En ouppskattad kommentar är inte en komplimang

Publicerad 2016-01-30 20:12:00 i Livet, Tankar och åsikter,

bob the hair
bob the hair
 
Håret som klipptes kort senast i december har nu blivit ännu kortare, och jag trivs som fisken i vattnet. Känner mig lite vuxnare. Lite mer jag. Jag kände mig som en leende skönhet i långt hår men känner mig nu som en cool kvinns i kort. Och jag gillar det. Jag gillade visserligen att vara en leende skönhet också, men det känns inte som jag just nu.
 
En av anledningarna till denna förändring, är antalet ouppskattade kommentarer långhåriga söta leende jag fick, och hur jag reagerade på dem. Kommentarer som inte gör en glad, utan bara bara gör en trött. Jag jobbar ju som ni kanske vet i mataffär, och får dag ut och dag in prata och hjälpa diverse kunder i varierande berusningstillstånd. Och en hel del av dem tar sig friheten att kommentera mitt utseende. Främst så påpekar de att jag är så ung och söt. Du ser ut som 13 säger de, och ler som att de förväntar sig ett tack. Som att det är en komplimang att se ut som 13 när jag är 20. Som att det är en nödvändig kommentar att lägga till medan jag packar deras varor. Och visst, det kanske vore en ok kommentar, om det inte vore för vad som sedan brukar följa; '...vill du följa med ut ikväll?'. 
 
Och det gör mig så hopplöst trött. Män som tror att deras kommentarer är en komplimang. Som att jag som kvinna ska uppskatta att höra att jag ser yngre ut än vad jag är. Och dessutom följa med ut med nån random snubbe som tänder på mig trots att han tycker att jag ser ut att vara 13. Usch. Fy. Blä. Fast glada söta jag sade inte ifrån. På höjden sade jag väl till att den enda siffran som är relevant just nu är hur mycket deras öl kostar, och tack men nej jag har det bra här. Och sedan sade jag åt de att ha en bra kväll. Som att den här konversationen vi precis haft inte förstört hela mitt skift. Och jag är så trött på att vara den personen. Den som ler när människor beter sig svinigt, som inte säger till när det känns fel.
 
För hur tänker jag att världen och livet ska bli bättre, om jag inte ser till att ta varje liten kamp för att förbättra den? Till och med en sån liten som att säga åt de där männen som tror att deras kommentarer är smickrande, att deras kommentarer inte är en komplimang, inte för mig. Att mitt kön och min ålder och mitt utseende är irrelevant för detta utbyte. Jag vill just nu bara vara en namnlös könlös anställd i en affär där du valt att köpa dricka, hejdå ha en bra kväll. Jag vill säga åt dem att jag som kvinna vill kunna gå igenom ett skift utan att få mitt utseende kommenterat. Inte så att jag tänker bli otrevlig mot alla jag möter, men jag tänker sluta le åt de som är otrevliga. Våga säga ifrån och säga till att en ouppskattad kommentar är inte en komplimang.
 
Inte för att en hårklippning förändrar allt, eller för den delen att alla med kort hår är som jag vill vara med kort hår. Men med yttre förändring kommer inre förändring, och det är precis den här förändringen jag vill ha. Precis den kvinnan jag just nu vill vara.
 
Translation; I've cut my hair. One reason why, is to try and change the way that I behave, and the way that I'm perceived. To stop smiling when people behave like shit, and to actually stand up for what I belive in when I feel it necessary. How can I expect the world to change for the better, if I'm not trying hard to change it myself too? I don't want to be the cute lil girl who smiles when people are mean, I want to be a cool woman who says no when she thinks no. And cutting my hair feels like a good step in the right direction. I mean, I already look cool. Now I just need to behave cool too.
 

