plugget mitt i allt. Min födelsedag var som en liten oas bland all oro och stress. En oas i form av en hel dag bara av glädje och vänner och dricka och analoga kameror.
 
Juste, jag bestämde mig för att jag skulle föreviga min födelsedagsfest med analoga kameror, snarare än min gamla trofasta nikon d7000. Varför inte liksom. Och det blev så himla fina bilder. Sådana där som ens föräldrar har i fina album i hyllan eller i kuvert i lådor under sängen. Som en kollar igenom en lugn kväll medan regnet faller utanför och pekar ut alla gamla vänner. Hur de träffades. Hur de var då. Var de är nu. Bilder från när en var ung men vuxen och så så levande. Ögonblick som förevigats.
 
Och jag är så nöjd med bilderna från festen på kvällen. Då vi började med karaoke och bubbel med mina närmaste finaste vänner, och sjöng our hearts out. Sedan fortsatte vi till revolution, en bar mitt inne i brighton, där alla andra vänner slöt upp. Vi drack drinkar och pratade och lyfte bord och jag blev överraskad med tårta och fick så många kramar av alla de som betyder mest i livet. Vänner från plugget och jobbet och de allra allra närmaste.
 
Jag hoppas så att även dessa bilder läggs in i ett album och sparas och i framtiden tas fram regniga kvällar för att minnas. Inte hur skit livet var i övrigt, eller hur stressad jag varit den veckan eller hur jag grät dagen efter över expojkvännen som bara var skit. Jag hoppas att dessa bilder tas fram för att minnas hur fin den här kvällen var. Hur vi var unga men vuxna, mitt i livet och mitt i ett leende. Så glada och så levande. Jag hoppas dessa bilder sparas och blir minnesbilder från alla glada ögonblick från min 21sta födelsedag. En oas av glädje mitt i livet.
 
 
Birthday
Birthday
Birthday
BirthdayBirthday
Birthday
Birthday
 
 
Translation; My birthday was one of the best days I've had in a long, long time. One of those lovely, happy days with the best people you know. One of those days that you don't really dare wish for, when life overall is shitty and stressful. But no matter, this one day was lovely. And I'm so happy we decided to take some disposable cameras with to the birthday party, so that we forever can remember that happy day and happy evening. How we started out with karaoke, sang our hearts out to ABBA and Nicki Minaj, and then had all the drinks over at Revs. How Laura and Phil and Patrick had made birthday cake, and how Bia and Chelsea looked with their drinks in hand.
 
There's something special about analogue cameras, that just reminds you of those evenings when your parents brought out their old photos from when they were young but grown up. Right in the middle of life and right in the middle of a smile. And I hope these photos will become that too. Photos that you bring out on rainy evenings to remember how it was to be so young and yet so grown up but mostly just so happy. That they get to be a rememberance of this one happy evening, an oasis in a time of shittiness. A monument to happy days, cake and the loveliest, loveliest of friends.
 
 

Livslistan

Publicerad 2016-04-21 20:33:00 i Livet,

 
 
 
♦ Håret är klippt 
 
♦ Solen skiner 
 
♦ Uppsatserna är oskrivna 
 
♦ Du oroar dig och är så trött 
 
♦ Sommaren är bara runt hörnet. Du fixar det här. 
 
 
 
Translation; a life update. I've cut my hair, the sun is shining, my essays are yet to be written and my head is so heavy and tired. But summer is just around the corner. I think I might be able to get through this. 
 

Vem jag var när jag var 20

Publicerad 2016-04-03 11:33:00 i Livet, Tankar och åsikter,

Imorgon är min födelsedag, dagen då jag fyller 21. Dagen jag lämnar året då jag var 20 bakom mig, med allt allt allt det varit. Men också allt allt allt jag varit. Allt jag just nu är. Så innan klockan inatt slår tolv och jag övergår till ett nytt år i livet, ett nytt år att fylla med minnen och känslor, så vill jag åtminstone försöka stanna tiden. Spara den jag är just nu. Vem jag var när jag var 20.
 
