En ganska dåligt undanhålld hemlighet

Publicerad 2016-05-02 08:14:00 i Extra fina dagar, Livet,

USSU Student Awards
 
Ja, som många av er troligtvis redan gissat, så är den där rödhåriga personen som figurerat i diverse bilder och inlägg både här, på facebook och instagram lite mer än bara en vän. Han heter Patrick, och han är den finaste personen jag någonsin träffat. Vi hade varit vänner länge länge när mars kom, med allt som kom med det, och vi fann varandra. Vi fann varandra under en tid då vi båda var ensamma och längtandes efter en hand att hålla. Så vi höll varandras. Och jag har hållit honom nära sedan dess.
 
Allt liksom bara föll på plats, och från en dag till en annan så kunde jag inte längre förstå hur det inte hade varit uppenbart tidigare. Hur jag hade kunnat gå runt utan att förstå att han den där nära vännen skulle kunna vara så mycket mer. Så, hej bloggen, här är Patrick. Han gillar spel och soulmusik och stiliga skjortor. Han dansar så ens hjärta slår dubbelslag, och när han lägger sin arm om dig så känner du dig hemma. Han jobbar i affären med mig, pluggar antropologi och har världens sötaste lock i pannan när han vaknar om mornarna. Och han är min pojkvän.
 
Translation; So, there's a rather badly kept secret I feel like it's time to tell you guys about. And that's about my relationship with that ginger guy up there. That's Patrick, and he's amazing. We've been close friends for a long time, and when march came around with all that came with it, we found each other. We both needed a hand to hold, so we held each others, and haven't let go since. And now I just can't understand how I didn't get it earlier, that that close friend could be so much more. That we could be this.
 
So hello blog, here's Patrick. My boyfriend. He likes games and soul music and handsome shirts, dances like a god and will tickle you any chance he gets. He is the happiest, loveliest, kindest person I've ever met and when he holds me, it feels like home. You'll get to know him more and more as time progresses, but I think that's all you need to know for now. That, and that I love him. 
 

Födelsedagsfest eller en oas mitt i livet

Publicerad 2016-04-23 17:36:00 i Extra fina dagar, Livet,

Min 21sta födelsedag var en av de bästa, gladaste dagarna jag haft på länge. En sån där dag som en nästan bara tror att en kan drömma om, när en går igenom så mycket skit med att göra slut och inte ha någonstans att bo och dessutom försöka få ihop plugget mitt i allt. Min födelsedag var som en liten oas bland all oro och stress. En oas i form av en hel dag bara av glädje och vänner och dricka och analoga kameror.
 
Juste, jag bestämde mig för att jag skulle föreviga min födelsedagsfest med analoga kameror, snarare än min gamla trofasta nikon d7000. Varför inte liksom. Och det blev så himla fina bilder. Sådana där som ens föräldrar har i fina album i hyllan eller i kuvert i lådor under sängen. Som en kollar igenom en lugn kväll medan regnet faller utanför och pekar ut alla gamla vänner. Hur de träffades. Hur de var då. Var de är nu. Bilder från när en var ung men vuxen och så så levande. Ögonblick som förevigats.
 
Och jag är så nöjd med bilderna från festen på kvällen. Då vi började med karaoke och bubbel med mina närmaste finaste vänner, och sjöng our hearts out. Sedan fortsatte vi till revolution, en bar mitt inne i brighton, där alla andra vänner slöt upp. Vi drack drinkar och pratade och lyfte bord och jag blev överraskad med tårta och fick så många kramar av alla de som betyder mest i livet. Vänner från plugget och jobbet och de allra allra närmaste.
 
Jag hoppas så att även dessa bilder läggs in i ett album och sparas och i framtiden tas fram regniga kvällar för att minnas. Inte hur skit livet var i övrigt, eller hur stressad jag varit den veckan eller hur jag grät dagen efter över expojkvännen som bara var skit. Jag hoppas att dessa bilder tas fram för att minnas hur fin den här kvällen var. Hur vi var unga men vuxna, mitt i livet och mitt i ett leende. Så glada och så levande. Jag hoppas dessa bilder sparas och blir minnesbilder från alla glada ögonblick från min 21sta födelsedag. En oas av glädje mitt i livet.
 
 
Birthday
Birthday
Birthday
BirthdayBirthday
Birthday
Birthday
 
 
Translation; My birthday was one of the best days I've had in a long, long time. One of those lovely, happy days with the best people you know. One of those days that you don't really dare wish for, when life overall is shitty and stressful. But no matter, this one day was lovely. And I'm so happy we decided to take some disposable cameras with to the birthday party, so that we forever can remember that happy day and happy evening. How we started out with karaoke, sang our hearts out to ABBA and Nicki Minaj, and then had all the drinks over at Revs. How Laura and Phil and Patrick had made birthday cake, and how Bia and Chelsea looked with their drinks in hand.
 
There's something special about analogue cameras, that just reminds you of those evenings when your parents brought out their old photos from when they were young but grown up. Right in the middle of life and right in the middle of a smile. And I hope these photos will become that too. Photos that you bring out on rainy evenings to remember how it was to be so young and yet so grown up but mostly just so happy. That they get to be a rememberance of this one happy evening, an oasis in a time of shittiness. A monument to happy days, cake and the loveliest, loveliest of friends.
 
 

Om att göra slut

Publicerad 2016-03-22 15:21:00 i Extra fina dagar, Livet, Tankar och åsikter,

Så en morgon, när jag gråtit hela natten och vaknat med tomt huvud, kan jag inte få tanken ur huvudet. Jag sitter i sängen, i sovtröja och röda ögon och ser honom gå runt lägenheten. Kanske plockar undan frukosten, kanske klär på sig. Jag minns inte. Det jag minns är hur jag säger att 'jag orkar inte mer'. Han sätter sig ned på en stol och ser på mig, med de där ögonen. De guldiga ögonen som jag brukade älska så intensivt. Som brukade se på mig med så mycket glädje. Nu är de tomma. Bruna. Vanliga. Och vi pratar. Pratar. Pratar. Tills han frågar 'så är det slut nu?'. Och jag svarar 'ja'.
 
Vienna
  
Solen skiner idag och jag är på väg hemåt. Går igenom parken och ser hundarna leka och hör ljudet av skateboards borta vid skateparken. Folk pratar. Och solen skiner. Så varmt. Det känns som vår. Ute. Och inne. Jag tänker hur lätt det känns att gå, hur lätta mina steg är, hur lätt hjärtat pumpar, hur lätt glädjen känns. Det är tre veckor sedan vi gjorde slut, tre veckor sedan jag gjort mig själv hemlös. Han bor i lägenheten, jag bor överallt annars. Och jag som brukade oroa mig sjuklig över att jag inte visste vart jag skulle bo nästa år, nöjer mig nu med att veta var jag sover inatt. Hos en vän. Eller en annan vän. Jag har så många, så många fina, som alla erbjuder mig en säng eller soffa att sova i. En famn att krama. Ett tak att bo under. Och jag har aldrig varit mer utsatt - hemlös i ett helt annat land - men också aldrig känt mig mer fri.
 