Koraller, sovmornar och fika

Publicerad 2016-01-28 22:11:00 i Livet,

 
 
 
Vi har en veckas ledigt nu, mellan tentaperioden och pluggterminen, som jag tillbringar så gott jag kan med alla mina finaste vänner. En fika med Patrick, lunch med Joana, fest med jobbarkompisarna, långa sovmornar med engelsmannen, och så ett besök till akvariet med Chelsea och Laura. Det är så fint, att bara ha tid att vara vi och ha det bra. Få njuta av mitt Brighton; solen (när den kommer fram), blåbärsmuffins, skratt och fylleprat. Och det är så lyxigt, att få en hel vecka ledigt mitt i slutet på januari, att få göra vad en vill. Få vara med precis de en vill. Och psst, för de som läser på mobil, så är ovanstående bilder gifar. Klicka på dem så får ni se firrarna röra sig.
 
Translation; we've got a week of from uni, before term starts on monday, and I'm spending it with my favourite people. We're having lunch, coffe, partying and visiting the aquarium. It's so lovely, and such a treat, to get to have an entire week to spend as you please. With whom you please.
 

En liten klänning

Publicerad 2016-01-24 05:20:00 i Klänningar och kjolar, Livet,

Checks and balance
 
 
Checks and balance
 
 
Så, plötsligt, kommer den där känslan. När en letat och letat efter en klänning, gått rada upp och rada ned och noggrant kollat på varje plagg, bara för att plötsligt se den hänga där. Bara för att .hitta.den. En sån klänning som sitter perfekt på alla sätt och vis, och bara får en att känna sig så fin och bekväm på en och samma gång. Med finmönster och rolig urringning och perfekt lång kjol och i mjukaste tyget har denna nya klänning seglat upp på topplistan av klänningar omedelbums. Vill mest leva i denna klänning jämt, typ. Fast först ska jag nog ta och stryka den.
 
Translation; I've got a new dress! It's gorgeous, really comfortable and perfect in every way.
 

En ledig dag i livet

Publicerad 2016-01-22 07:37:00 i Livet,

A day in Brighton
 
Hej på er! Så här såg jag ut igår, andra dagen ledig efter sista tentan och så glad och nöjd. Har här redan hunnit med firarfika med oscar, mysmiddag med patrick och alice och engelsmannen första dagen ledig, och en hel lång sovmorgon till kl 2 fylld med harry potter dokumentärer och abbalåtar på andra dagen. Men sedan, vid klockan 2.12 så tyckte jag att det var dags att ta tag i dagen. Smink på, jacka på, halsduk på, selfie tagen och ut!
 
A day in Brighton
 
Jag promenerade ned till the North Laine, en av brightons promenadgatsområden som är fyllda med små butiker och massor med folk. Tycker så mycket om att strosa runt i de här kvarteren, det finns alltid så mycket att kolla på. Fast jag hade mer i tanken än bara att titta på folk, och styrde kosan mot mina favoritaffärer för vintagekläder.
 
A day in Brighton
 
Så med massor av radioprogram laddat i hörlurarna ägnade jag ett par timmar i mina favoritgömmor, letandes efter klänningar och skjortor och kollandes på tjocktröjor och platåskor och bara bara njöt. Älskar verkligen vintageaffärer. Så mycket grejer, som även om en inte ska köpa't bara blir glad åt att det finns. Njutning utan begär. Förutom åt alla tylliga balklänningar. De har jag allt begär i världen för.
 
A day in Brighton
 
Jag provade även en hel del klänningar och tröjor och kjolar, en hel del som lämnades kvar men även en del som kom med hem. Några klänningar och så ovanstående skjorta, för att vara lite mer precis. Jag brukar alltid spara spara spara pengar, men efter en intensiv pluggperiod älskar jag att få gå i affär och bara unna mig ett två tre plagg som tack för att jag klarat mig igenom det. Det är så jäkla fint att få vara student med jobb, så att jag har råd och möjlighet att när jag verkligen vill kunna unna mig lite lyx.
 