Friends
 
Mina vänner kallar mig Frida, Friday, Old Gus eller Swede, och de vännerna är det finaste jag har i livet. Jag har alltid haft vänner, men aldrig som dessa. Sådana som jag kan ringa mitt i natten och veta att de kommer springande, som ringer mig när deras lägenhet fylls med rök för de vet att oavsett var jag är så är jag snart där. Vi har varandras ryggar, finns alltid för varandra. De är med mig och peppar och hejar när det är valtider, de sitter och håller handen och torkar tårar när det är dags att göra slut och de sitter på stranden och väntar och vinkar och ler när vi bestämt att ikväll är en grillkväll. De är de finaste jag har.
 
Jag har börjat tycka mer och mer om mig själv. Tappade sjukt mycket vikt genom februari, men ägnade sedan mars åt att återgå till vanliga jag igen. Tyckte inte om smala tunna jag. Det var ju inte jag. Och med varje måltid jag åt visade jag ett mentalt finger åt alla gamla hjärnspöken som aldrig tyckte att jag dugde. Jag duger. Jag är okej. Även fast jag fortfarande med varje komplimang undrar när omvärlden kommer inse att jag inte är så bra som de tror jag är, så börjar jag mer och mer också ta åt mig komplimangerna. Lyssna. Ta in. Och försöka förstå att det de säger menas och är sant.
 
Friends
 
Jag är singel, och känner mig mer jag än jag gjort på länge. Är så glad att få vara ute så länge jag vill, hemma så länge jag vill, och att aldrig mer behöva känna att jag behöver be om ursäkt för den jag är. Att jag är stark i mig själv. Och det där hjärtat som vant sig vid tanken att aldrig mer få känna ny kärlek, pumpar och spritter så där som jag glömt att hjärtan kan pumpa och spritta. Jag är lite kär på nytt. Och så glad i att få känna känslor, känna mig själv leva, på nytt. Längtar efter sådana nätter som Sandra Beijer skriver om, om långa nätter med klackar och drinkar och kyssar i hörn. Om ögon som möts och känslor som sprakar. 
 
Jag ser fram emot framtiden, mot våren och sommaren och de nästkommande åren. Att få ha en till sommar i Brighton med klackar och vintageklänningar och grillkvällar i solen. Kicka ass som Sussex Uni's Women's Officer. Få hitta nya engelsmän att kyssa i gränder och nya ögon att förlora mig själv i. Fira min födelsedag med ett storkalas och glitter och drinkar. Ta tag i pluggandet igen och lämna in mina uppsatser och bara känna mig så stolt över att jag gör det så bra. Känna solen i ansiktet när jag kliver ut från biblioteket. Få fortsätta leva livet, med mina finaste vänner i denna fina stad där jag känner mig så så så hemma. Jag mår bra. Jag är bra. Och jag är precis där jag vill vara. Vem jag var när jag var 20, är precis den jag ville vara.
 
Friends
 
 
Translation; I'm turning 21 tomorrow, and leaving all I was when I was 20 behind. But before that happens, I thought I'd try and preserve who I was when I was 20. As far as that's possible, in a piece of text.
 
When I was 20, I would've been nothing without my friends. They're the kind of friends I never knew a person could have, the kind of friends that would come running in the middle of the night if you needed them, and who would call you when they need someone because they know that no matter where you are, if they need you, you will soon be with them.
 
I'm also becoming better and better friends with myself. Starting to appreciate me, to feel like the person I am and the body I have is actually kinda cool. And for every positive thought I'm flipping the finger to my old ghosts, telling the thoughts that said I wasn't good enough that yes yes I am. I'm good. I'm alright.
 
I'm also single, and so happy to finally get to be my own atomic individual. And I'm looking forward to feeling and falling in love again. To dance all night and kiss in alleyways and just get to be me and enjoy being just that. Me.
 
I'm looking forward to the future, I actually can't wait to turn 21 and experience everything that 21 will bring with it. To kick ass as women's officer, to hand in my essays and feel proud of the work that I've done. To spend summer evenings down on the beach with my friends, late nights on the dance floor, mornings riding the bus to work and my days in the library. To catch someone's eye in a crowded room. Feel the sun warm my face as I step out in the sunlight. Drink copious amounts of wine and complain about life. But still, really, deep down, feel really happy.
 
And that's what life was when I was 20. Who I was when I was 20.