Vienna
 
Det är så konstigt, att tänka tillbaka på våra tre år. Hur fint det var. Hur mindre fint det kunde vara. Och hur det som skulle vara förevigt tog slut. Och hur det, när jag tänker tillbaka på det, känns det som en evighet ändå. Som sin egna lilla evighet. En tidsrymd som alltid kommer finnas för den var ju så evig när den var. När en var i den. Men nu, nu är jag ute. Nu har den tiden som var vår frusit, det som var vi blivit statyer av vilka vi var. Statyer från en annan tidsrymd, en annan evighet. Och jag känner mig så mycket mer jag här. Så mycket mer levande. Jag hade liksom glömt att jag kunde vara såhär; så glad, så fri, så lätt. Så jag. Trodde att jag aldrig skulle kunna klara av att ta mig ur den där tidsrymden, att jag aldrig skulle vilja bara vara jag, att jag alltid från och med då för alltid skulle vara i ett vi. Men så nu, tre veckor senare, är jag bara jag. Och jag är så lycklig. Så glad. Så jag.
 
Translation; I broke up with my englishman. It was hard. So hard. But it feels right. And now, three weeks later, I feel good. I feel happy. I feel like me. Finally.
 

När mamma var här och hälsade på

Publicerad 2015-11-19 14:19:00 i Extra fina dagar, Livet,

DSC_7115 (kopia)
 
För ett tag sedan hade jag mamma på besök och vi hade några fina, varma höstdagar tillsammans här i Brighton. Sådär precis i guldtimmen mellan sensommar och höstrusk, då löven är guldiga, solen varm och gräset fortfarande grönt.
 
DSC_7095 (kopia)
 
Vi njöt av hösten, gick på promenader, åt god mat och hade det bra. Så himla, himla bra.
 
DSC_7293 (kopia)
 
Vi åt lyxfrukost hemma i lägenheten, med croissanter och blombukett och öppet fönster.
 
DSC_7194 (kopia)
 
Tillbringade en eftermiddag på en mysig pub inne i the North Laine, åt chips och pratade om livet.
  
DSC_7317 (kopia)
 
Tog en promenad längs med havet, fast det vet ni ju redan.
 
DSC_7210 (kopia2)
 
Blev bjudna på ostron med champagne till förrätt och kände oss som världens lyxigaste lilla minifamilj. Det är en sån himla fin ynnest att få bli bortskämd. Speciellt med något så lyxigt som en ostronförrätt med mamma.
  
DSC_7251 (kopia)
  
Fortsatte sedan kvällen med att bjuda mamma på huvudrätt på Jamie Oliver's restaurang. Det är en sån ynnest att få chans skämma bort de som betyder mest för en.
 
DSC_7200 (kopia)
 
Gick runt Brighton och njöt njöt njöt av att få ta det lugnt i höstvärmen och bara umgås.  
  
DSC_7112 (kopia2)
 
Och avgudade höstens sista varma solstrålar, strålande ner genom lövverket och dansande på kinderna. Att kolla tillbaka på de här bilderna och minnena nu, och tänka på hur bra vi hade det, hur bortskämt bra det var, med sällskap och prat och mamma och mat, är tillräckligt för att hålla mig gående i höstrusket och pluggstressen lite till.
 
Translation; some pictures from when mum was here. I know, it's a while ago. But still. It was such a lovely few days, with talks and strolls and food and sunshine. Just looking at the pictures now is enough to envigorate me, enough to keep me going a bit more through this autumnal rain and darkness.
 

Finbesök och promenad längs med havet

Publicerad 2015-10-11 18:42:00 i Extra fina dagar, Livet,

Nej hörreni nu verkar det som att jag hamnat här igen. Här där jag tagit på mig liite för mycket och jobbar liite för intensivt och sedan glömmer bort allt annat. Som att sova. Eller umgås med vänner. Eller ta kort till bloggen. En tycker ju att en borde lära sig tillslut, det där med att balansera livet bättre. Men herrejäklar vad svårt det är.
 
Något som hjälpt mig den här gången med att dels inse problemet i och dels ta tag i och bryta denna cirkus av upptagenhet, var helgens finbesök. I onsdagskväll kom nämligen mamma hit! Hon tillbringade tre hela fina dagar här i Brighton, och vi hade det så himla bra och lugnt och glatt och härligt. I lördags, alltså igår, åkte vi ut på äventyr till the undercliff walk, som går längs med havet utanför Brighton. Och jag tycker att ni kan få hänga med ni med.
 
DSC_7330 (kopia)
 
Jag och finaste finaste mamma glada och vindblåsta. Tycker den här bilden är så himla fin.
 
DSC_7373 (kopia)
 
The undercliff walk är alltså ett långt promenadstråk som går längsmed kustens vita kalkklippor. Det är kilometer efter kilometer med havsutsikt och kustklippor som sträcker sig ända till horisonten.
 
DSC_7310 (kopia)
 
Havet var mörkt turkost och alldeles glittrande. Det luktade hav och salt och sommar även fast det ju är höst nu.
 
DSC_7438 (kopia)
 
Även engelsmannen var med, och var snygg som vanligt. Jag vet, han är mer än bara looks och jag borde inte objektifiera honom så, men kolla liksom. Han är ju så jäkla drömmig.
 
DSC_7453 (kopia)
 
Vi promenerade över en mil längsmed kusten, upp och ned för kullar och vid havet och uppe på gräset ovanför. Överallt var utsikten helt fantastisk.
 
DSC_7404 (kopia)
 
Så när vi kände för det stannade vi för picknick. Mamma mor hade stått för inhandlande av proviant dvs inhandlande världens finaste och mest plockiga lunch. Baguette, vindruvor, macarons, nötter, brie, fikon och dadlar. Mmmmmmmmmm.
 
DSC_7317 (kopia)
 
Men mestadels av dagen promenerade vi. En känner sig så himla liten här där en står som en liten människa mellan det gigantiska havet och de tronande klipporna. Men jag tror det är ganska bra att ibland inse hur obetydlig en är. Åtminstone för mig lättar den insikten lite av all prestationsångest en känner i livet.
 
DSC_7466 (kopia)
 
Åh asså tycker så mycket om den här promenadvägen. Just igår var det så lugnt och så varmt och så stilla. Vädret var perfekt höstvarmt, havet lugnt, fåglarna i fjärran och sällskapet nära. Det var så fridfullt.
 