A day in Brighton
 
Och sedan gick jag till mitt favoritställe, the Emporium, för en kopp choklad och bokläsning. Har varit där så mycket på sistone att hansomstårbakomdisken känner igen mig och vet vad jag ska beställa. En varm choklad? Jatack. Efter en stund kom även min bästa Joana förbi, så satt vi ett par timmar och pratade framtid och pojkvänner och böcker och uppsatser. Tycker så mycket om min Joana. Och sedan var den dagen och den utflykten över. Så fint att få tillbringa en hel dag åt så enkla, lättsamma och fina saker.
 
Translation; My exams are over!! Woop woop! And I decided to celebrate with the calmest day ever. After a sleep in until 2 (spent watching HP documentaries and listening to ABBA), I went down to the North Laine to look for (and buy) some vintage dresses and shirts, something I can genuinely spend hours doing. I love vintage stores, filled with so many glorious shoes and clothes that I even though I know I won't buy am just so happy that they exist. Pleasure without desire. And then, to top off an already great day, I went to the Emporium for some hot chocolate and reading, and chitchatting with my bestest Joana. It's such a joy to just get to spend a day without any must do's, and instead just relax and enjoy how lovely life can be, post exams and post payday.
 

En klännings historia

Publicerad 2016-01-19 07:08:00 i Klänningar och kjolar, Livet,

Jag tycker verkligen så himla mycket om återanvändning, och speciellt när det kommer till klänningar. Inte bara för att de är helt fantastiska, utan även för att jag älskar deras historia. Det är så fint med kläder som inte bara sytts och hamnat på en galge utan sytts och sedan levt ett helt liv innan de hamnat på galgen där jag hittar dem och tar med dem hem. Och jag älskar historien de berättar bara genom att vara. Balklänningen med en vinfläck från när de dansade så fort att glaset skvimpade över. Skjortan med en knapp borta från den där varma sommardagen då de bara måste in i sjön och allt åkte av lite för fort. Kjolen med en reva i nederkanten från när hon gick genom snåren en sommarmorgon och plockade bär. Bläckfläcken på ärmen från det där provet. 
 
Victorian
 
Jag älskar att fundera på vilka människor det är som gråtit och skrattat och levt i de här klänningarna som nu blivit mina. Vilka de var, hur de såg ut. Det enda jag vet om dem, är det enda jag vet att vi delar; samma klädstorlek. Allt annat är ett enda stort mysterium. Vilka var de? Jag älskar att undra och tänka och fantisera över det. Det enda som är lite sorgligt, är att alla dessa undranden aldrig får svar. Jag vet ju inte vem det var som beställde den gula balklänningen, eller vem som spillde dricka på min röda kjol. Jag kommer aldrig få veta det. För hur mycket jag än gillar att tänka att mina klänningar levt ett liv innan mig så kommer de ju aldrig kunna berätta om det. Det förblir förevigt ett mysterium.
 
Victorian
 
Därför tycker jag det är så fint när jag får kläder av släktingar och vänner, och får höra klänningens historia. För då blir historien så nära, så riktig. Den här klänningen är ny för mig men inte för världen, och den har jag fått av min moster. Den köpte hon när hon var i USA under det tidiga 80-talet, och den har sedan dess fått vara med på kusindop och festligheter. Detta mönster och dessa krås och denna kjol och dessa knappar har en hel lång historia, precis som alla mina andra klänningar, men den här historien behöver jag inte fundera över. Jag vet vad den varit med om. Och jag tycker det är så fint. Jag vet vilket liv den levt, för det är inte bara klänningens historia utan min familjehistoria. Och nu, när jag fått ta med den hem och ta med den ut, får jag fortsätta den historien. Jag får det fina uppdraget att låta klänningen leva lite till. 
 
