Om allt och inget och lite till

Publicerad 2016-07-12 00:03:39 i Livet,

Cornwall
 
Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva här, men jag vet att jag vill skriva nåt. I flera veckor har det gnagt i mig, saknaden att få ur mig allt, eller åtminstonde en hel del, att få lufta tankarna och erkänna känslor och skriva ned allt allt allt. Men vad skriver en när det är så många tankar och känslor som finns där inne, när en inte vet vilka av dem som vill ut och vilka som helst stannar en stund till. Vilka tankar som bearbetas bäst på egen hand, och vilka som känns redo att dela med sig av.
 
Den senaste tiden har ju så många dagar gått, dagar som gått huller och buller och om varandra. Jag vill skriva om dagar som jag aldrig vill glömma, dagar av glädje och skratt och kärlek och vänskap. Men jag vill också skriva om dagar som jag önskar aldrig hade existerat, med det där djupa hålet i bröstet som öppnar upp och slukar allt. Jag vill skriva om resan mellan de två, om hur en dag går framåt bara för att dagen efter gå bakåt, hur uppgivande det är att efter en bra dag återigen finna sig själv hopkurad på sängen och knappt kunna andas. Jag vill skriva om hur det går ändå, hur de där dagarna som känns som att de går bakåt ändå går framåt, bara långsammare. 
 
För hur det än gick till så verkar det där djupa grundlösa allslukande hålet ha börjat lagas och jag har åter hittat tillbaka till mig. Jag blev långsamt tillbakalockad av morgonvarm hud mellan sänglakan, vänners skratt i sommarljuset, kyssar på stränder och doften av jordgubbar. Jag vill berätta för er, dela med mig, lasta av mig. Men som ni ser så är det en hel del att gå igenom, så det får bli en bit i taget. Och här är första biten.
 
Cornwall
 
Translation; I'm not entirely sure what I want to write about, now that I'm finally back here. There's been so much going on, so many days have passed with so many thoughts and emotions going through my head. I want to write about the days I've lived which I never want to forget, days of Sweden and Cornwall and summer and friends. But I also want to write about those days that I wish never existed in the first place, days with that dark hole in my chest which seems to devour everything and anything.
 
I want to write about the journey between the two, about how one day you seem ok and on your way back only to, the day after, return to fetal position and not really being able to breath and you ask yourself how are you supposed to get through this when all you do is going backwards. But then a few weeks pass and you realise that somehow, someway, you're actually moving forwards. Just some days, you're moving a bit slower.
 
Because it seems like I've finally found my way back to me, like the touch of warm skin between bed sheets and the sounds of friends' laughter and the sensation of kisses on a salty beach and the smell of summer warm strawberries slowly lead me back. I want to tell you about everything, all of it. But it's a bit much, so I think we'll take it one step at a time. And here's to our first step.
 

Kommentarer

Postat av: fgodling.blogg.se

Publicerad 2016-07-12 09:44:01

Så himla himla fint och oj vad jag känner igen mig. Vill skriva så mycket men vet på samma gång inte vad och ens hur jag ska göra det. Konstigt är vad det är. Kram fina du.

Postat av: Daniella Chanelle

Publicerad 2016-07-16 16:59:46

<3<3

Postat av: Lili

Publicerad 2016-07-20 20:01:25

Det var en bra första bit. Den beskrev allting väldigt väl.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej