London, Pizza och Houses of Parliament

Publicerad 2015-08-08 06:32:00 i Ett foto i timmen, Extra fina dagar, Livet,

 
Igår var min sista dag i England på två veckor, och även min sista dag med engelsmannen på två veckor. Vilket är tråkigt. Och vi tyckte att det var tråkigt att det är tråkigt, så därför bestämde vi oss för att slå på stort och göra något fantastiskt fint av vår sista dag tillsammans på ett tag. Och knowing us så blev det stora slaget en tripp till London. Så igår morse vid 10 tiden hittades vi här, vid Brighton tågstation, för min del vinkandes hejdå hejdå till hemstaden och hej hej hej hej nya äventyr.
 
 
Så en två tre stunder senare var vi i London! Vid tunnelbanestationen Lambeth North för att vara exakt.
 
 
För vi skulle på museum. Imperial War Museum, som förresten har den största fallossymbolen jag sett i hela livet. Fast det är väl passande, då det handlar om war och might och right och annat problematiskt.
 
 
Inne i IWMs lobby har de ett väldigt coolt montage av diverse flygande ting, så som raketer och doombugs och plan. Hade detta varit engelsmannens blogg så hade han nog nu skrivit ned allt som finns att veta om ovanstående flygande ting. Fast det är det inte. Så så blir det inte.
 
 
Vi skyndade upp till andra våningen, där de har en utställning om espionage. Min engelsman håller på att efterforska om SOE - ett organ inom storbritanniens underrättelsetjänst - för en fransk dokumentär, så denna utställningen passade bra som halv efterforskning halv underhållning.
 
 
Som feminist kunde jag ju inte undgå att märka att det mest handlade om många gubbar som gjort mycket saker, men några kvinnor hade de ändå med. Som dessa supercoola undercover agenter t.ex. Älskar allt som har det coola 40-talskvinnor att göra. You go gurls.
 
 
Stilig engelsman doing some research.
 
 
Sedan blev jag hungrig och bestämde att nu blir det lunch. Fast först stannade vi här för lite kik på posters för andra världskriget. Är väldigt glad att jag inte levde på den tiden. Även om typografin och stilen är helkäck.
 
 
Lunch! Vi satte oss i gräsmattan utanför muséet, plockade fram couscous, mandariner och taco chips. Lunch serverad.
 
 
Där mådde man gott. Nästan lite för gott. Så pass gott att vi stannade där i en dryg timma och njöt av solen och sedan fick rusha igenom en halv utställning till för vid klockan tre hade vi annat inplanerat.
 
 
Vi tog tunnelbanan hit och gick sedan för att plocka upp biljetter till vårt upptåg.
 
 
Och jag såg denna byggnad och blev alldeles alldeles pirrig.
 
 
För vi hade biljetter till att besöka Houses of Parliament - 1!!1!!!! - vilket ju nästan är för bra för att vara sant. Jag pluggar ju politik och internationella relationer på ett engelskt universitet, dvs. ägnar en stor del av mina studier åt att diskutera och skämta om engelsk politik, så för mig var det en sån mäktig grej att få se alla de där legendariska hallarna som en så länge pratat om och sett på tv.
 
 
Här var vi innanför staketet som går runt Westminster Palace - alltså byggnaden som det engelska parlamentet huserar i - vilket kändes väldigt coolt. Och hörreni förresten från och med nu kommer de mesta bildtexterna innehålla synonymer till 'detta är så jäkla coolt'. You have been warned.
 
 
Välkomsthallen var inget mindre än denna stora sal, Westminster Hall, som bland annat tjänat som rättegångssal för Guy Fawkes, William Wallace och Charles I. Mäktigt.
 
 
Det här var ett rum med ett namn som jag inte minns, fast fint var det, och var en av de första salarna som det engelska parlamentet möttes i. Englands parlament har ju en nästan 750 år lång historia - beror på hur man räknar och vad man räknar som parlament - vilket innebär att de under den tiden har hunnit vara en hel del män som suttit i en hel del salar.
 
