En ouppskattad kommentar är inte en komplimang

Publicerad 2016-01-30 20:12:00 i Livet, Tankar och åsikter,

bob the hair
bob the hair
 
Håret som klipptes kort senast i december har nu blivit ännu kortare, och jag trivs som fisken i vattnet. Känner mig lite vuxnare. Lite mer jag. Jag kände mig som en leende skönhet i långt hår men känner mig nu som en cool kvinns i kort. Och jag gillar det. Jag gillade visserligen att vara en leende skönhet också, men det känns inte som jag just nu.
 
En av anledningarna till denna förändring, är antalet ouppskattade kommentarer långhåriga söta leende jag fick, och hur jag reagerade på dem. Kommentarer som inte gör en glad, utan bara bara gör en trött. Jag jobbar ju som ni kanske vet i mataffär, och får dag ut och dag in prata och hjälpa diverse kunder i varierande berusningstillstånd. Och en hel del av dem tar sig friheten att kommentera mitt utseende. Främst så påpekar de att jag är så ung och söt. Du ser ut som 13 säger de, och ler som att de förväntar sig ett tack. Som att det är en komplimang att se ut som 13 när jag är 20. Som att det är en nödvändig kommentar att lägga till medan jag packar deras varor. Och visst, det kanske vore en ok kommentar, om det inte vore för vad som sedan brukar följa; '...vill du följa med ut ikväll?'. 
 
Och det gör mig så hopplöst trött. Män som tror att deras kommentarer är en komplimang. Som att jag som kvinna ska uppskatta att höra att jag ser yngre ut än vad jag är. Och dessutom följa med ut med nån random snubbe som tänder på mig trots att han tycker att jag ser ut att vara 13. Usch. Fy. Blä. Fast glada söta jag sade inte ifrån. På höjden sade jag väl till att den enda siffran som är relevant just nu är hur mycket deras öl kostar, och tack men nej jag har det bra här. Och sedan sade jag åt de att ha en bra kväll. Som att den här konversationen vi precis haft inte förstört hela mitt skift. Och jag är så trött på att vara den personen. Den som ler när människor beter sig svinigt, som inte säger till när det känns fel.
 
För hur tänker jag att världen och livet ska bli bättre, om jag inte ser till att ta varje liten kamp för att förbättra den? Till och med en sån liten som att säga åt de där männen som tror att deras kommentarer är smickrande, att deras kommentarer inte är en komplimang, inte för mig. Att mitt kön och min ålder och mitt utseende är irrelevant för detta utbyte. Jag vill just nu bara vara en namnlös könlös anställd i en affär där du valt att köpa dricka, hejdå ha en bra kväll. Jag vill säga åt dem att jag som kvinna vill kunna gå igenom ett skift utan att få mitt utseende kommenterat. Inte så att jag tänker bli otrevlig mot alla jag möter, men jag tänker sluta le åt de som är otrevliga. Våga säga ifrån och säga till att en ouppskattad kommentar är inte en komplimang.
 
Inte för att en hårklippning förändrar allt, eller för den delen att alla med kort hår är som jag vill vara med kort hår. Men med yttre förändring kommer inre förändring, och det är precis den här förändringen jag vill ha. Precis den kvinnan jag just nu vill vara.
 
Translation; I've cut my hair. One reason why, is to try and change the way that I behave, and the way that I'm perceived. To stop smiling when people behave like shit, and to actually stand up for what I belive in when I feel it necessary. How can I expect the world to change for the better, if I'm not trying hard to change it myself too? I don't want to be the cute lil girl who smiles when people are mean, I want to be a cool woman who says no when she thinks no. And cutting my hair feels like a good step in the right direction. I mean, I already look cool. Now I just need to behave cool too.
 

Kommentarer

Postat av: Sandra

Publicerad 2016-02-01 07:59:31

Håller helt och hållet med dig i det här inlägget men tycker samtidigt att det är så svårt. När en kollega (eller du till exempel) har klippt sig vill jag liksom automatiskt kommentera och säga att förändringen är fin, att den passar personen i fråga jättebra. Inte automatiskt som att jag inte menar det utan min första tanke när jag såg din nya profilbild på facebook var att ditt korta hår är hur fint som helst. Fattar att det inte är prick detta ditt inlägg handlar om men samtidigt är det ju verkligen bara att kommentera någon annans utseende och ja, jag blir liksom osäker på om det är bättre att vara tyst?