DSC_7334 (kopia)
 
Dessutom är ju stränderna här i södra england fyllda med alla dessa runda stenar som låter så speciellt när en går på dem. Det går inte att förklara riktigt, men om du har gått på stränderna här så vet du vad jag pratar om. Jag älskar verkligen det ljudet.
 
DSC_7348 (kopia)
 
Och något annat jag älskar här i världen är min mamma. Hon är så himla bra att ventilera och prata och ha det bra med. Och så bra att få en att tänka efter och tänka om. Den här helgen var verkligen så välbehövlig för att fylla på uttömda batterier, och så bra för att inse hur bra en kan ha det om en bara andas lite mer och tar det lite lugnt. Så bra som en har det när en får tillbringa en lördag med mamma. 
 
Translation: Mum's come over for a visit! One day we took her out to the undercliff walk outside of Brighton, and walked alongside the promenade beneath the chalky cliffs. It was such a gorgeous day and the sea was lovely and the weather really temperate. We walked along the promenade for over 8 miles, had some picnic - which consisted of such gorgeous food which you can probably guess mum bought - and enjoyed the sound of walking on the pebble becah. It was such a lovely day, and such an eye opener for miss forgets to relax and how to say no to some things(that's me). I've realised now that I probably need to slow down and enjoy life a bit more, and have a nice calm time even when mum isn't around to make everything joyous.
 
 

Smultron, fotoalbum och björksavsvin

Publicerad 2015-08-11 12:26:00 i Extra fina dagar, Livet,

 
 
 
Jag är alltså sedan tre välfyllda och soliga dagar tillbaka i Sverige igen, och jag har det verkligen jättefint. Det känns dock som att jag knappt hunnit sitta ned sedan i fredags morse, då jag inom 24 timmar hunnit resa från brighton till london till sevenoaks till stansted till skavsta till katrineholm, och efter det ägnat resten av helgen åt diverse upptåg och utflykter. Tro dock inte att jag klagar; det är jättefint att ha så mycket fint att göra och så många människor att se igen. Fast tillslut blir det nästan lite snurrigt i huvudet av alla intryck och upplevelser och kramar och hur är det.
 
 
 
 
Något som dock var motsatsen till cirkus och snurr var gårdagen, som jag tillbringade hos mina morföräldrar. Det var bara jag och mormor och morfar och en hel dag av humlesurr, solsken och smultron och det var så så mysigt. Drömskt mysigt. Vi ägnade dagen åt att gå runt i second hand affär, dricka kaffe med kaka, kolla i gamla fotoalbum (<3), plocka smultron, prata om livet och läsa böcker i parasollskugga. Det är något speciellt med att hälsa på mina morföräldrar som bara får mig att må så bra. Lugnet, kärleken, glädjen, och känslan av att vara hemma. Det är som en liten bubbla av glada minnen och fina känslor som en öppnar tillsammans med deras rödmålade grind och som stannar långt efter en kliver ut igen. 
 
 
 
Det var verkligen en sån jäklarns fin dag, med två fantastiska människor som jag ju är så glad att ha i mitt liv. En sån där dag som påminner en om att livet inte behöver bestå av upptåg och äventyr och resor; minnesvärda dagar kan lika väl bestå av lugn och sol och kärlek och familj. Sådant som är värdefullt inte för att det är flyktigt och något en bara upplever en gång, utan värdefullt för att det är något en är trygg och hemmastadd i. Något som är en stor lycklig del av ens liv, och som en är så så så glad att ha.
 
Translation; I'm back in Sweden again for two weeks, and my first three days here have been quite busy. Nice busy, but still busy. A part from yesterday, which I spent at my grand parents' house. It was a lovely, peaceful and sunny day, and it reminded me that rememberable days don't always have to be action filled but instead consist of sitting in a chair in the shade, looking through old photos and talking with loved ones. It was a lovely day. A truly lovely day.
 

London, Pizza och Houses of Parliament

Publicerad 2015-08-08 06:32:00 i Ett foto i timmen, Extra fina dagar, Livet,

 
Igår var min sista dag i England på två veckor, och även min sista dag med engelsmannen på två veckor. Vilket är tråkigt. Och vi tyckte att det var tråkigt att det är tråkigt, så därför bestämde vi oss för att slå på stort och göra något fantastiskt fint av vår sista dag tillsammans på ett tag. Och knowing us så blev det stora slaget en tripp till London. Så igår morse vid 10 tiden hittades vi här, vid Brighton tågstation, för min del vinkandes hejdå hejdå till hemstaden och hej hej hej hej nya äventyr.
 
 
Så en två tre stunder senare var vi i London! Vid tunnelbanestationen Lambeth North för att vara exakt.
 
 
För vi skulle på museum. Imperial War Museum, som förresten har den största fallossymbolen jag sett i hela livet. Fast det är väl passande, då det handlar om war och might och right och annat problematiskt.
 
 
Inne i IWMs lobby har de ett väldigt coolt montage av diverse flygande ting, så som raketer och doombugs och plan. Hade detta varit engelsmannens blogg så hade han nog nu skrivit ned allt som finns att veta om ovanstående flygande ting. Fast det är det inte. Så så blir det inte.
 
 
Vi skyndade upp till andra våningen, där de har en utställning om espionage. Min engelsman håller på att efterforska om SOE - ett organ inom storbritanniens underrättelsetjänst - för en fransk dokumentär, så denna utställningen passade bra som halv efterforskning halv underhållning.
 
 
Som feminist kunde jag ju inte undgå att märka att det mest handlade om många gubbar som gjort mycket saker, men några kvinnor hade de ändå med. Som dessa supercoola undercover agenter t.ex. Älskar allt som har det coola 40-talskvinnor att göra. You go gurls.
 
 
Stilig engelsman doing some research.
 
 
Sedan blev jag hungrig och bestämde att nu blir det lunch. Fast först stannade vi här för lite kik på posters för andra världskriget. Är väldigt glad att jag inte levde på den tiden. Även om typografin och stilen är helkäck.
 
 
Lunch! Vi satte oss i gräsmattan utanför muséet, plockade fram couscous, mandariner och taco chips. Lunch serverad.
 
 
Där mådde man gott. Nästan lite för gott. Så pass gott att vi stannade där i en dryg timma och njöt av solen och sedan fick rusha igenom en halv utställning till för vid klockan tre hade vi annat inplanerat.
 
 
Vi tog tunnelbanan hit och gick sedan för att plocka upp biljetter till vårt upptåg.
 
 
Och jag såg denna byggnad och blev alldeles alldeles pirrig.
 
 
För vi hade biljetter till att besöka Houses of Parliament - 1!!1!!!! - vilket ju nästan är för bra för att vara sant. Jag pluggar ju politik och internationella relationer på ett engelskt universitet, dvs. ägnar en stor del av mina studier åt att diskutera och skämta om engelsk politik, så för mig var det en sån mäktig grej att få se alla de där legendariska hallarna som en så länge pratat om och sett på tv.
 