 
ÄLSKADE denna plakett och ägnade en dryg kvart åt att sitta på bänken inunder i ett försök att känna mig lika rebellisk och fantastisk som en suffragett. Det gick sådär.
 
 
Engelsmän verkar ha en viss förkärlek för denna gotiska stil med färgade och blyinfattade fönster. Inte mig emot.
 
 
Hihi.
 
 
Sedan fortsatte vi genom slottet och bort mot the House of Lords, dvs. övre kammaren för Englands parlament, som traditionellt kopplats ihop mer med kronan och överheten snarare än demokrati och folkligheten. Därav ett guldinfattat tak med de officiella sköldarna för unionens tre nationer. Eller ah, egentligen är det ju fyra nationer men Wales blev annexerat snarare än unionerat så tror det är därför den inte får vara med.
 
 
Samt ett fantastiskt långt plakat om hur diverse affilierade kvinnor bör bete sig under detta guldinfattade tak. Verkar som att överhet och krona och tradition kan sammankopplas med förlegad syn på kvinnor. Vem hade kunnat gissa det?
 
 
SEDAN VAR VI I THE HOUSE OF LORDS vilket jag ännu inte riktig kommit över. Liksom, den där salen som jag sett på tv och som så mycket händer i och som har mycket historia har jag besökt? Den guldinfattade stolen slash monstret tillhör the queen btw. 
 
 
Sedan såg någon att jag höll på att ta bilder och sade åt mig att härinne får man inte fota så då var det slut med det. Vi hann förövrigt se the House of Commons - !1!!!!!11!! - också, samt the central lobby och annat som en politknörd som jag finner coolt. SÅ häftig experience. SÅ glad att vi gick dit. 
 
 
När vi var klara med Houses of Parliament så strosade vi över mot denna byggnad, Westminster Abbey, för Evensong. Det är en mässa i kyrkan som jag älskar att gå på, även om jag själv inte anser mig kristen, då den ju 1) är i Westminster Abbey som är fantastisk i sig och 2) har en kyrkokör som sjunger jättevackert. Jag och engelsmannen blev tipsade att gå dit när vi besökte Westminster Abbey i februari förra året, vilket vi gjorde och älskade, och nu tyckte vi att det var dags igen.
 
 
Sedan tog vi the underground igen och hamnade här.
 
 
För vi hade planerat att gå till Franco Manca, en av våra absoluta favoritrestauranger i världen typ.
 
 
Om någon minns så var det hit engelsmannen tog mig i april, då vi hade en annan heldag i London, och då vi tyckte det var så trevligt kände vi att hit ville vi gå igen. Så det gjorde vi. Ps denna bild är från i april dårå ds.
 
 
Fast denna bild var från igår. Fin och glad engelsman fastän han är lite ur fokus.
 
 
Men hörni kolla denna pizza. Så jäkla god. Och faktiskt ganska bra pris, speciellt för att vara inne i London. Tipstips ifall någon är i London nån gång och vill äta världens godaste pizza.
 
 
Så när vi ätit upp strosade vi runt South Kensington en stund.
 
 
Delade på en glass och kramade och mådde bra och försökte tränga undan faktumet att vi bara hade några timmar kvar innan det var hejdå för två veckor.
 
 
Så när glassen var slut tog vi tunnelbanan igen och hamnade här, vid St. James' Park. Där var himmelen fantastiskt fin.
 
 
Så satte vi oss bland alla fina par och hånglade och pratade och hånglade lite till. För att så får man göra om en är i London en varm sommarkväll och en snart måste säga hejdå vi ses igen om två veckor.
 
 
Och alldeles för fort gick tiden för alldeles för snart sade klockan att det var dags att säga hejdå. Hejdå England. Hejdå min engelsman. Hejdå London. Vi ses snart igen. ♥
 
Translation; I'm going to Sweden for two weeks, so me and my englishman decided to celebrate it off with a full day in London. We went to the IWM, visited the Houses of Parliament, listened to Evensong in Westminster Abbey, had dinner at Franco Manca and kissed in St. James' Park. It was great.
 