Svar: Åh du har rätt, det där blir ju en liten djungel att ta sig igenom, men jag känner spontant att det som gör skillnad för mig, är ifall kommentaren ges för att den är ärlig, eller om den ges för att få något tillbaka. Så att kommentera mitt hår medan jag packar dina varor är ok, eller för den delen min ålder om du vill, men det hörs så tydligt skillnad när någon bara menar det, och när någon mest säger det för att få något tillbaka. Så att kommentera min ålder kanske är ok, om det inte vore för tillägget 'vill du med ut ikväll'. Så tänker jag i varje fall i vanliga livet, att om en kommentar är ärlig och utan att begära något tillbaka så är det ok. Och du tack så mycket, tycker också om min nya frisyr, och menade ju inte på att jag vill sluta få kommentarer på mitt utseende. Snarare att ifall något känns fel så säger jag till. Så att ni, och andra runt om mig, inte behöver gissa vad jag tycker och menar. Det är ju via konversationer som vi lär oss, så att säga det du känner är rätt tycker jag alltid är ok, så länge en lyssnar på vad den andra svarar. Och att få fina komplimanger om min ny frisyr uppskattas väldigt :)
Frida

Postat av: Thea

Publicerad 2016-02-04 20:21:45

Åh, är inte det här en av de absolut största nackdelarna med att jobba inom service? Att liksom måsta bita ihop och vara trevlig när en egentligen bara vill ryta ifrån och säga att det absolut inte är okej?

Så trött på patriarkatet, utseendehets och inkräktare i den personliga sfären.

Hur som helst; tycker du är så himla fin i ditt nya hår. Precis som du verkar vara en så himla snäll, klok, jordnära (men ändå drömmande) och helt fantastisk individ. You go!

Postat av: Linnea Aurora

Publicerad 2016-02-04 20:49:19

Alltså WORD på detta!

Postat av: joré

Publicerad 2016-03-11 22:02:12

detta är ett så viktigt inlägg och du har så rätt!!! trodde jag hade kommenterat de tidigare men nähäpp??

har iallafall tittat in här titt som tätt sedan den 30 januari och det har varit så tomt, så tomt!! hur är det med dig? <3 förstår om du ej vill blogga av en eller annan anledning, men hoppas åtminstone att allt är någorlunda okej. kram!!

Svar: Men du så fin du är som bryr dig och undrar, det har varit tomt för livet har varit så mycket. Har gjort slut med crispin och varit hemlös och försökt hitta mig själv - så himla klyschigt men ändå - och börjar nu äntligen få ordning på mig och livet och förhoppningsvis så leder det till lite med inlägg. Tycker ju så mycket om att blogga och fota och bara längtar tillbaka till att få igång den här bloggen igen. Kram kram kram <3 <3
Frida

Postat av: Lili

Publicerad 2016-04-03 12:31:50

Det är så obehagligt och otrevligt när människor kommenterar på det sättet. Jag jobbar också i mataffär och får min beskärda del av sådant jag med. Det vore väl en sak om man bara fick en komplimang om att man är söt, jag kan känna att det är irrelevant för mitt arbete men samtidigt att herregud, det ska väl gå att komplimera människor även för deras utseende utan att det ska ses förolämpande eller dumt. Tycker man något fint om någon tycker jag inte att man ska tveka att tala om det för personen och det är inget fel att berömma även det yttre. Jag är inte mer än människa, klart jag vill få höra att jag är fin ibland. Problemet är ju hur det sägs och vem det kommer ifrån. Det är just detta när det finns en baktanke som stör mig. När "vad söt du är" efterföljs av "har du pojkvän?" eller "vill du gå på date med mig?", när situationen är sådan som i ditt inlägg. Det är obehagligt. Jag vill inte behöva bli raggad på när jag är på mitt arbete, jag vill slippa sexistiska kommentarer, och irrelevanta åsikter om mitt utseende. Som att du ser ut att vara bara 13 (vilket jag verkligen inte håller med om, men om de nu tycker det får det stå för dem och vad de uppenbarligen tänder på, d.v.s. barn). Hur är det relevant? Och vem skulle bli glad av att få höra det? Jag har en kompis som precis fyllde 25 och hon får jätteofta höra att hon inte ser ut att vara mer än 15. Jättekul, verkligen...

Och ja, jag håller med dig: det är så himla viktigt att säga ifrån, att ta kampen, även när det gäller sådant som verkar smått. För allt är en del av det större och hur kan man förvänta sig förändring om man inte själv aktivt strävar mot det? Samtidigt är det svårt att säga ifrån på arbetet. Hur gör man? Jag vill inte verka otrevlig eftersom jag jobbar inom service, men jag vill heller inte behöva tolerera vad som helst. Jag ska inte behöva bli ett vandrande sexobjekt och vara okej med det bara för att jag jobbar i en matvarutbutik.

Svar: Åh ja precis! Precis precis precis allt det du skrev håller jag så mycket med om. Jag har tur att vara anställd i min studentkår, som ifall en kund skulle klaga på mitt beteende i en sådan här situation skulle stå bakom mig helhjärtat. Men alla har ju inte sånt privilegie, att veta att ens uppdragsgivare står bakom en när en står upp för sig själv och emot sliskiga kommentarer. Och då är det ju så svårt, att å ena sidan stå upp för sig själv och å den andra inte känna sig dålig om en inte gör det för att inte riskera jobbet. Satan att sexism ska vara så jäkla svårt att tackla.
Frida

Kommentera inlägget här
Publiceras ej