 
Här var vi innanför staketet som går runt Westminster Palace - alltså byggnaden som det engelska parlamentet huserar i - vilket kändes väldigt coolt. Och hörreni förresten från och med nu kommer de mesta bildtexterna innehålla synonymer till 'detta är så jäkla coolt'. You have been warned.
 
 
Välkomsthallen var inget mindre än denna stora sal, Westminster Hall, som bland annat tjänat som rättegångssal för Guy Fawkes, William Wallace och Charles I. Mäktigt.
 
 
Det här var ett rum med ett namn som jag inte minns, fast fint var det, och var en av de första salarna som det engelska parlamentet möttes i. Englands parlament har ju en nästan 750 år lång historia - beror på hur man räknar och vad man räknar som parlament - vilket innebär att de under den tiden har hunnit vara en hel del män som suttit i en hel del salar.
 
 
ÄLSKADE denna plakett och ägnade en dryg kvart åt att sitta på bänken inunder i ett försök att känna mig lika rebellisk och fantastisk som en suffragett. Det gick sådär.
 
 
Engelsmän verkar ha en viss förkärlek för denna gotiska stil med färgade och blyinfattade fönster. Inte mig emot.
 
 
Hihi.
 
 
Sedan fortsatte vi genom slottet och bort mot the House of Lords, dvs. övre kammaren för Englands parlament, som traditionellt kopplats ihop mer med kronan och överheten snarare än demokrati och folkligheten. Därav ett guldinfattat tak med de officiella sköldarna för unionens tre nationer. Eller ah, egentligen är det ju fyra nationer men Wales blev annexerat snarare än unionerat så tror det är därför den inte får vara med.
 
 
Samt ett fantastiskt långt plakat om hur diverse affilierade kvinnor bör bete sig under detta guldinfattade tak. Verkar som att överhet och krona och tradition kan sammankopplas med förlegad syn på kvinnor. Vem hade kunnat gissa det?
 
 
SEDAN VAR VI I THE HOUSE OF LORDS vilket jag ännu inte riktig kommit över. Liksom, den där salen som jag sett på tv och som så mycket händer i och som har mycket historia har jag besökt? Den guldinfattade stolen slash monstret tillhör the queen btw. 
 
 
Sedan såg någon att jag höll på att ta bilder och sade åt mig att härinne får man inte fota så då var det slut med det. Vi hann förövrigt se the House of Commons - !1!!!!!11!! - också, samt the central lobby och annat som en politknörd som jag finner coolt. SÅ häftig experience. SÅ glad att vi gick dit. 
 
 
När vi var klara med Houses of Parliament så strosade vi över mot denna byggnad, Westminster Abbey, för Evensong. Det är en mässa i kyrkan som jag älskar att gå på, även om jag själv inte anser mig kristen, då den ju 1) är i Westminster Abbey som är fantastisk i sig och 2) har en kyrkokör som sjunger jättevackert. Jag och engelsmannen blev tipsade att gå dit när vi besökte Westminster Abbey i februari förra året, vilket vi gjorde och älskade, och nu tyckte vi att det var dags igen.
 
 
Sedan tog vi the underground igen och hamnade här.
 
 
För vi hade planerat att gå till Franco Manca, en av våra absoluta favoritrestauranger i världen typ.
 
 
Om någon minns så var det hit engelsmannen tog mig i april, då vi hade en annan heldag i London, och då vi tyckte det var så trevligt kände vi att hit ville vi gå igen. Så det gjorde vi. Ps denna bild är från i april dårå ds.
 
 
Fast denna bild var från igår. Fin och glad engelsman fastän han är lite ur fokus.
 
 
Men hörni kolla denna pizza. Så jäkla god. Och faktiskt ganska bra pris, speciellt för att vara inne i London. Tipstips ifall någon är i London nån gång och vill äta världens godaste pizza.
 
 
Så när vi ätit upp strosade vi runt South Kensington en stund.
 
 
Delade på en glass och kramade och mådde bra och försökte tränga undan faktumet att vi bara hade några timmar kvar innan det var hejdå för två veckor.
 
 
Så när glassen var slut tog vi tunnelbanan igen och hamnade här, vid St. James' Park. Där var himmelen fantastiskt fin.
 
 
Så satte vi oss bland alla fina par och hånglade och pratade och hånglade lite till. För att så får man göra om en är i London en varm sommarkväll och en snart måste säga hejdå vi ses igen om två veckor.
 
 
Och alldeles för fort gick tiden för alldeles för snart sade klockan att det var dags att säga hejdå. Hejdå England. Hejdå min engelsman. Hejdå London. Vi ses snart igen. ♥
 
Translation; I'm going to Sweden for two weeks, so me and my englishman decided to celebrate it off with a full day in London. We went to the IWM, visited the Houses of Parliament, listened to Evensong in Westminster Abbey, had dinner at Franco Manca and kissed in St. James' Park. It was great.
 

Ett år i England

Publicerad 2015-07-30 08:22:00 i Extra fina dagar, Livet,

Idag har jag bott i England i ett helt år. Ett helt jäkla år. Och vilket år det har varit. Fantastiskt. Soligt. Stressigt. Spännande. Läskigt. Roligt. Stormigt. Härligt. Utmattande. Äventyrligt. Ett helt år har jag bott i ett annat land, ett helt år har jag bott med min favoritmänniska till engelsman. Ett helt år har vi druckit te om kvällarna, solat i parker på eftermiddagen och om mornarna vaknat upp i vår alldeles egna säng. Ett helt år har jag levt min dröm.
 
Jag kan ju inte rå för att känna mig så otroligt lyckligt lottad; att vara en av dem som har chansen att leva ut sina drömmar. Att ha möjligheten att packa upp allt och försvinna till ett helt annat land, och att inte få något annat än stöd och uppmuntrande ord från sin famij, är inte alla förunnat. Dessutom, hur liten är väl chansen egentligen att det en drömt om visar sig bli bra i verkligheten? Så mycket hade ju kunnat gå fel. Fast istället gick det mesta rätt. Tack och lov.
 
Jag har alltså bott ett år i Brighton. Och jag älskar det. Tack, livet, familjen, vänner, karma, kollegor, engelsmannen, planeternas position, för att jag får ha det så bra. Och tack alla ni som läser detta, för att ni vill hänga med på alla äventyr. Tack världen, för att livet får vara så här. Så bra. Låt oss hoppas att det fortsätter så.
 
 
 
 
 
 
Translation; Today is the anniversary of when I moved to England. One year ago I was just getting ready to take my bag and leave Sweden for three years. One year ago I had no idea how my life would turn out. Now I do. And I can tell you, it's been so much fun.
 