En ledig dag

Publicerad 2015-07-13 06:16:00 i Ett foto i timmen, Livet,

 
Min lediga söndag startade med sovmorgon och läsande i sängen. Läser Tove Janssons Sommarboken fast på engelska, pga de flesta böcker i england är ju på engelska, och är inte helt såld på översättningen men gillar handlingen starkt.
 
 
 
Blev sedan serverad frukost vilket ju alltid är lyx. Åt rostad macka med jordnötsmör och sylt som smakar <3 men ser ut </3 på bild. Aja.
 
 
Sedan såg vi att det regnade ute och migrerade tillbaka till sängen för hångel och sherlocktittande. Det är verkligen en av mina absoluta favoritserier och rekommenderar den varmt till alla mvh en som borde tvätta fönstren snart.
 
 
Så efter ett lagom antal timmar tyckte vi att det var dags för lunch. Sillunch närmare bestämt, som importerats från svealandet tillsammans med min engelsman. Och juste, han är hemma igen! Så mycket kram och kärlek på det.
 
 
Efter lunch tog jag god tid på mig att diska och borsta tänderna och göra iordning mig innan vi sedan tog en promenad genom ett grådaskigt men välbesökt brighton. Såhär såg brighton ut.
 
 
 
Och så här såg jag ut i regnjacka + kofta + tights. Tänker dock inte klaga då vi har haft så sjukt varmt väder på sistone att lite kyla bara gör gott i landet utan ac.
 
 
Vi promenerade ner till the lanes och kollade på klänningar respektive vinyler. Jag slog faktiskt till på en sommarklänning, vilket kändes lyxigt men välförtjänat efter två långa arbetsveckor. Engelsmannen slog inte till på något fast fick en kyss så han var nöjd ändå.
 
 
Sedan hade vi  roligt åt de hiskeliga priser som antika juveler värderats till och kom fram till en hypotes om att det finns ett negativt samband mellan kostnad på ring och romantik i förhållandet; ju mindre romantik en har desto dyrare ring behövs. Liksom, varför annars skulle en lägga 100 000 spänn på en jäkla ring?
 
 
Sedan blev vi så hungriga efter allt (k)ringtittande att vi - läs jag - bestämde att det var dags för en fika. Vi hade planerat att bara dela på en kakbit, fast jag slog på stort och bjöd på två koppar te. Riktig studentlyx i storkvadrat.
 
 
Sedan promenerade vi hemåt igen. Höll händer och stannade för hångel i gathörn och mådde bra.
 
 
Väl hemma skyndade jag att prova min nya klänning, det är en riktig tradition här hemma, och mådde väldigt bra i mitt köp. Vintage för 10 pund kan en ju alltid vara glad över om en är så vintageälskande som jag är.
 
 
Så lullade jag sedan runt här hemma i ny klänning och avklarade diverse nödvändiga saker såsom scrollande genom tumblr och lite mer läsande tills det var dags att göra middag. Tycker så mycket om vårt ljusa kök, fast det vet ni väl vid det här laget.
 
 
Pasta med tomatsås och alla grönsaker vi hade i kylen toppad med parmesanost blev det. Gott och mättande. Sedan ägnade vi resten av kvällen åt att dricka te, äta kakor och se på mer sherlock. Varför inte liksom.
 
Translation: My lazy sunday was spent with my englishman - who has returned home btw - and was the perfect day off; cakes, tea, sleep-ins and kisses.
 

En dag i Lewes

Publicerad 2015-05-23 20:27:00 i Ett foto i timmen, Livet, Resor och upplevelser,

 
I fredags hade jag fått nog av pluggande. Så jag tog min engelsman under armen och åkte till Lewes! obs ser ni priset på biljetten, 45 spänn tur och retur, tacka livet för ungdomsrabatt.
 
 
 
Så tjugo minuter senare var vi framme i Lewes dvs jätteliten jättegammal by med massa fina hus.
 
 
Jag sniffade direkt upp en antikaffär som håller låda i en gammal kyrka. Varför inte liksom.
 