Translation; I love vintage dresses. So much. And not just because they're gorgeous, but because there's so much to them. So much history. When I buy them, they've already lived a life. Someone else once had them, lived in them, laughed in them, cried in them. Spilt wine and went on walks and kissed red lips in the sunlight. I love that. I love how they have a story, and how wearing them allows me to continue that story. This dress was given to me by my aunt, who bought it in the US in the early 80s. And what I love so much about it, a part from the fact that it's gorgeous, is the fact that I know the story, the person, that lived in it before me. I know my aunt, and she's told me about when she wore it. About the story of the dress. And it feels so lovely, to hear the story and not just ponder about it. And so honourable, to get to continue it. To give the dress a bit more story, just by living in it and laughing in it and crying in it a little bit more.
 

Vänner, dricka och värmelampor

Publicerad 2016-01-17 14:12:00 i Livet,

Söndag, och dagen efter första tentan. Jag är bakfull, trött, men glad och tänker fira min söndag med att inte röra mig ur sängen på hela långa dagen. Kom inte hem igår förrän sent, efter en hel dags firande/sörjande över första tentan, och ska nu idag ta tag i pluggandet inför nästa. Och med lite kaffe, huvudvärkstablett och vatten klarar jag väl av det med. Gårdagens tenta var en sån som en kliver iväg från utan en enda aning om hur det gick. En sån där tenta som en behöver ett rejält kompisgäng, timmar av skratt och hinkvis med dricka för att hantera. Så precis så tillbringade jag hela min gårddag och kväll. 
 
Jag mötte upp några av mina favoritpersoner tidigt på eftermiddagen, för lunch, cider och prat. Vi satte oss på uteserveringen och stannade i timmar, tills solen gått ned och värmelamporna inte längre var tillräckligt för att värma och pratade, drack och mådde bra. Kom fram till att vi kanske sitter i skiten, men åtminstone så sitter vi där tillsammans. Och sedan gick dagen in i en sån där kväll där en bara går hit och dit och överallt har det bra. Hem till en vän. Iväg till en annan pub. Och sedan till ett farväl-party. Överallt dansgolv att utnyttja, famnar att krama och vänner att umgås med. Och sedan, när klockan är tolv och fötterna ömmar, trillar en hem. Vet inte om vi dränkte sorg eller firade framgång. Men fint var det ändå.
 
Post-exam hangout
Post-exam hangout
Post-exam hangout
Post-exam hangout
Post-exam hangout
 
 
Translation; one of two exams done with, and yesterday was a day of celebration. We spent almost ten hours in different bars/homes/parties, and just had so much fun. Ranted about misogy, laughed at embarrassing moments and shared in our post-exam stress. The kind of evening that you get hungover from, but not so much because of the drinks, but because of all the energy that you spent. From all the dancing and laughter and walking and talking. Yesterday was fun. But today, revision is back on the schedule. And with some water, chocolate and pain killers I should be able to get through that, too.
 

Sexual assaults should never be blamed on ethnicity

Publicerad 2016-01-12 13:16:00 i Livet,

Winter Wonderland

CW; sexuella trakasserier. Jag blev arg. Riktigt jäkla arg, när jag såg hur invandringsfientliga grupper och partier använde de sexuella trakasserierna på nyårsnatten i Köln. Hur de vågar använda kvinnors trauma för sin egna vinning, hur de vågar göra sexuella trakasserier till en fråga om kultur och bakgrund, när vi alla vet att våldtäktskultur finns världen över. Så jag skrev en text och publicerade i vår studenttidning. Den är ju därför på engelska, men jag tycker den är precis lika viktig och relevant här i sverige. Så här är den.  

♦ ♦ 

2016 is here and anti-immigration parties and groups have started it by taking on the issue of sexual assault. Pegida organised massive demonstrations against the issue, UKIP politicians codemned the perpetrators, and I’m personally only waiting for pigs to start flying too. I mean, these are the people my friends and I have spent years arguing with over why feminism isn’t humanism and why a maybe when it comes to consenting isn’t a yes, the people who have called us hysteric feminists for telling them off for making rape jokes and man haters for criticising the patriarchy. In my eyes, these groups do not have a record for standing behind women’s issues, so excuse me if I’m hesitant to applaud their new approach in response to the sexual assaults in Cologne.

