Att studera i England

Publicerad 2014-11-19 07:48:00 i Att studera i England, Englandsäventyret, Livet,

Jag är nu nio veckor in på mitt första år på ett engelskt universitet, och jag måste säga att det är det bästa beslutet jag någonsin tagit. Att våga ta steget att flytta hit, att orka igenom alla delmoment på vägen och att tillslut hamna här, är något som jag är så evinnerligt tacksam och glad för. Men jag vet ju, nu när all ansökningstid är över, att det var en lång väg hit. Och i förhoppningen att kunna informera, hjälpa eller bara intressera, tänkte jag skriva ihop en liten guide om att studera i England. Och här är första delen, med bildtema lycka i Brighton.
 
När man ansöker till att studera i England på ett universitet kan man ansöka till olika nivåer av studier. Efter gymnasiet är man behörig till BA - Honorary Bachelour's degree eller annars kallat för undergraduate study - vilket är treårigt och leder till en motsvarande kandidatexamen. Efter de tre åren är man behörig till en MA - Master's degree eller postgraduate study - vilket är tvåårigt och leder till en doktorsexamen(oj, här var jag ju helt fel ute. Tack Karl för kommentar och information, i Sverige heter det ju Mastersexamen). Och sedan kan man självklart fortsätta precis hur långt man vill, men då det är BA som jag studerar till, kommer det vara främst detta som jag kommer dela med mig av.
 
 
 
När man väl valt vilken nivå man vill studera på - BA i detta fallet - så är det dags att bestämma vad man vill studera. Och det är här det blir roligt. För det finns så många olika kurser i så många olika utformanden. Men gemensamt för de alla är att de räcker tre år, att man får en examen från det och att man sedan kan gå vidare till högre studier. Om man vill kan man studera ett ämne - single honours - eller två ämnen som jag - joint honours - kanske studera utomlands ett år eller praktisera ett år, vilket då lägger till ett extra år på utbildningen och står med på din slutgiltiga degree. Vilka skolor som erbjuder vilka alternativ eller vilka kurser tillsammans varierar, men tro mig när jag säger att utbudet är oändligt. 
 
Så när man har en någorlunda koll på vad man vill studera, är det dags att börja leta upp var man vill studera. Det finns över 113 universitet i the UK, så man har en del att välja mellan. Och detta är en högst personlig fråga: var vill man tillbringa tre år? Jag valde Brighton på grund av flera anledningar, en av de största var ju självklart att det var här Crispin bodde, men även på grund av att jag verkligen gillar staden. Jag hade ju tur som kunde komma hit och hälsa på innan jag började, och att personligen besöka staden innan man väljer skola är något jag rekommenderar - även om det ju självklart är svårare för er i Sverige att ta sig till ett öppet hus-dag i Derbyshire än det är för någon som bor i Lewes. Något som jag dock vill rekommendera är att våga leta sig utanför London, då England är så mycket mer än sin huvudstad. Och även om London är fantastiskt så är det sjukt dyrt, och svårt att hitta bostäder. Men å andra sidan så är det en speciell skola i London som du vill gå på, rekommenderar jag att köra järnet och hoppas på det bästa. Det kan ju inte bli värre än fel. Men framförallt kan det ju även bli så rätt.
 
 
 
Något som ju dock är ett stort problem för många när det gäller att studera i England, är terminsavgiften. För tillfället ligger det på 9000 pund per skolår - alltså ungefär 100 000 kr. Det är svindlande mycket pengar. CSN har dock ett terminsavgiftslån som täcker ungefär 50 000 av avgiften, plus extra lån som man kan låna för att leva av som blir ungefär 169 000 per år vilket gör att man teoretiskt sett kan ha råd med avgiften och sedan leva på det av lånet som blir kvar. Det innebär ju dock att man börjar vuxenlivet med att skuldsätta sig ganska djupt, och det är verkligen något som man bör fundera över mycket innan man bestämmer sig. 
 
Ett sätt att komma runt problemet med pengarna, är att ansöka till ett universitet i Skottland. Så vitt jag förstår så fungerar ansökningsprocessen och studierna i princip likadant, förutom att det är gratis för medborgare i EU-länder att studera. Vill ni läsa mer om att studera i Skottland så rekommenderar jag Jennifer Strouds fantastiska blogg. Det kändes dock inte som ett alternativ för mig, då det skulle innebära att jag hade varit fler timmar iväg från Crispin än det var mellan oss medan jag bodde i Sverige och det kändes helt enkelt inte rätt. Så jag valde att skuldsätta mig. Men jag tror att jag kommer få tillbaka det, på ett eller annat sätt.
 
 
 
Men den stora frågan när det gäller att flytta till England handlade ju inte om något av de ovan nämnda kategorierna, utan istället om att våga ta steget. För det är ett gigantiskt steg, att flytta utomlands. Det innebär att man flyttar iväg från sin familj, sitt hem, sitt språk, och in i ett helt nytt land med helt nya människor och helt nya områden. Och det är läskigt. Men det är också så spännande. Att flytta till England var det bästa beslutet jag någonsin tagit, helt enkelt för att det var så rätt för mig. Det var en flera år gammal dröm som slog i uppfyllelse, och ett rätt steg på väg in i det vuxenliv som jag vill leva. Jag vet att det inte är något för alla, men det kanske är något för dig. Så om du läser det här och känner det krypa i benen av den där längtan att våga själv, tycker jag att du ska ta tillfället att inte bara drömma - utan fundera på hur du kan göra det till verklighet. För det är ett fantastiskt äventyr, och bara nio veckor in på min utbildning har det förändrat och påverkat mig på så många sätt. Man växer upp, mognar, förändras, vågar. För det är så fantastiskt när man väl tagit steget, att kunna se tillbaka med ett leende och kunna säga "jag tog steget, och jag klarade det".