 
Kollade på ljusstakar och bestik och speglar men köpte inget. De hade dock förvånansvärt trevliga priser.
 
 
Gick förbi denna bokaffär som råkar ha stått här sedan 1400-talet. Bara sådär.
 
 
Och noterade samhällsmedveten lapp. Så himla obehaglig fakta så jag vet inte vad.
 
 
Sedan började magen kurra så då tyckte vi att det var dags att hitta en park att äta lunch i. Hittade en gata som verkade leda mot grönska och bestämde oss för att utforska mera.
 
 
Success! Park hittad, bänk hittad, mat uppdukad. Medhavd picknickmatsäck från Aldi är min favoritbillighet i lyxförpackning.
 
 
Kolla fin utsikt.
 
 
Parken hade så många fina blommor i färger och former som jag aldrig sett förut. Fast det var ju inte därför vi kommit hit, så efter lite blomdoftande bestämde vi oss för att gå tillbaka uppför backen.
 
 
Obligatoriskt stopp för att klappa katt.
 
 
Och så plötsligt befann vi oss här! Vid ruinerna av Lewes Castle, som vi länge länge velat besöka.
 
 
Gick up, up, up the stairs (läs i gollums röst). Hittade ett trappsteg tillägnat oss.
 
 
Och där uppe var vi helt ensamma. Så jag tog chansen att be om att få en bild på mig.
 
 
Min historiestudent till engelsman i proper historieprogramledarstil.
 
 
Sedan klättrade vi längst upp i tornet och fick sånhär fin utsikt.
 
 
Fast tyckte nästan det var roligare att kolla ner på allas bakgårdar. Kolla denna med hela tre trappor åt en enda balkong.
 
 
Sedan hånglade vi lite längst upp i tornet och kände oss äventyrliga. Klev ned och ut och tack Lewes Castle! 
 
 
Så råkade jag hitta en till vintageaffär. Oops.
 
 
Det hade en hel över- och nedervåning och så mycket fint. Hejhej glad tjej och gömd kille.
 
 
Liksom kolla in allt allt allt fint här. Burkar och hattar och kappor och speglar och allt. Klämde lite på en kjol men lät den vara.
 
 
Istället promenerade vi över strömmen och in mot engelsmannens favoritdestination; pubar!
 
 
Hittade en gammal goding med färgglad trappa och dekorationer i blomform. Och öl.
 
 
Blev bjuden på en öl och pratade om livets gåtor tills glasen var urdruckna. Sedan sade vi tack och bock och gick vidare.
 
 
Till en till pub. Och ytterligare en. För om jag får gå i vintageaffärer så får han gå på pub. Speciellt om han bjuder mig på öl.
 
 
Fast sedan sade vi att det nog var dags att ta oss hemåt igen. Så vi sade hejdå till kullerstenar och pubar och vintageaffärer.
 
 
Så klev vi på tåget tillbaka till brighton igen, lite runda under fötterna men väldigt glada i själen, och konstaterade att vi haft en väldigt bra dag.
 
Translation; We spent a day in Lewes.
 

En spontan dag i London

Publicerad 2015-05-11 12:39:00 i Ett foto i timmen, Livet, Resor och upplevelser,

Igår, Söndag, visade sig bli en fantastiskt fin dag. Något som förvånade mig, då den började med sånt opepp på allt att jag mest bara ville ställa in allt. Sånt opepp som jag hatar att vara i, då det ju verkligen bara gör en så himlans tråkig. Men efter lite konsultation med en sömnig engelsman så drog jag mig ur sängen, fixade iordning mig och ven iväg på cykeln för att gå på äventyr. Och tack tack tack planeternas rörelser/engelsmannen för det. För igår visade sig bli en sån himla fin dag, en sådan dag som jag nu aldrig skulle välja att hoppa över. Förebyggande varning för bildbomb.
 
 
Dagen började vid brightons tågstation, vars beauty jag nog aldrig kommer komma över. Tycker så jäklarns mycket om det fina, ljusa, luftiga taket och den vackra blå färgen.
 