The sexual assaults on New Years Eve in Cologne has become major international headlines, with many left appalled by the story. However, it wasn’t until a few days after that the police announced the full story, the full scale of the harrassments, and one more piece of information was announced; a lot of the assaulters were of foreign descent. This is where the anti-immigration groups became involved in the story, with the anti-islamic group Pegida criticising Germany’s immigration policies, and Farage warning the UK that similar situations could soon take place in Britain too, thanks to EU immigration law. They’re concerned about sexual assault, but only in relation to their anti-immigration agenda.

To sum it up, Pegida supporters and UKIP politicians are taking a stand against these perpetrators and condemn sexual assault, which is good. Only, they’re blaming it all on the influence of foreign culture, basically saying that these men sexually assaulted women because they’re foreign, and reducing immigration would solve the problem. As if women aren’t assaulted every day, by men of every culture and every nationality. Anti-immigration parties and groups have come forward blaming sexual assault on ethniticy and culture, despite rape culture being alive and well worldwide. Sexual assaults aren’t exclusive to a certain ethnicity; perpetrators of sexual violence are predominently men of any ethnicity and culture. 

In response to the sexual assaults in Cologne, many women went to twitter to tell their stories of sexual assaults. How they, from as early as 12 years old, have been assaulted by men. Cornered up by class mates, touched up by friends, made use of by colleagues. However, I have so far seen no support from anti-immigration groups to these posts.  Where is Pegida’s outrage over the increase of sexual assaults during oktoberfest? Where is Farage’s condemnation of sexual violence in the UK, where 77% of perpetrators are white? They don’t seem to want to know about the problems of rape culture in european societies, with predominently european perpetrators. They only seem to listen to our stories of sexual assaults if they can use it against immigrants; they’ll only deal with our problem if the solution is reducing immigration.

 Don’t get me wrong, I’m all for victims of sexual assaults being supported, and for sexual assaulters being internationally condemned. I just refuse to have women's causes kidnapped by racists who blame sexual assault on ethnicity, when women, or indeed all genders, are sexually assaulted by perpetrators of all cultures and backgrounds. Reducing immigration wouldn’t solve this problem. Attacking the existence of rape culture in european societies would. So, as it turns out, it’s 2016 and nothing is really new under the sun. Supporters of anti-immigration groups are most probable to keep on calling me and my friends hysteric feminists, and to use anything they can find to further their own political agenda.

Translation; I got really angry over how anti-immigration groups uses sexual harrassment to further their own political agenda, and wrote a piece on it.

 

En students utsikt i tentatider

Publicerad 2016-01-12 11:03:00 i Livet,

Revisionision
 
Om bara några dagar har jag mina tentor för höstterminen, en på lördag och en på tisdag, och i dagarna som varit och kommer så rör jag mig så lite som möjligt. Faktist, så sitter jag mest stilla vid vårt lilla matbord och antingen äter, ser på youtube filmer, eller pluggar pluggar pluggar. Något som lyfter upp tillvaron, dock, är ett litet informellt nyårsmål jag gett mig själv, nämligen att lägga mer pengar på frukt och mindre på sötsaker. Inte så att jag inte kan köpa sötsaker, men så att jag har råd med frukt. För det gör ju frukostar, som förra året var så tråkigt studentiga med gröt och te och inget mer, så himla mycket roligare.
  
Revisionision
 
Men det jag ägnat allra mest tid åt den här veckan är plugget. Det tog mig så himla länge att komma igång med pluggandet, så att när jag träffade kurskamrater med gråt i ögonen av stress så hade jag fortfarande knappt öppnat den första boken. Väldigt ovan känsla för mig, som annars är först av alla att stressa och oroa mig. Men det känns ändå väldigt skönt, att istället för att oroa mig lita på mig själv och vad jag kan. Ta det en dag i taget och som det kommer, istället för att stressa upp mig bara för att jag tror att jag snart kommer bli stressad. Men nej ni, nu ska jag återvända djupt in i alla böcker jag kan hitta om internationell teori och europeisk politik. Vi hörs senare.
 
Translation; Revision time is go and I'm finally revision and not just procrastinating. I'm actually spending most of my time by our dinner table/desk and the pictures above show you what I spend most of my time doing; eating food and books. Please do notice how unusually luxorious the breakfast is, with avocado and two types of fruit. I've decided to eat more fruit and less naughty sweets and so far so good. But now I better get back to revising again, I'll talk to you guys later.
 

Stjärnhimmel

Publicerad 2016-01-07 23:36:00 i Livet,

 
Starry night
Starry night
Starry night
Starry night
 
 
Jag älskar nätter, stjärnor, månen. Evigheten, så nära och ändå så långt borta. Hur det gömmer sig på dagen bakom en slät blå himmel upplyst av sol, bara för att långsamt komma fram, avtäckas, när natten kommer. Hur himlen förvandlas från blått till evighet. Nattsvart djup, med små små prickar av ljus. Hur vi, när solen gått ned och alla gått och lagt sig, kan se hela vägen in i universum. 
 
Det är så fascinerande, med de gigantiska stjärnorna som lyser så långt borta att de för oss bara ter sig som prickar i mörkret. Giganter vars ljus rest så länge, så länge, så att den bilden av stjärnan, det ljuset som vi ser, är tusentals år gammalt. För så länge har det tagit för ljuset att resa ända till oss. När vi kollar på stjärnorna ser vi bakåt i tiden. In i evigheten, i både tid och rum. 
 
Min engelsman älskar stjärnor och universum också. Fast han vet lite mer om det än jag gör. Och när vi sist var ute, mitt i natten, och kollade upp mot stjärnorna, påpekade han att natten om vintern har ganska få stjärnor. I varje fall i jämförelse med sommaren. Det är för att vi om sommaren här uppe i norr ser in i vintergatan med alla dess stjärnor. Men på vintern, då ser vi ut. Ut i det stora djupa universumet. Ut i evigheten.
 
Translation; I love the stars, and the nightsky, and the moon. Starry nights are the best nights by far. I can stand in the cold with my face towards the stars until my neck akes. Just looking, at the light and the dark and eternity. One of my favourite facts about stars are that we, when we look at stars, actually look back in time. Or, as the stars as so far away it takes the light years and years to travel to us. So once the light hits earth, the light might be thousands years old. The projection of stars that we see is no longer the actual star right now but a thousand old projection travelling through space. Like a ghost from the past, but so vivid to us. Another fact, which I love, is that in the north we face towards the milky way in the summer time. That's why summer nights are so starry. But in the winters, we face out. Out into the big, empty universe. That's why the night sky in the winter is so dark. Because we're looking out into eternity.
 

Best nine 2015

Publicerad 2016-01-01 19:02:55 i Listor, Livet,

Okej, som ni vet så har ju jag en förkärlek för listor. Allt som ger mig möjlighet att strukturera upp den omöjligt komplexa världen vi lever i, tar jag till mig och gör till mitt, och listor gör precis just det. Och då 2015 ju nu är över och borta, men ändå fortfarande så nära och så känslofyllt och så stort, så tänkte jag att jag skulle lista upp mitt år. För att göra det enklare att hantera. Eller bara för att listor är kul. Så här är mina best nine för 2015, inte utifrån vad andra gillat, utan det jag gillat.
 
1. En bild du tycker extra mycket om, Den här togs uppe på ett slott inne i Ghent i Belgien, och jag kommer så väl ihåg hur bra jag mådde just där just då. Hur jag kände mig on top of the world, med utsikt över en medeltidsstad, hoppade mellan tinnar och torn och skrattade med min engelsman, och hade belgiska våfflor i magen. Som en queen of fucking everything. Typ.
 
Top of the world
 
2. En stund du kommer komma ihåg, När jag och engelsmannen stod på kullen mitt i natten, och kollade upp på stjärnorna ovanför oss. Vi hade bara några timmar tidigare kommit fram till västerbotten, och njöt fullt ut av kylan och snön och stjärnorna. Alla andra hade gått och lagt sig, så det var bara vi två och månskenet. Eller, vi två och en varg, som vi senare skulle få se svansen av när han gick iväg i nattmörkret. För medan vi skådat stjärnor hade vargen skådat människor. Fast det visste vi inte just då. Just då, var det bara vi och stjärnorna.
 
3. Tre mindre bloggar du hittat,  Åh det finns ju så många fantastiska storbloggare därute, Lovisa och Sandra bland andra, men också så många lite mindre guldkorn som följt iår. Mina favoritbloggar 2015 har varit Joré DirgélaitésTheas, och Klara Amandas. Så härliga personer, med fantastisk känsla för bilder och som jag mest bara vill bjuda ut på fika och bli bffs med.
 
4. En maträtt som du älskat, Åh min engelsman har tagit detta recept på one-pot creamy pumpkin pasta och perfected it till drömska nivåer. Med lite grädde, puréead rostad butternut squash, rostade kikärter och alla grönsaker du har hemma får du till vad jag nästan tycker är världens godaste maträtt. Så varm och härlig och åh. Comfort food, som alla engelspersoner jag känner säger. Så mycket komfort. Så mycket kärlek.
 
One pot pasta
 
5. Tre filmer du sett, ♦ Pride - en fantastisk feel good film om LGSM, lesbians and gays support the miners, satt i 80-talets England. Fantastiska karaktärer, klockren kostym och så mycket glädje och viktiga budskap. ♦ Star Wars VII - har redan gått och sett den två gånger faktiskt, och vill se mer, mer, mer. Sci fi och vapen möter badass kvinnliga huvudrollsinnehavare, och så lite söta droider på det. ♦ Mad Max - det är som att bli indragen i en helt ny värld, en värld av sand och ondska och fattigdom och hemskheter. Badass kvinns, såklart, och helcool action. ♦
 
6. En upplevelse som du kommer minnas, Vår resa till Belgien var helt, helt, helt fantastisk. Att få resa bort bara på tu man hand och uppleva en del av världen som vi aldrig sett förut. Få promenera runt på kullerstensklädda gator och beställa in öl och äta våfflor och gå på museum. Jag tyckte så mycket om Belgien. Fast mest tyckte jag om att få uppleva det med dig.
 
7. Tre album som gjort ditt år, ♦ First Aid Kit - Stay Gold ♦ Abba - Super Trouper ♦ Sigur Rós - Kveikur ♦
 
8.  Ett ställe som betytt extra mycket, Högst högst högst upp på det där berget som vi klättrade upp i höstas, där där en aldrig skulle kunna bli mätt på utsikten. Där vi såg kilometervis oavsett vilket håll vi såg åt, och kunde se hur solstrålarna lekte över dalarna och vinden spelade i träden. Där var världen så vacker. Och jag var så glad att dela den upplevelsen med dig.
 
DSC_6859 (kopia)
 
9. En känsla som beskriver ditt 2015, Fantastiskt. Så mycket som hände som jag aldrig hade kunnat drömma om. Att jobba som lärare. Lära känna så många nya människor. Resa iväg som vuxna på semester. Att komma närmre vänner jag hade innan. Att ta sig igenom en stor sorg. Att klara av en arbetsbörda som inte ville ge sig. Att efter allt 2015 dumpade på mig få stå starkare, gladare, bättre, när nyårsraketerna small av, redo att ta mig an 2016.
 
Translation; my best nine from 2015, not based on other people's likes, but my own.