Ett litet hej

Publicerad 2015-07-05 15:46:08 i Extra fina dagar, Livet,

Jag tillbringar varendaste dag i polotröjor och de bekvämaste lärarskorna jag har. Äter lunch på stranden och slumrar i somrig solvärme. Pratar om nordisk mytologi och rasism med kollegor. Umgås med mina två underbara kursledare. Räknar ungar i utflyktsgrupper och drar runt dem på resor landet runt. Dricker gin ur kapsyler på en bakgård och testar varandras nykterhetsgrad med frågor om grammatik.
 
Idag är min första lediga dag på hela veckan, och den har jag hittills tillbringat med säsong fyra av vänner samt tre koppar te. Idag ska jag städa lägenheten, njuta av att inte ha på mig ett endaste magentafärgat klädesplagg, och äta middag med min engelsmans faster. Ska nog läsa en bok och sedan somna tidigt. Den här sommaren är verkligen så jäkla fin. 
 
 
 
Translation; I'm really enjoying life right now. Working away and exploring England with my travelling group. Spending the evenings with wine and lovely colleagues. Hanging out with the dream team that is me and my two course leaders. Enjoying the summer sun and having lunch on the beach. Today is my first day off for a week, and I'm gonna spend it with friends and tea. This summer is truly splendid.
 

Julita gård

Publicerad 2015-06-19 07:00:00 i Extra fina dagar, Livet,

I tisdags var ingen vanlig dag, för det var min systers 18-års dag! Jippi hurra och frukost på sängen. Då jag och engelsmannen var de enda som var lediga, en vanlig tisdag till ära, så fick vi i uppdrag att ta hand om födelsedagsbarnet under dagen. Och efter mycket funderingar bestämde vi oss för att inviga henne till vuxenvärlden i vår stil; en lugn dagstripp till Julita Gård med äppelträn och historieinlärning.
 
För er som inte vet så är Julita Gård ett utomhusmuseum alldeles utanför vår hemstad, med gamla hus och massor med blommor och fullt med sol. Det kanske inte riktigt faller in i hur samhället anser att en fartfylld artonårsdag ska se ut men å andra sidan så får väl samhället tycka vad det vill, för vi hade en jättefin dag ändå. Speciellt som vi fick sånt fantastiskt fint sommarväder; perfekt väder att tillbringa en dag utomhus med sina bästa personer i.
 
 
Först ut har vi mitt sällskap för dagen: födelsedagsbarnet Klara och min hemlighetsfulle engelsman till pojkvän.
 
 
Och som den samlingen av vuxna vi var gick vi självklart direkt till Pettson och Findus gård. 
 
 
Så ägnade vi sedan en god halvtimme åt diverse stylttävlingar och konster. Because that's what adults do.
 
 
Fast sedan gick vi ju vidare och ägnade oss åt lite mognare aktiviteter, så som inspekterande/fotograferande av diverse växter i köksträdgården. 
 
 
Vårt besök var tyvär lite dåligt tajmat, för sent för vårblommor men för tidigt för sommarblomster. Fast dessa halvutslagna pioner var fina ändå.
 
 
Så tog engelsmannen lite outfitbilder på mig - thank you dear - medan jag frenetiskt försökte få lockarna att ligga fint i vinden.
 
 
Tycker så mycket om trädkronor och all grönska som om sommarna bara drömskt vilar ovanför en.
 
 
Sedan hittade vi massor med gamla hus som absolut skulle utforskas. Obs till att vi har en bild på min engelsman och mig tillsammans? Hur ofta händer det?
 
 
Så gick vi ut igen och kollade på fler gamla hus. Som detta med gräs på taket ♥ tycker det borde implementeras oftare i nybyggda hus.
 
 
Ett annat gammalt hus hade diverse ordspråk som jag väl inte direkt förstod allt utav. Tror att detta handlar om att det är mysigt med vänner? Oavsett så var det ju väldigt fint målat.
 
 
Att promenera genom en solig sommardag med några favoritpersoner är sannerligen en trevlig syssla.
 
 
Så hittade vi en långbrygga med bänkar och bestämde oss för att det var dags för lunch. Kändes som taget ur en madickenfilm.
 
 
Bästa systerliga samarbetet för foto; gå ihop för att få skugga över picknicken så att det blir lite finare på bild. Det är en sån ynnest att få tillbringa tid med andra fotograftokiga ♥
 
 
Efter lagom lång tid av melon och ost och sol var det sedan dags att gå vidare. Obligatoriskt stopp för tittande på förgätmigej som förresten är bästa blomman någonsin.
 
 
Systrar på vift och unikt nog i en och samma bild. Vi är inte ett dugg lika på ytan men vad är det i jämförelse med att vara typ identiska i allt annat.
 
 
Sedan hittade jag en toalett med världens mest inkikbara fönster, som skulle testas av dessa coolingar. 
 
 
Eller ah.. de kanske är snarare fantastiska töntar än coolingar. Men I love 'em all the same. (för er som läser på telefonen så är det en gif)
 
 
Kolla vad fin Julita gård är i sommarskrud! Dessutom var det extra lyxigt att vara näst intill ensamma på hela stora området.
 
 
Sedan hittade vi fruktträdgården och kände oss så fantastiskt somriga; jag och engelsmannen sjöng på låtar från the Wickerman(väldigt bra väldigt gammal film) medan Klara hjulade genom lundarna. Och så var det i princip slut på vår födelsedagsdag på Julita Gård!
 
Translation; This tuesday was the day my sister Klara turned 18, and in a proper grown up spirit my englishman and I decided to bring her to an open air museum dedicated to horticulture, swedish history and old houses. With some absolutely lovely weather it turned into a really lovely day.
 

En heldag i Stockholm

Publicerad 2015-04-23 10:44:00 i Extra fina dagar, Livet,

Så har jag alltså träffat Elsa Billgren. Och gått på balett. Och tillbringat en hel dag i Stockholm. Oh. My. God. Vilket fantastiskt födelsedagsfirande. Insåg nu att jag borde kanske ge lite bakgrundsinformation: Jag totalälskar ju Elsas blogg och stil, och fyllde för några veckor sedan 20 år. Så i födelsedagspresent fick jag av min bästa mamma en personal shopping med Elsa, dvs. en dag med Elsa i diverse vintageaffärer där hon hjälper en att fynda fina vintagekläder. Typ drömmen alltså. Så igår tillbringade jag och mamma en heldag i Stockholm - en dag som visade sig en av de finaste dagarna jag haft på väldigt länge - med vintage, blomknoppar, promenixer, balett och Elsa.
 
 
 
 
 
Dagen började med en hellugn morgon då vi mest bara promenerade runt diverse delar av söder och njöt av den fina vårdagen. Vi åt lunch vid Mariatorget, strosade i affärer vid Götgatan och gick förbi mitt favoritställe Nytorget som alla påminner mig om fina minnen om somrar som fundraiser för Röda Korset. Tog även vägen förbi mitt allra första hem på Katarina Bangata, andra bilden ovanifrån, som jag faktiskt inte sett sedan vi flyttade ut för nitton år sedan, och hade överlag en väldigt trevlig morgon med världens bästa mamma.
 
 
 
 
 
Sedan träffade vi Elsa! Asså det var verkligen en sån himlans fin eftermiddag tillsammans med en av mina idoler(åh vilket töntigt ord men det är väl det bästa jag kan komma på). Provade säkert 40-50 klänningar i alla former och färger, och fick helt ovärdeliga tips och trix från vintagedrottningen. Jag har väldigt länge försökt hitta fina vintageklänningar att ha till vardags, och det var alldeles ovärderligt att ha hennes expertis för att hitta rätt i vintagedjungeln. Dessutom är hon verkligen trevlig som få. Tack vare födelsedagspengar från släkt och familj kom jag hem med fyra nya klänningar, varav en är den gröna drömmen ovanför, och med så mycket inspiration. Jäklar i havet vilken fin upplevelse, och åh vilken bra 20-årspresent.
 
 
 
 
 
Sedan mötte vi upp Tomas och Klara för middag och balett på Kungliga Operan. Jag tog en obligatorisk Kungsträdgårdenbild på familjen, och hade svårt att hålla mig från att ta alldeles för många bilder på de vackra körsbärsblommorna. Sedan gick vi vidare mot operan där vi såg midsommarnattsdröm, som verkligen var alldeles alldeles fantastisk. Och sedan var vår fina dag i Stockholm slut. Asså, vilken jäkla fin dag.
 
Translation: My mum and I spent a day in Stockholm, and it was absolutely lovely. Shopped vintage dresses with Elsa, walked around my old neighbourhood and saw some ballet at the Royal Opera. Such a great day.
 

En måndag i London

Publicerad 2015-04-07 19:15:00 i Extra fina dagar, Livet,

Engelsmannens födelsedagspresent till mig var länge ett mysterium. Flera veckor i förväg hade han bokat av måndagen den 6 april, och jag fick absolut inte veta varför. Förutom att det hade med min present att göra. Eller, present och present, det var snarare 'ett koncept'. Hur spännande tror ni det var att vänta på detta? Så på födelsedagen fick jag äntligen veta vad min present var; en heldag i London med museibesök, middag och musikalbiljetter. Och i måndags var dagen då vi rev av denna heldag i London, som verkligen blev så himlans himlans fin.
 
 
 
 
 
Vädret var soligt och varmt(16 grader!) och fruktträden stod i full blom inne St. James' Park, jag hade på mig ett av mina senaste vintagefynd och jag kände mig himlans elegant. Älskar denna lilla park alldeles vid Buckingham Palace, den är så fin och lugn och grön. Här satt vi med picknick samt dricka och njöt himlans länge av hur fint livet är ändå.
 
 
 
 
Sedan promenerade vi vidare till Natural History Museum! Första planen var att se på alla dinosaurier(min favoritdinosaur är diplodocus, engelsmannen t-rex) men då det var superlång kö till det pga påsklov såg vi istället på alla andra utställningar, som inte var fy skam de heller. Bland annat såg vi dessa ↑ fantastiska valskelett, och förundras över storleken på en blåval(obs inte skelettet på bilden). Dessutom så fick ju jag se diplodocusskelettet i ankomsthallen, en hall som bara för sig själv är värt ett besök, så jag var nöjd och glad.
 
 
 
Sedan var det dags för middag på Franco Manca, som är experter på surdegspizza. Nu vill jag inte överdriva här, men de var helt ärligt de godaste pizzorna jag någonsin ätit(och då har jag ändå varit i Italien ett par tre gånger och ätit mer än my fair share of italienska pizzor). Min pizza bestod av ungsrostad aubergine, vattenkrasse, mozzarella, oliver och tomatsås och var alldeles himmelsk. Vi drack minst tre flaskor vatten, fyllde magarna och vilade fötterna, innan det var dags för musikal!
 
 
 
Då vi planerat vår resa i förväg så att vi inte skulle behöva använda the underground - jag ogillar den skarpt, speciellt som man ju missar all fin luft och utsikt over ground - tog vi en lugn promenad från South Kensington över till Victoria Palace Theater, där vi hade biljetter till Billy Elliot. Jag som är musikalfantast älskade dansscenerna och ballerinakjolarna, medan Crispin som är historiskt intresserad föredrog klasskampen och thatcherreferenserna. Det var verkligen en jättefin musikal som av mig får fyra av fem stjärnor. Sedan sprang vi till tåget hem och så var vår måndag i London slut.
 
Translation; my englishman gave me a full day in London - with visits to a museum, stroll through a park, dinner and tickets to a musical - and it was absolutely splendid.
 

Att fylla 20

Publicerad 2015-04-05 14:14:00 i Extra fina dagar, Livet,

Som ni kanske vet så fyllde jag ju 20(!) den fjärde april, igår alltså, och hade en sån himla fin födelsedag så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Är så glad och tacksam över de fina människorna jag har i mitt liv som förgyllde den med överraskningar, paket, gratulationer och telefonsamtal, ni är så jäklarns fina. Självklart hade jag kameran med hela stora dagen, så nu tänkte jag att vi kunde kolla på hur det var för mig att fylla 20!
 
Dagen började med lyxfrukost på sängen, något som ju är min favoritdel av en födelsedag. Engelsmannen hade lyxat till det med allt sånt som vi annars avstår ifrån - studentlivet woop woop - och fixat ihop världens finaste frukostbricka. Sedan var det dags för presentöppning, vilket ju får vilken vuxen tjugoåring som helst att känna sig barnsligt exalterad, och tyckte så himlans mycket om födelsedagskortet som lillasyster Sofia ritat. Så efter en lång, härlig morgon av presentöppning och kyssar klädde jag på mig i finutstyrsel, dagen till ära, och så gick vi ut på en promenad.
 
 
 
 
 
Så tog jag och Engelsmannen en lugn promenad runt Brightons gator som precis börjat fyllas med turister igen, våren till ära. Solen var bakom molnen, men vi köpte en falafellåda som kompensation och åt i parken vid Brighton Pavillion. Det kan väl tyckas vara en himlans standard ledig dag för oss, då vi ju alltid tenderar att äta falafel och hänga runt paviljongen, men det var precis så jag ville ha det. Att få fira min dag med det jag älskar att göra, i staden som jag älskar, och med han som jag älskar att vara med. Liksom, vad kan vara mer guldkant än det?
 
 
 
 
 
Så efter vår promenad mötte jag upp mina bästa Laura och Chelsea, som skulle ta ut mig på överrasknings-afternoon-tea. Sån himla fin grej, att få tillbringa en eftermiddag på ett fik mitt inne i Brighton med mina bästa vänner för att bara dricka te och ha det bra. Och hörni, de där bakelserna var precis lika goda som de ser ut. Jag tyckte också det var så himla fint att de två lagt ner tid att planera in en hel eftermiddag bara åt mig. Är så jäklarns glad att ha de två i mitt liv.
 
 
 
 
  
 
Sedan fortsatte resten av födelsedagen med överraskningsfest i lägenheten, där engelsmannen fixat ballonger och Laura fixat tårta, och så tillbringade vi sedan resten av kvällen hemma. Vi hade först tänkt gå ut och dansa, men då dansen visade sig vara tre par i ett hörn på en pub ändrades planerna till en hemmafest. Så vi tog med oss hamburgare hem till Phil och Laura, öppnade lite bubbel och pratade/skrattade/kollade på youtubeklipp/smällde smällare(?) till småtimmarna. Och sedan var min födelsedag över. 
 
Translation; My 20th Birthday! It was such a splendid day, with splendid people and splendid food. Thank you, Crispin, Laura, Chelsea, Miles and Phil for making it perfect ♥
 

Alla hjärtans dag - mystery date no 2

Publicerad 2015-02-15 15:03:00 i Extra fina dagar, Livet,

Så är det alltså söndag, och vår tvådagars mystery dates är över. Efter Crispins afternoon tea var det igår min tur att ta hand om en överraskningsdate, och om jag ska vara ärlig så var jag lite nervös över hur det skulle mottas. Varför får ni se lite längre ned.
 
 
 
Första delen av daten bestod av hemlagad middag, precis som jag vet att engelsmannen föredrar det. Zucchinibiffar, halloumi, hummus, guacamole, grekisk yoghurt och diverse sallader i tacobröd, inspirerat av vår favoritrestaurangs falafelwraps. Vi fick sitta på golvet vid vårt stora soffbord då det vanliga matbordet var för litet för alla tallrikar och röror. Compact living liksom. 
 
 
 
Glatt par på golvet i lägenheten. Första delen avklarad och klart godkänd.
 
 
 
Sedan gjorde vi oss iordning för att gå ut, jag med lite fjärilar i magen och mycket glitter på ögonlocken. Anledningen till båda var då jag köpt biljetter till ett event som antingen skulle bära eller brista. Men det är väl så livet ska vara, lite spänning i vardagen och allt.
 
 
 
Vi skulle nämligen på Valentine's Ceilidh, som hölls inne i Brighton dome. Ceilidh är en traditionell keltisk ladudans, tänk Jimmy's Hall eller lite mer bondelik Pride and Prejudice, som jag hittade häromveckan och bara inte kunde stå emot att köpa biljetter till. Anledningen till min nervositet var att min engelsman inte alltid är lika entusiastisk som jag är över att dansa, men jag hoppades att detta skulle falla honom i smaken.
 
Något som dessutom gör det roligt att gå på events i Brighton Dome är ju att det är i just de lokalerna som ABBA vann Eurovision år 1974. Och förutom det så är de ju helt fantastiska gamla viktorianska byggnader som i sig bara gör en glad att få vara i.
 
 
 
 
Ceilidh! Kan nu lugnt säga att mina farhågor inför kvällen var helt obefogade då vi båda hade en helt fantastisk kväll. Vad som gjorde det så härligt var att då det var sådana traditionella danser så visste typ ingen i förväg hur de gick, vilket ju innebar att ingen hade prestationsångest över att vara okunnig utan alla bara fick göra sitt bästa så gott de kunde. Det ledde till helt fantastisk stämning med kära, glada och härliga par i alla dess olika konstellationer som svängde runt i lokalen så gott de kunde, med mig och engelsmannen i en svettig men leende röra i mitten. Det var verkligen så himla roligt.
 
 
Sedan, efter att vi dansat till fötterna värkte och ögonlocken nästan föll ihop av sig själva, gick vi hemåt i natten. Båda med stora leenden, och jag med en hjärtballong som engelsmannen med tillstånd stulit från ett av borden. Att promenera under gågatornas lampor med en ballong i ena handen och engelsmannen i den andra kändes väldigt filmiskt romantiskt på ett sätt som en nog måste ha upplevt för att verkligen kunna förstå. 
 
 
Så kom vi trötta och glada hem, slängde av oss skorna, parkerade ballongen och oss själva i sängen framför några avsnitt av Parks and Rec. Engelsmannen hade trots vår överrenskommelse om förbud av presentköp fixat finglass till oss båda, som vi åt ur paketet med en delad sked. Och där somnade vi sedan glada, nödja, utmattade och påklädda efter en himlans bra alla hjärtans dag. 
 
Translation: Our second secret date was mine to steer up; I made a zucchinifritters and halloumiwrap and took my englishman out for a valentine's Ceilidh. In return, he got us some ice cream and stole me a balloon.
 
 

Överraskningarnas dag - mystery date no 1

Publicerad 2015-02-13 23:14:00 i Extra fina dagar, Livet,

Som jag nämnde i förra inlägget så har jag och Crispin detta år bestämt oss för att göra alla hjärtans dag lite annorlunda, gällande två dagar av dates efter varandra istället för presenter och choklad. Detta för att det helt enkelt känns finare att lägga tid och pengar åt oss och vår relation snarare än materiella ting. Ytterligare en anledning till varför det blir två dates, är för att den 13e är vår månadsdag - vi måste vara det enda paret som nästan två år in fortfarande firar månadsdagar - så för att fira detta tänkte vi köra en date var för varje fint datum.
 
Så fick vi alltså båda varsin dag att göra vad vi vill med, och ta med den andra ut på en överraskningsdate. Idag var det Crispins tur att bestämma, dvs. min tur att inte ha någon aning om vad som skulle hända. Så efter en morgon på jobbet kom jag hem, fick en mystisk instruktion om att klä upp mig och så tog vi bussen ned till the Seafront. Efter en promenad, fylld med nervositet och överraskningsglädje som passar en 7-åring snarare än någon som snart fyller 20, svängde Crispin sedan om och pekade in till det gamla Old Ship Hotel.
 
 
'Here we are' sade han lite käckt, och avslöjade att vi skulle tillbringa eftermiddagen här med deras afternoon tea(!). Sån himla fin överraskning, speciellt som jag inte hade den blekaste aning om vad som väntade fram tills vi bokstavligen klev in i rummet. Älskar verkligen överraskningar.
 
 
Glad och överraskad tjej med massor av te i magen. Vi hade sånt himla fint bord med utsikt över havet och stranden.
 
 
Afternoon tea! Älskar dessa kakfatsställningarna de har, med mackor, scones och vad engelsmännen kallar 'fancies', dvs. bakelser, på varsin nivå. Kategoriskt och välordnat och så gott.
 
 
Scones och clotted cream, precis som det ska vara.
 
Visst vet vi förresten om att just scones är ett av de stora skiljeämnena i England? Dels på grund av debatten gällande uttalet (skånnns eller skounes) men även gällande ordningen på pålägg (clotted cream på sylt eller sylt på clotted cream). Skämtar inte när jag säger att några av de hetsigaste debatter jag sett i England är om just dessa ämnen.
 
Hursomhelst, så efter att ha avnjutit detta ovan och drygt tre kannor te mådde jag bättre än jag gjort på länge. Och som vi vet så när en fin sak händer tenderar andra fina saker att rulla med, så när jag efter några timmar i fåtöljen kollade telefonen visade det sig att jag fått mejl från jobbet som jag sökte igår - och jag fick det! Så om allt går som det ska kommer jag i sommar arbeta som engelsklärare för ett språkreseföretag i Brighton(!!!!).
 
 
Så ut till den blåsiga seaside gick vi, och njöt av utsikten. Älskar verkligen denna utsikt över gamla West Pier, de viktorianska staketen och stenstranden. Fina, fina Brighton.
 
 
Älskar även denna utsikt kan jag ju säga utan att överdriva. Världens finaste engelsman som överraskar med afternoon tea, kramar och fina ord. Är så glad att jag har honom.
 
 
Och här har vi mig, en himlans glad jag som mest känner att allt i livet är perfekt precis just då. Drömjobbet just fixat, te i magen och smaken av scones fortfarande nära i minne, engelsmannen bara en handsträckning iväg och havssalt vind i håret. På väg hem tillbaka kom jag på mig själv att inte kunna sluta le, och jag kan inte i ord beskriva hur det kändes efter en sån lång vecka av tyngd och trötthet som denna har varit. 
 
 
Så avslutade vi vår mystery date no 1 med att stanna förbi en blomsteraffär på vägen hem, då jag i alla hjärtans dag-anda fått ett blommogram från bästa mamma som ju skulle hämtas ut. Jag har sagt det förut, men jag älskar verkligen stora, yppiga blombuketter och deras färger och former. Ytterligare en fantastisk överraskning på denna överraskningarnas dag, som verkligen kändes som ett passande sätt att avsluta denna oväntat underbara dag.
 
Och imorgon blir det min tur att styra med dejt. Spännande. 
 
Translation: The first of mine and Crispin's surprise dates, where he took the unknowing me to afternoon tea at a Brighton hotel by the seafront. Also I got a dream job for the summer. And mum sent me flowers. It was an absolutely fantastic day.
 

Inflyttning

Publicerad 2014-08-03 01:10:00 i Englandsäventyret, Extra fina dagar, Livet,

 
Så har vi alltså flyttat in i lägenheten. Åh, vad fantastiskt det är att drömmar kan slå in. Det hela började med att vi igår tog tåget från Crispins familjehem till Brighton, och smög förbi huset på vägen till Crispins faster Alison(visst är det helt fantastiskt fint?) - som vi bodde hos sista natten innan vi flyttade in i vårt första, egna hem. Vi promenerade även runt i Brighton, såg de små gatorna, de lilla fina ställena och njöt av att veta att åh, vad fint det är att vara hemma.
 
 
 
Sedan tog vi oss hem till Alison, som för övrigt bodde i världens sötaste Engelska hus, och drog av en kväll av traditionell Engelsk dans på en närliggande pub. Liksom nonchalant så där som medborgare i Brighton gör.
 
 
 
Men idag, idag var den stora dagen. Vakna upp, frukost, packa ned det som används och sedan en förväntansfull promenad några kvarter ned till lägenheten som om bara några minuter skulle vara vår. Två nycklar delades ut och då, äntligen, var det klart; vi bor i Brighton. Crispins föräldrar körde ned grejorna vi inte fick med oss, samt stod för en fantastisk lunch vars recept jag nog kommer vilja dela med mig, och äntligen fick vi börja packa in och upp allt. 
 
 
 
Och nu, efter flera timmar av upplockande och uppiffande, känns det äntligen så som det ska. Så som att detta är vårt. Och åh, vad fantastiskt det känns.
 
m
 
 
En lägenhet i görandet - fortsättning följer.
 
 

HARRY POTTER EXHIBITION

Publicerad 2014-06-23 20:16:00 i Extra fina dagar, Livet,

Första jobbdagen är avklarad och stockholmssommaren är invigd, men igår var jag ute på annat äventyr; nämligen Norrköping med Matilda och Armani för... *trumvirvel* HP Exhibition!
 
 
Tog en lång promenad runt Norrköping i syfte att hitta utställningen, och beundrade det fina industrilandskapet på vägen.
 
 
Käkade thaibuffé tills matkoman var ett faktum lika stort som.... ja, ett gigantiskt faktum.
 
 
OCH SEN VAR VI FRAMME - vid största postern och finaste utställningen. Asså var så lycklig och typ trodde knappt att de kostymerna hade varit med i filmserien som liksom präglat hela ens uppväxt.
 
 
Glada tjejer som shoppat HP stuff - Matilda var dock mindre glad idag när hon käkat sin första Bertie Botts spykola, haha ♥
 
 
Missade sedan tåget hem, efter en springtur genom hela Norrköping, och tillägnade två timmar till att lösa korsord.
 
 
Sedan åkte vi hem, jag för att packa och förbereda inför dagens Stockholmsresa, utbildning och jobb! Supermysig dag med superbästa tjejerna, vilket var ett grymt avslut på lediga sommarveckan innan min tid som värvare för Röda Korset dragit igång.
 
 

Grattis världens bästa Klara!

Publicerad 2014-06-16 19:38:00 i Extra fina dagar, Livet,

Idag, den 16 Juni för 17 år sedan, föddes min fina lillasyster Klara. Idag, sexton år senare, är hon en dansant sjuttonåring och en underbar människa som jag är så glad att jag känner. Grattis på födelsedagen, världens bästa Klara!
 
 
 
 
 
 

För nu har jag tagit studenten

Publicerad 2014-06-15 20:11:04 i Extra fina dagar, Gymnasietiden, Livet,

 
...och fyfan vad det känns bra. Tusentals bilder från Lördagens lyckliga dag, som alla ska sorteras, redigeras och läggas till minnena av en av världens bästa dagar - och så småningom lovar jag att lägga upp ett mastodontinlägg med allt från dagen. Men just nu är det övervälmande bara att tänka på alla fina gäster, familjemedlemmar, klasskompisar, presenter, händelser och lärare som gjorde min student alldeles fantastisk. Mest övervälmande av allt är definitivt att ha blivit tilldelat stipendie för skolans bästa betyg, och sorgligare att tänka på hur Sa11b inte längre existerar. Tack alla för den sista dagen i skolan, sista dagen med klassen, sista dagen med mössan och sista dagen innan vuxenlivet. Fyfan vad vi är bra.