 
Sedan hoppade jag på ett tåg och såg träd efter träd efter träd svischa förbi, tills de slutligen ersattes av hus efter hus efter hus. Och så var jag framme i London!
 
 
Där träffade jag dessa två, Filip och Magnus, som är på besök från svealandet. Filip och jag är barndomskompisar sen länge, fastän vi på senare tid inte umgåtts så mycket, så det var verkligen så roligt att få träffas igen.
 
 
Vi promenerade genom fina gröna parker och hukade för alla flygande fågelfän som av någon anledning alltid envisas med att flyga där mitt ansikte är. Ser ni förresten vad fint väder vi hade? Över tjugo grader och sol sol sol.
 
 
Sedan hälsade vi på drottningen en stund och undrade vem en behövde döda för att få gå upp på slottstaket. Ser ni de två människorna med kikare till vänster om flaggstången? Snacka om fin utsikt.
 
 
Sedan gick vi igenom St. James' Park och märkte en ovanligt hög nivå av engelska flaggor, vilket var något förbryllande tills jag insåg att det ju var VE day häromdagen. VE day är Victory in Europe day, dvs. datumet då andra världskriget tog slut i Europa, och i helgen var det ju sjuttioårsjubileum av det. Så det firades med pompa och ståt och parader vilket ju alltid är kul för turister att kolla på.
 
 
När vi sedan lyckats ta oss igenom folkmassan som prompt skulle stå ivägen för allt och alla som inte ville se på parad hela dagen, drog vi oss bort mot Westminster. Åt en pizza på ett hål i väggen och kollade in den gamla kathedralen.
 
 
Jag tycker ju så mycket om arkitekturen och detaljerna på de gamla, fina husen som omger Westminster Abbey. Liksom, kolla dessa detaljrika skulpturer av två män på undersidan av en balkong. Sånt ser en inte varje dag.
 
 
Sedan gick vi förbi parlamentet och klocktornet och jag ägnade tjugo minuter åt att totalt gödsla de andra två med *random kunskap om westminster politics* som jag ju samlat på mig från universitetet. Som att det faktiskt är klockan(alltså den som låter) inuti tornet som kallas Big Ben, medan tornet själv heter the Elizabeth Tower. Namnet ändras beroende på vem som är regent.
 
 
Sedan tog vi tunnelbanan från Westminster till Tower Hill, där vi klev upp alldeles framför en glasskiosk. Så vi bestämde oss för att inte trotsa ödet eller karman och ta en glass. Typisk engelsk mjukglass med chokladflarn och halvplastig våffla.
 
 
Sedan gick vi runt the Tower of London och läste på om diverse gamla kungar samt deras trick för att hålla folk borta. Bland annat hade en kung lejon som morrade hotande åt de som vågade sig fram till dörren. De var dock inte där längre, tack och lov.
 
 
Hej hej Tower Bridge!
 
 
Sedan tog vi en detour runt området på södra sidan av Tower Bridge, som jag ju tycker så mycket om. När jag fyllde femton åkte vi på vår första resa till London, och lånade en lägenhet av en bekant som bodde häromkring - och sedan dess är jag helt kär i dessa kvarter. 
 
 
Vi promenerade omkring bland de små gatorna tills vi bestämde oss för att nu var det dags för öl. Dock var de flesta pubar stängda, då det ju var söndagseftermiddag och vem dricker på en söndagseftermiddag? Svar vi.
 
 
Lite promenix till och just det, så här såg jag ut dagen till ära. Tycker så mycket om denna klänning så det finns inte.
 
 
Kollade på Tower Bridge från andra hållet och såg diverse stora nya byggnader. Visste ni att den där böjda byggnaden till vänster smält en bil och satt eld på en matta? Formen på byggnaden reflekterar och koncentrerar solljus så pass att det kan bli relativt farligt på en solig dag, fast tack och lov så är det ju sällan det händer i London.
 
 
Så bestämde vi oss för att det ju var väldigt gott med öl, och tog några glas till. Här med fantastisk utsikt över the Thames, St. Paul's Cathedral etc. etc. Och så satt vi sedan här i ett par timmar, så pass att vi lyckades ta oss igenom allt som hänt och kommer hända, en full gubbe hann börja ragga(urgh) och solen slutligen började gå ned. 
 
 
Sedan bestämde jag att det var dags att åka hem till brighton igen. Sade hejdå till london.
 
 
Och vinkade hejdå till dessa två. Hejdå och tack för finfin dag!
 
 
Och sedan satt jag på tåget genom ett mörknande england tills att jag hoppade av i brighton vid tio på kvällen. Så cyklade jag hem i mörkret och kom hem till en kram och middag. Vad fint det är ändå, det där med att en dag kan börja så opeppigt men visa sig bli så bra.  Tack och bock London, för en fin spontan söndag.
 
Translation; I spent my sunday in London with some acquaintances from Sweden. We enjoyed the sunlight, did a lot of touristing and ate a traditional flake ice cream and had some beer. It was a lovely day.
 

Ett foto i timmen; tisdag

Publicerad 2015-04-30 06:19:00 i Ett foto i timmen, Livet,

I tisdags hade jag en fantastiskt lugn och fin dag. En sådan där dag som jag vanligtvis kanske inte skulle blogga om, då den helt enkelt inte innehöll så mycket upptåg eller händelser. Fast, insåg jag lite klyschigt, livet är väl alltid inte fullt av upptåg utan snarare fylld med mellandagar då en bara tar det lugnt och har det bra. Så jag tog an mig utmaningen att göra ett inlägg av en vanlig dag. För livet och dagarna som det består av är ju trevliga även fast de inte alltd är fullsmockade med händelser. Så varför kan inte ett blogginlägg vara det med? 
 
 
9.00 Frukost med den obligatoriska koppen te. Detta är verkligen min favorittid på dagen.
 
 
10.00 Nyduschad och påklädd. Mina kritvita ben och jag är redo för dagen.
 
 
11.00 Redigerar gamla bilder, skypear med engelsmannen och saknar att hålla om honom.
 
 
12.00 Äter lunch med syster som ännu inte börjat skolan för dagen. Matvete, bönor, ungsrostade grönsaker och crème fraiche. Mmm.
 
 
13.00 Sätter mig ute på balkongen för att plugga med sol i ögonen och detta som utsikt.
 
 
14.00 Tar outfitbilder till gårdagens inlägg. Ägnar sedan en hel timma åt att försöka ta mig ur klänningen vars dragkedja ju självklart fastnat allra högst upp på ryggen. Ett avsnitt av Downton Abbey och tre SOS meddelanden till diverse närstående senare lyckas jag dock traggla mig ur den. Success.
 
 
15.00 Firar den nyvunna friheten med att sitta ute på balkongen och läsa i solens sken. 
 
 
16.00 Klara kommer hem från skolan och har med sig dessa beauties ♥ kostade 100 kronor och är från allas vår kära Myrorna.
 
 
17.00 Tar med mig syster under armen för att handla och äta glass. Lyckades även övertala henne att klättra in bland grenar och träd så att jag skulle kunna öva på att ta porträtt. Finsyster ♥
 
 
18.00 Påväg hemåt i en nygammal jacka jag fått av mamma för att laga middag och se på film. Och sedan så slutade sedan min dokumentering av en helt vanlig superlugn tisdag.
 
Translation: A photo an hour from a very calm and relaxing tuesday.
 

Lördag; ett foto i timmen

Publicerad 2015-03-28 23:06:00 i Ett foto i timmen, Livet,

Denna helg har vi ju finbesök i form av pappa och minstasyster Sofia, som båda var på förstabesök här i Brighton. Så vi bestämde oss för att på Lördagen riva av allt fint som Brighton har att erbjuda i ett kompakt dagspaket, vilket jag tänkte att nu även ni kunde få ta del av. Här är vår lördag, ett foto i timmen.
 
 
08.00 Årets hittills tidigaste morgon, då ju Sofia har en helt annan uppfattning om sovmornar jämfört med oss andra tre, började med en promenad till parken för lek. Dimman låg tung men påskliljorna lyste upp ändå.
 
 
09.00 Frukost! En obligatorisk del av ett englandsbesök är ju en riktig engelsk frukost ute. Jag är ju själv helt frälst i brittisk frukost med ♥ ägg ♥ baked beans ♥ stekta tomater ♥ vegetarisk korv ♥ så detta var en perfekt start på en lång men fin dag.
 
 
10.00 Långfrukosten nära att avslutas. Sofia var inne på sin sista nutellamacka och jag på min sista kopp kamomillte. Sedan tog vi oss an Brighton.
 
 
11.00 Familjefoto framför Pavillion Gardens.
 
 
12.00 Vindig strand och övergiven gammal pir. Vi åkte karusell medan vinden drog i håret, och strök av den obligatoriska pirpromenaden från listan innan vi gick in mot stadscentrum i hopp om att få lite lä från vinden.
 
13.00 Började det regna. Så vi fortsatte genom gatorna med kameran säkert i väskan.
 
 
14.00 Var det dags för lördagsgodis. Såklart.
 
 
15.00 Hemma igen, med värme, lä från regn och rusk samt en kopp te. Skön vila för trötta ben.
 
 
16.00 Jag och pappa tog chansen att pilla lite med min julklapp som levererades med besökarna. Det är en liten behändig fotoskrivare som är helt fantastiskt rolig.
 
 
17.00 Tidig middag vid en klassisk fish'n'chips restaurang. Så himlans gott.
 
Och sedan slutade min dokumentering av dagen. Resten av kvällen tillbringades hemma med godis, barn-tv och prat i mysbelysning innan det var dags att sova.
 
Translation; A photo an hour, saturday. My dad and little sister are here for a visit, so we took them out for a tour around Brighton.
 

En tisdag i bilder

Publicerad 2015-02-25 18:20:00 i Ett foto i timmen, Livet,

 
Började dagen med sovmorgon tills att det inte längre kändes jobbigt att gå upp. Tog fram almanackan och anteckningsboken och planerade dagen med en att-göra-lista.
 
 
Sedan upp och in i köket, där denna röra uppehöll sig. Det är disken från dagen innan, som jag hade somnat ifrån vid typ tio, och som i solens sken inte längre kunde undvikas. *living the dream*
 
 
Detta vet ni ju redan, men när disken var undanplockad fick jag ett plötsligt infall att plantera basilika i glasburk.
 
 
Det fick inte plats på bild, men efter basilikaplantering körde jag lite yoga - så skönt för en stillasittade studentkropp - och tog en dusch. Sedan var klockan lunch, och då jag ju hoppat frukost unnade jag mig ett stekt ägg till min pasta med pesto.
 
 
Plugg, en obligatorisk del av en students liv.
 
 
Så efter några timmar, när pyjamasen bytts ut till riktiga kläder och håret torkat efter duschen, var det dags för att ta mig in till campus för mitt enda seminarium för dagen.
 
 
Tillbaka från uni igen och ut i det fina vädret för införskaffande av nya blommor. Älskar den varma temperaturen och solen som verkar ha vaknat upp från vinterns dvala. 
 
 
Hem och i med blommorna i vas. Tyckte den solgula färgen passar i tid väldigt bra.
 
 
Så efter en stund var det dags att gå ut igen, ned till cafét Emporium där jag och Chelsea bestämt pluggträff. Det är en gammal metodistkyrka som blivit ombyggd till vad enligt mig är världens mysigaste place med soffor, gratis wifi och världens godaste varm choklad.
 
Och det var min dag! När Emporium stängde gick jag hem igen, åt middag med engelsmannen och somnade tidigt framför ett avsnitt av Game of Thrones. Kort och gott kan man säga att det var en himlans trevlig dag.
 
Translation: My tuesday in pictures. It started slow, with a morning spent at home doing the dishes, planting basil, doing some yoga and eating lunch. Then off to campus, came home again accompanied by some lovely sunlight and some tulips, before I went off to the Emporium to study with Chelsea until it closed. A lovely, love day.